OBS att i mitten på juni kan det vissa år ligga kvar mycket snö och/eller is högre upp och vara rätt blött längre ner, så kolla läget innan ni åker (eller åk i september
).
Att hyra en stuga enligt skandinavisk modell är inte så etablerat, men det finns gott om både privatlogi och små pensionat i alla byarna längs "električka" - den smidiga, moderna smalspårväg, som följer bergens södra fot på ca 900 m-nivån. Enklast att boka via
denna webportal, som också innehåller en massa annan matnyttig kunskap. Tågluffar ni, kommer ni dit hela vägen via Poprad.
MEN: jag avråder. Ni får dras med dagliga, långa och enahanda transportsträckor genom det månlandskap, som numera återstår av granskogsbältet efter "kalamita" - orkanen 2004, som fällde bokstavligen alla träden. I maj i år blåste det nästan lika mycket, och den (biologiskt sett rätt intressanta) återväxt, som man försökt vårda fram, lade sig platt igen.
Hela området är nationalpark, och närmare upp i bergen än så får man endast bo på fjällstugor/fjällstationer.
Satsa därför hellre på att ha "basläger" (om ni nu vill ha ett sådant) i någon av de fina fjällstationerna kring 1500 m ö h i stället. Skulle tro, att
Popradské Pleso skulle passa er, då den både ligger fint till i sig och är en bra utgångspunkt för flera fina men lätta dagsturer. Man kan bo med ren hotellstandard, via enkla familjerum, och ner till en vind med madrasser på golvet (kostar 7 euro och står INTE med i deras beskrivning - man får fråga om "dorms"). Man når fjällstationen med en knapp timmes promenad på en skogsväg från närmsta "električka"-stationen vid Štrbské Pleso (där man även kan hyra en cykel för ändamålet). Besök väldigt gärna den symboliska minneslunden ("symbolický cintorín") över dem, som dött i bergen - den är väldigt speciell och vacker.
Man äter rejält, gott och billigt i deras fina matsal; att "förstärka" från egna förråd går an. Att laga helt egen mat på eget kök går fint på uteterrassen (under tak). Man provianterar i så fall (gärna per cykel) nere i Štrbské Pleso.
Om ni kan tänka er en rundtur mellan fjällstationer i stället för "baslägermodellen",finns betydligt fler möjligheter.
Ett annat alternativ vore faktiskt den polska sidan, där lederna är tätare/kortare och därmed nog bättre upplagda för dagsturer med "basstation".
Oavsett var ni väljer att bo - börja med att skaffa en bra karta, t ex
den här, så blir det lättare för er att planera, och för mig att ev. ge er mer detaljerade turförslag.
Lederna är välmarkerade och på lägre höjder väl upptrampade och/eller tillfixade med stensteg etc. "Ledlöst" får man (om man inte är klättrare) inte gå av naturskydsskäl. Det är inget problem för en normalt smidig person utan höjdskräck att ta sig fram på även de högt belägna lederna, men man måste ha stor respekt för plötsliga väderomslag, i juni risken för eftermiddagsåska, och som sagt även snöläget. Stora mängder instabil snö och/eller is kan ligga kvar i passen och på norrsluttningarna hela juni ut.
Det är större relativa höjdskillnader än vi är vana vid, fina färger, efterglaciala sjöar i flera "våningar" (de vackraste dock på den polska sidan), och långa siktlinjer över halva Slovakien resp. en fjärdedel av Polen. Den västra delen och Bieljanske Tatry ("Vita Tatra") i öster är av kalksten, lägre och snällare med en del intressanta droppstensgrottor. Den högre mittdelen, Höga Tatra, är av granit och mer dramatisk.
Det är myggfritt, men varma vindstilla junidagar kan det på lägre höjder dyka upp små envisa, men harmlösa svärmar med små flugor, samt en eller annan broms.
Jag svarar som sagt gärna på fler/mer detaljerade frågor