Varför är det ingen som _går_ till baslägret från närmaste väg?
- Tidsbrist?
- Omöjligt att bestiga Denali när det är möjligt att gå till basläger (dvs, ingen djup snö)?
- "normalvägen" är på andra sidan berget sett från Anchorage, sydsidan mkt svårare?
- För många björnar?
- Hillbillies?
Det är nog en kombination av ett antal olika omständigheter, varav några som du nämner.
För det första är det ganska långt. Fågelvägen från Parks Highway är det ca 5 mil till baslägret. Från Wonder Lake är det kortare, men vägen dit är inte öppen hela året.
För det andra är det_mycket_oländig terräng vilken väg man än väljer. Glaciärälvar skall korsas, enorma glaciärer skall forceras, pass skall klättras över. Några stigar eller leder finns över huvud taget inte när man kommer upp bland berg och glaciärer. Vintertid är det snorkallt och vädret kan vara hur dåligt som helst. Sommartid är det snårskog med björnar, mycket vatten, enorma isfall på avsmälta glaciärer och konstanta is- och stenras. Den bästa årstiden för bestigningar (maj-juni) är nog en av de svåraste tiderna för anmarschen, snösmältning, ras mm.
Man behöver också mycket packning med sig. När jag var där hade vi minst 60 kg per person när vi lämnade baslägret. Med en anmarchtid på 1-2 veckor kommer det ju till 5-10 kg packningsvikt (plus att man kanske måste bära pulka, skidor mm). Tanken att släpa på 70 kg packning genom svårast tänkbara terräng avskräcker nog många.
Tidsbrist ligger nog också bakom. En normal bestigning av berget (med inflygning) tar ca 3 veckor, vilket är ungefär lika lång tid som en normal amerikansk semester. Att lägga på 2-3 veckor till på anmarsch och utmarsch lockar nog inte så många.
Men det skulle onekligen vara en bedrift att ha bestigit Denali för egen maskin med start och mål vid bilväg. Jag undrar hur många som har gjort det efter förstabestigarna? Flygrutten etablerades ju redan på 50-talet.