God afton Utsidan.se,
Jag tror nog att flertalet av Er hört eller känner till en klassisk guidebok skriven av en känd alpinist vid namn Gaston Rebuffat? Boken innehåller hans hundra finaste och trevligaste klätterlinjer kring Mont Blanc och har nog inspirerat många duktiga klättrare under en väldigt lång tid om jag inte är helt ute och cyklar på tunn is?
En stark rekommendation att införskaffa sig till bokhyllan för inspiration och planering för framtida alpina klätteräventyr!
Men, något som kanske inte är så känt, är att Rebuffat bad en italiensk superexpert vid namn Giancarlo Grassi om hjälp med att skriva en liknande bok kring nationalparken Gran Paradiso. Denna boken är faktisk inte lika lätt att få tag i, men med lite tur så lyckades jag komma över ett exemplar när jag var och rotade i några lådor vid den lokala bokhandlaren. Överlag så kan jag nog påstå att Grassi inte är lika känd som Rebuffat. Undra om någon av Er hört talas om honom? Den största anledningen till detta är nog att han inte höll till så mycket i Mont Blanc området, men har dock några hårresande turer på sitt konto kring Freney och Brenva sidan.
Boken beskriver turer som ofta har blivit bortglömda eller inte ligger i frontlinjen av klätterutvvecklingen om man ser till gradhetsen i andra guideböcker. Något som den faktiskt verkligen innehåller är turer där man får uppleva klassiska linjer, ensamhet och att få uppleva naturen utan moderna inslag av att se någon kabinlift så långt ögat når.
Här kommer en lite rapport från en av dessa turer vilket är en alpintravers av Piccolo Gran Paradiso:
Turen följer den röda markering med start från Colle di Montandayné och följer sedan hela ryggen över Piccolo Gran Paradiso, för att sedan ta sig vidare mot toppen av Gran Paradiso. I mitten finns det en bökigare utgång som vi kommer att återkomma till, annars följer man en av normalvägarna ned från toppen i vanlig ordning.
Rekommendation av utrustning är följande:
- Alpina stegjärn med lättare storskor, en alpinyxa, sele, hjälm och personliga kläder
- Rep 40 m
- Camalot 0.5-0.75-1
- Ett mindre kilset
- 3 slingor med karbiner
- 2-4 isskruvar
- Personliga karbiner, broms och slingor
Som alltid när man skall upp till Gran Paradiso så kräver det en vandring av egen maskin upp till en av hyttorna som finns kring berget. För denna turen så är det Chadod hyttan man måste ta riktning mot, där man erbjuds en bra kvällsmiddag tillsammans med några timmars sömn för 35 euro, att inte förglömma är pinglan som jobbar i köket.
Starten är som sagt en alpinstart i månskenet där man följer den första delen av normalvägen upp mot toppen tillsammans med tusen andra resenärer. Men direkt vid den första moränryggen så tar man riktning mot passet Montandayné, och lämnar horderna bakom sig.
Det gäller av vara igång tidigt på morgonen. Beroende på förhållanden, så kan det hänga en mindre serac på toppen och optimalt är om man har en solid snögrund hela vägen upp. Detta möjliggör ett klassisk piolet traction spår rakt upp till en perfekt utsikt. Även vid perfekta väder förhållan så kan jag nog garantera att Ni inte kommer att stöta på någon annan, de flesta klättrar antigen nordsidan eller normalvägen upp till Gran Paradiso.
Självklart behöver man inte hetsa iväg sig själv mitt i natten, utan man försöker se till att man lagomt kommer upp till passet tillsammans med solen. Man får nog räkna med att det tar 2-3 timmar upp från hyttan i bra snöförhållanden.
Första stoppet är ypperligt att göra när man når passet för att sedan ta riktning mot den självklara kammen, återigen med lite klassisk piolet traction, där en vanlig alpinyxa räcker gott och väl. Men eftersöker man en extra säkerhetsmarginal så kan en tredje yxa vara ett alternativ inom replaget, men absolut inte någon nödvändighet.
Själva klättringen går över alpinterräng kring graderna III men kan nog göras svårare beroende på vilken väg man följer och kortrepsteknik är vad som gäller för att spara tid.
Traversen kräver allt från 3 till 8 timmar beroende på hur duktigt replaget är att hitta utmed kammen och involverar många trevliga moment enligt min personliga åsikt.
Först får man göra en anmarsch till en hytta, dvs avsaknaden av liftar, man studerar linjen och förhållanden för att sedan sova på saken. Dagen efter så har man inslag av klassisk piolet traction, klättring i storskor och stegjärn, routefinding, lös klippa, kortrep, löpande säkringar och sist men inte minst så är man i ett fantastisk område.
Istället för ord så låter jag bilderna tala för sig själv om hur roligt och trevligt vi hade under dagen. Ett trevlig inslag var när vi firade av från några äldre pitonger för att sedan försöka förstå hur vägen gick vidare, klättrade upp igen och testade den andra sidan, prussikade upp för att återigen försöka på andra, gjorde en svepande pendel över hela sidan för att till sist hitta en äldre pitong igen. Inte heller att förglömma är alla block av större modell som rörde på sig.
Siste men inte minst så är utsikten av världsklass i alla väderstreck!
Tyvärr så hade dagen höga temperaturer, nollstrecket var kring 4000 m, gjort snön väldigt lös när vi började att närma oss avslutet och blev lite orolig över den sista delen. En spektakulär snökam upp mot toppen av Gran Paradiso där man får en skymt av utsteget från norsidan, en annan tur som också kan rekommenderas starkt.
Med varsamma steg så tog vi oss framåt, men efter kortare bit in på kammen så tar vi beslutet att dra oss ur och följer ned den röda linjen som Ni ser i mitten av första fotot. I början är det inga större problem men sista delen kräver dock en travers på nordsidan av Gran Paradiso, något som kan bli lite riskabelt vid dåligt väder, och som sagt kräver att man är både vaksam uppåt och var man sätter fötterna.
För oss själva så blev den en dag med fler erfarenheter då min kompanjon för dagen lyckades att slinta till mitt i traversen och började glida rakt mot bergschrunden...... Men vi var båda vaksamma och vi kan båda två lyckligt intyga att tekniken med selfarrest även fungerar helt ypperligt i praktiken.
Nu kan man kanske fråga sig vad som var poängen med att jag skrev detta? Jo, varför skriver inte lite mer alpina klättrare om sina äventyr för inspiration? Jag tycker det är skitkul att läsa om dem! Men på utsidan så ser man ju dem inte, fast det verkar surfa omkring en bunt klättrare på sidan och så mycket tid tar det inte....
Kim, men när kommer din Cassin då
Jag väntar med spänning om en rapport!
- Christian
Ps. Tar vänligen emot kontruktiv kritik av skrivsättet!
Jag tror nog att flertalet av Er hört eller känner till en klassisk guidebok skriven av en känd alpinist vid namn Gaston Rebuffat? Boken innehåller hans hundra finaste och trevligaste klätterlinjer kring Mont Blanc och har nog inspirerat många duktiga klättrare under en väldigt lång tid om jag inte är helt ute och cyklar på tunn is?
En stark rekommendation att införskaffa sig till bokhyllan för inspiration och planering för framtida alpina klätteräventyr!
Men, något som kanske inte är så känt, är att Rebuffat bad en italiensk superexpert vid namn Giancarlo Grassi om hjälp med att skriva en liknande bok kring nationalparken Gran Paradiso. Denna boken är faktisk inte lika lätt att få tag i, men med lite tur så lyckades jag komma över ett exemplar när jag var och rotade i några lådor vid den lokala bokhandlaren. Överlag så kan jag nog påstå att Grassi inte är lika känd som Rebuffat. Undra om någon av Er hört talas om honom? Den största anledningen till detta är nog att han inte höll till så mycket i Mont Blanc området, men har dock några hårresande turer på sitt konto kring Freney och Brenva sidan.
Boken beskriver turer som ofta har blivit bortglömda eller inte ligger i frontlinjen av klätterutvvecklingen om man ser till gradhetsen i andra guideböcker. Något som den faktiskt verkligen innehåller är turer där man får uppleva klassiska linjer, ensamhet och att få uppleva naturen utan moderna inslag av att se någon kabinlift så långt ögat når.
Här kommer en lite rapport från en av dessa turer vilket är en alpintravers av Piccolo Gran Paradiso:
Turen följer den röda markering med start från Colle di Montandayné och följer sedan hela ryggen över Piccolo Gran Paradiso, för att sedan ta sig vidare mot toppen av Gran Paradiso. I mitten finns det en bökigare utgång som vi kommer att återkomma till, annars följer man en av normalvägarna ned från toppen i vanlig ordning.
Rekommendation av utrustning är följande:
- Alpina stegjärn med lättare storskor, en alpinyxa, sele, hjälm och personliga kläder
- Rep 40 m
- Camalot 0.5-0.75-1
- Ett mindre kilset
- 3 slingor med karbiner
- 2-4 isskruvar
- Personliga karbiner, broms och slingor
Som alltid när man skall upp till Gran Paradiso så kräver det en vandring av egen maskin upp till en av hyttorna som finns kring berget. För denna turen så är det Chadod hyttan man måste ta riktning mot, där man erbjuds en bra kvällsmiddag tillsammans med några timmars sömn för 35 euro, att inte förglömma är pinglan som jobbar i köket.
Starten är som sagt en alpinstart i månskenet där man följer den första delen av normalvägen upp mot toppen tillsammans med tusen andra resenärer. Men direkt vid den första moränryggen så tar man riktning mot passet Montandayné, och lämnar horderna bakom sig.
Det gäller av vara igång tidigt på morgonen. Beroende på förhållanden, så kan det hänga en mindre serac på toppen och optimalt är om man har en solid snögrund hela vägen upp. Detta möjliggör ett klassisk piolet traction spår rakt upp till en perfekt utsikt. Även vid perfekta väder förhållan så kan jag nog garantera att Ni inte kommer att stöta på någon annan, de flesta klättrar antigen nordsidan eller normalvägen upp till Gran Paradiso.
Självklart behöver man inte hetsa iväg sig själv mitt i natten, utan man försöker se till att man lagomt kommer upp till passet tillsammans med solen. Man får nog räkna med att det tar 2-3 timmar upp från hyttan i bra snöförhållanden.
Första stoppet är ypperligt att göra när man når passet för att sedan ta riktning mot den självklara kammen, återigen med lite klassisk piolet traction, där en vanlig alpinyxa räcker gott och väl. Men eftersöker man en extra säkerhetsmarginal så kan en tredje yxa vara ett alternativ inom replaget, men absolut inte någon nödvändighet.
Själva klättringen går över alpinterräng kring graderna III men kan nog göras svårare beroende på vilken väg man följer och kortrepsteknik är vad som gäller för att spara tid.
Traversen kräver allt från 3 till 8 timmar beroende på hur duktigt replaget är att hitta utmed kammen och involverar många trevliga moment enligt min personliga åsikt.
Först får man göra en anmarsch till en hytta, dvs avsaknaden av liftar, man studerar linjen och förhållanden för att sedan sova på saken. Dagen efter så har man inslag av klassisk piolet traction, klättring i storskor och stegjärn, routefinding, lös klippa, kortrep, löpande säkringar och sist men inte minst så är man i ett fantastisk område.
Istället för ord så låter jag bilderna tala för sig själv om hur roligt och trevligt vi hade under dagen. Ett trevlig inslag var när vi firade av från några äldre pitonger för att sedan försöka förstå hur vägen gick vidare, klättrade upp igen och testade den andra sidan, prussikade upp för att återigen försöka på andra, gjorde en svepande pendel över hela sidan för att till sist hitta en äldre pitong igen. Inte heller att förglömma är alla block av större modell som rörde på sig.
Siste men inte minst så är utsikten av världsklass i alla väderstreck!
Tyvärr så hade dagen höga temperaturer, nollstrecket var kring 4000 m, gjort snön väldigt lös när vi började att närma oss avslutet och blev lite orolig över den sista delen. En spektakulär snökam upp mot toppen av Gran Paradiso där man får en skymt av utsteget från norsidan, en annan tur som också kan rekommenderas starkt.
Med varsamma steg så tog vi oss framåt, men efter kortare bit in på kammen så tar vi beslutet att dra oss ur och följer ned den röda linjen som Ni ser i mitten av första fotot. I början är det inga större problem men sista delen kräver dock en travers på nordsidan av Gran Paradiso, något som kan bli lite riskabelt vid dåligt väder, och som sagt kräver att man är både vaksam uppåt och var man sätter fötterna.
För oss själva så blev den en dag med fler erfarenheter då min kompanjon för dagen lyckades att slinta till mitt i traversen och började glida rakt mot bergschrunden...... Men vi var båda vaksamma och vi kan båda två lyckligt intyga att tekniken med selfarrest även fungerar helt ypperligt i praktiken.
Nu kan man kanske fråga sig vad som var poängen med att jag skrev detta? Jo, varför skriver inte lite mer alpina klättrare om sina äventyr för inspiration? Jag tycker det är skitkul att läsa om dem! Men på utsidan så ser man ju dem inte, fast det verkar surfa omkring en bunt klättrare på sidan och så mycket tid tar det inte....
Kim, men när kommer din Cassin då
Jag väntar med spänning om en rapport!- Christian
Ps. Tar vänligen emot kontruktiv kritik av skrivsättet!
