• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Tips önskas om hur man ska försvara sig....

Senaste 15 åren har det uppstått en slags försvarskultur, eller vad man ska kalla det.
När ansvariga personer, chefer etc., trycks upp mot väggen i debatter, eller av en journalist,
så säger dom så här bl.a. :

Neej, jag gjorde nog inte den kopplingen...

Vad tråkigt att kunden upplever det så....

Vi ser allvarligt på det här...

Vi är djupt oroade över den här utvecklingen...


Vi tar vårt ansvar...

Och kanske det mest kända : vi har tillsatt en utredning...

Och så vidare, och fter de har "försvarat sig", så brukar det inte hända något mer.

Har ni några bra tips på enkla smidiga meningar man kan
dra när man har "kniven mot strupen" ?
 
Sagt av en lokalpolitiker när det saknades 23 miljoner för att klara av budgeten:

"Se det inte som ett besparingskrav, se det som en utmaning".
 
Man må ikke va foer kravstor!
Fast den gäller väl mer när det är en själv det drabbar..

Eller som vi brukar säga på jobbet
"Man ska inte ta ut dåliga nyheter i förskott!"
 
När du ställs mot väggen neka att svara förrän du tänkt ut ett bra och hållbart svar. En reporter har haft timmar, kanske dagar på sig för att formulera spetsiga frågor, begär samma tid för att formulera ett svar.

Om du inte kan dröja med svaret, erkänn att det som hänt faktiskt har hänt – och lägg till att du skall sätta dig in i situationen för att åtgärda problemet och ställa allt tillrätta igen.

Är det teve och de vill ta om frågan, svara ”som jag sa tidigare…”

Känner du inte till problemet som uppstått, neka uttala dig om problemet. Du måste först ha fakta i ärendet.

Ta på dig ansvaret, säg inte ”vi”, säg ”jag” = skyll inte på någon diffus organisation eller person. Är du chef är ansvaret ditt.

Dölj ingenting, var rak - även om det svider i skinnet eller stoltheten.

Ljug aldrig! Det straffar sig omgående och allt blir bara värre.

Om en reporter säger sig tala för en kund så begär duirektkontakt med kunden ”jag liksom du använder inte andrahandskällor, jag vill tala direkt med kunden så att jag får fakta”
Kunden har sagt precis så här…säger då reportern
-ja, enligt din uppfattning, svarar du. ”har jag gjort något fel så skall jag också se till att det blir rätt igen, du är välkommen med fler frågor när jag pratat med kunden, var kan jag nå dig?

Tänk igenom vad du kan drabbas av och vilka frågor du kan få. Träna på svaren lika mycket som en reporter tränar på att ställa frågor.

Vad kan gå galet på ditt arbete? Tänk igenom allt från att ett flygplan störtar i huset till bron som rasar, kamrern som sticker med kassan, arbetsledaren som tittar på porr på internet, eller medarbetaren som offentligt onanerat i lunchrummet… tänk ut färdiga svar = en mental katastrofplan för framtida behov. Det underlättar.


För övrigt är jag färgblind när det gäller människor…

Thomas
 
Senaste 15 åren har det uppstått en slags försvarskultur, eller vad man ska kalla det.
När ansvariga personer, chefer etc., trycks upp mot väggen i debatter, eller av en journalist,
så säger dom så här bl.a. :


-Vi ser allvarligt på det här...

-Vi är djupt oroade över den här utvecklingen

-Vi tar vårt ansvar

Och kanske det mest kända : vi har tillsatt en utredning...

Just de här "ursäkterna" tycker jag är ganska rimliga. Tänk dig att de istället skulle säga:

-Det här var en struntsak

-Den här utvecklingen skiter väl jag i

-Vi tar inget ansvar för detta

-Utreda kan svt göra..


Att ta sitt ansvar innebär ju sedan att man faktiskt inleder en utredning etc. Kan det vara så att media inte är lika intresserade av att rapportera om hur kommun X åtgärdade bristerna på äldreboendet vilket alltså ger att vi bara får skräckrapporterna och besparas från problem som faktiskt ordnas upp?