NU har man...
äntligen fått SE denna film. På Filmfestivalen i Göteborg idag mitt på dagen bänkade en ganska liten skara människor för att se denna: SUPERFILM!
Svårt att beskriva men måste nog räknas som det bästa jag sett på film, nästan oavsett kategori. Mycket kanske för att jag är ganska petig med detaljer och vurmar för realism, trovärdighet och annat.
Om man ser denna film utan att ha läst boken blir man nog så tagen. Men om man har läst boken blir det om möjligt ÄNNU bättre. Maken till snyggt foto och trevlig blandning mellan spelfilm och dokumentärt berättande har väl inte synts till på mycket länge.
Filmens realistiska inslag får kanske andra avgöra kvalitén på, men för mig som i alla fall har grundläggande kunskap om detta är det MYCKET välgjort och inte speciellt överdrivet alls. Om än något... Historien i sig är ju en "aning" svårsmält men filmen speglar i alla fall kampen på ett mycket bra sätt. För första gången har jag kunnat känna vindens rytande, snöns fallande och den hissnande känslan i magen såsom man kan minnas från sina egna turer. Och för det krävs det en hel del!
Efter en och en halv timme hade jag på ömse sidor om mig högt bölande och snyftande män i 30-40 års ålder. (Som kanske kanske även de haft stegjärn på fötterna eller åtminstone spungit på fjället)
Att stappla ut på ett småkallt Avenyn och dra GT-jackan runt snoken efteråt kändes inte alls speciellt jobbigt... Man är nu medveten om att hur jävligt det än blir blir, kan det alltid bli många gånger värre. Och när man ger upp blir det bara värre och många nya chanser att ge upp kommer ändå komma...
Men också att man trots allt kanske inte ger upp i första taget; om man bara har ett litet UNS av Simpsons livsglädje är det nog inget som hindrar en från att skynda hem och planera för nästa tur!