Jag gjorde ett löptest för ett tag sen. Det viktigaste som framkom var att jag hade sämre löpkraft i vänster ben än i höger. Försöksledaren föreslog träning av gluteus medius och höftböjaren (på båda sidor, förstås). Han gav några övningar, och min PT hjälpte mig att utveckla dem. Det är övningar med gummiband. Jag gör t ex två eller tre varianter, omväxlande stående (enligt FL:s förslag) eller liggande (den tar mer).
I senaste numret av Runner's World råkade det finnas förslag till höftböjarövningar, men det var fyra stycken och allting skulle göras i tre set med tio upprepningar, och jag blir genast så trött. Måste det vara så tjatigt och måste det ta sån tid -ovanpå alla mina övningar? Ibland får man intrycket att de som föreslår övningar tror att man bara övar denna muskel och inget mer.
På min nästa PT-timme ska vi gå igenom hela mitt program med sikte på att korta det, ty mitt morgonprogram (tre dar i veckan) tar över en timme. Risken är ju att man efter ett tag tappar koncentrationen och slarvar igenom programmet.
Det tjatigaste jag gör är benböj, och det gör jag som alternativ till annat, kanske var tredje gång. Där tyckte min PT att jag skulle göra uppåt 100 stycken djupa, med en 12-kgs- vikt mellan händerna. Det har jag faktiskt delat upp i tre set för att härda ut. Breda armhävningar gör jag tre gånger max, och det står jag ut med, eftersom det blir så få (möjligen borde jag sluta helt att träna den regionen).
En av mina favoriter är Skjuta Hare, att resa sig på ett ben från sittande, sänka sig långsamt, snudda med rumpan och resa sig igen. Jag gör 5 från 40 cm, som uppvärmning, 10 från 35, och till sist 5 från 30, om jag kan. En sådan stegring känns åtminstone bättre än tre likadana set.
För buken, som är omvittnat min starka sida, gör jag också tre eller fyra olika, men besläktade, övningar och tycker det skulle bli väldigt tjatigt att t ex köra 3*max crunches (och ytterligare tre övningar? dags för lunch, då, tror jag).
Lårcurl på boll tycker jag om, det får gärna bli tre set, men kör jag omvänd planka (med lite benspark) som omväxling, kan jag bara förmå mig till en enda, två minuter.
Frågan är vad jag förlorar genom att minimera tråkigheten. Jag vill att träning ska vara som löpning, ett nöje.
I senaste numret av Runner's World råkade det finnas förslag till höftböjarövningar, men det var fyra stycken och allting skulle göras i tre set med tio upprepningar, och jag blir genast så trött. Måste det vara så tjatigt och måste det ta sån tid -ovanpå alla mina övningar? Ibland får man intrycket att de som föreslår övningar tror att man bara övar denna muskel och inget mer.
På min nästa PT-timme ska vi gå igenom hela mitt program med sikte på att korta det, ty mitt morgonprogram (tre dar i veckan) tar över en timme. Risken är ju att man efter ett tag tappar koncentrationen och slarvar igenom programmet.
Det tjatigaste jag gör är benböj, och det gör jag som alternativ till annat, kanske var tredje gång. Där tyckte min PT att jag skulle göra uppåt 100 stycken djupa, med en 12-kgs- vikt mellan händerna. Det har jag faktiskt delat upp i tre set för att härda ut. Breda armhävningar gör jag tre gånger max, och det står jag ut med, eftersom det blir så få (möjligen borde jag sluta helt att träna den regionen).
En av mina favoriter är Skjuta Hare, att resa sig på ett ben från sittande, sänka sig långsamt, snudda med rumpan och resa sig igen. Jag gör 5 från 40 cm, som uppvärmning, 10 från 35, och till sist 5 från 30, om jag kan. En sådan stegring känns åtminstone bättre än tre likadana set.
För buken, som är omvittnat min starka sida, gör jag också tre eller fyra olika, men besläktade, övningar och tycker det skulle bli väldigt tjatigt att t ex köra 3*max crunches (och ytterligare tre övningar? dags för lunch, då, tror jag).
Lårcurl på boll tycker jag om, det får gärna bli tre set, men kör jag omvänd planka (med lite benspark) som omväxling, kan jag bara förmå mig till en enda, två minuter.
Frågan är vad jag förlorar genom att minimera tråkigheten. Jag vill att träning ska vara som löpning, ett nöje.
