Jag har bestämt mig för att inte skriva fler inlägg i detta forum.
Skälet är att min blotta närvaro alstrat ett rätt stort antal
privata ebrev som jag inte orkar och hinner besvara.
Tydligen har jag framstått som kunnig och hjälpsam
när det gäller vissa sydeuropeiska områden och åtminstone
det första är ju sant. Problemet är bara att rätt många brev
handlar om resor och vandringar med en mängd förbehåll
och förutsättningar som jag inte orkar ta ställning till.
Kanske det också finns ett och annat jag borde
informera om, när det gäller svårigheter och faror,
men som jag just då glömmer.
Plötsligt märker jag att jag planerar andras turer eller rentav
googlar fram information som de borde kunna skaffa
själva. Jag kan, och bör, naturligtvis bara redogöra för
vad jag gjort själv den månaden, det året, under dessa förutsättningar.
Det kan ju verkar ovänligt och avvisande, men även jag
måste tänka på min tid och slippa ta ansvar för andra.
Vad jag svarar på framtida ebrev vet jag inte, kanske ett standarsvar, kanske en hänvsining till den inledande
tablån "Detta är mitt liv" på min vandringssida
- http://www.mai.liu.se/~pehac/vandring.html -
detta är vad jag kan uttala mig om. I övrigt är
ju den sidan bemängd med användbara länkar.
Men min förhoppning är att helt enkelt försvinna in
i glömskan genom att inte synas mer
il C(amoscio) - rupicapra rupicapra
namnet jag tog när en italiensk kvinna kommenterade min framfart
i Rosengarten augusti 1988.
Skälet är att min blotta närvaro alstrat ett rätt stort antal
privata ebrev som jag inte orkar och hinner besvara.
Tydligen har jag framstått som kunnig och hjälpsam
när det gäller vissa sydeuropeiska områden och åtminstone
det första är ju sant. Problemet är bara att rätt många brev
handlar om resor och vandringar med en mängd förbehåll
och förutsättningar som jag inte orkar ta ställning till.
Kanske det också finns ett och annat jag borde
informera om, när det gäller svårigheter och faror,
men som jag just då glömmer.
Plötsligt märker jag att jag planerar andras turer eller rentav
googlar fram information som de borde kunna skaffa
själva. Jag kan, och bör, naturligtvis bara redogöra för
vad jag gjort själv den månaden, det året, under dessa förutsättningar.
Det kan ju verkar ovänligt och avvisande, men även jag
måste tänka på min tid och slippa ta ansvar för andra.
Vad jag svarar på framtida ebrev vet jag inte, kanske ett standarsvar, kanske en hänvsining till den inledande
tablån "Detta är mitt liv" på min vandringssida
- http://www.mai.liu.se/~pehac/vandring.html -
detta är vad jag kan uttala mig om. I övrigt är
ju den sidan bemängd med användbara länkar.
Men min förhoppning är att helt enkelt försvinna in
i glömskan genom att inte synas mer
il C(amoscio) - rupicapra rupicapra
namnet jag tog när en italiensk kvinna kommenterade min framfart
i Rosengarten augusti 1988.