Frågan riktar sig till er som har fostrat upp barn, eller nåt en personlig mognadsnivå där ni börjat tänka i banor av hur ni skulle göra eller ha gjort det.
Kommentarer av karaktären "det går inte att fråga så" undanbedes, istället uppmuntrar trådskapern kritikern att själv starta en bättre och mer komplett tråd. Övriga, konstruktiva, kommentarer runt frågeställningen eller barnuppfostran i stort välkomnas självklart.
Frågan är dragen till sin spets och är tänkt att täcka dom fall där ett svar och ställningstagande tvingats fram.
Frågan handlar inte om att dela med sig inom familjen.
Ett tänkt scenarie kan vara den gråtande 6åriga sonen som inte får ha just en (egen) specifik eksaksbil i fred för sin kompis, ute i sandlådan.
Eller den 14åriga dottern som är på stan med sin väninna och ska ordna sig egen fika / lunch, med dina med skickade pengar, när det uppdagas att den minst lika sugna men kanske något mindre bemedlade kompisen inte har en krona med sig.
Pengarna räcker gott och väl till båda, men samtidigt kom det inte som en överraskning varken för väninnan eller hennes föräldrar att det skulle ätas på stan. Dom hade också möjlighet att skicka med henne en slant. Om dom hade pengar över vill säga.
Kommentarer av karaktären "det går inte att fråga så" undanbedes, istället uppmuntrar trådskapern kritikern att själv starta en bättre och mer komplett tråd. Övriga, konstruktiva, kommentarer runt frågeställningen eller barnuppfostran i stort välkomnas självklart.
Frågan är dragen till sin spets och är tänkt att täcka dom fall där ett svar och ställningstagande tvingats fram.
Frågan handlar inte om att dela med sig inom familjen.
Ett tänkt scenarie kan vara den gråtande 6åriga sonen som inte får ha just en (egen) specifik eksaksbil i fred för sin kompis, ute i sandlådan.
Eller den 14åriga dottern som är på stan med sin väninna och ska ordna sig egen fika / lunch, med dina med skickade pengar, när det uppdagas att den minst lika sugna men kanske något mindre bemedlade kompisen inte har en krona med sig.
Pengarna räcker gott och väl till båda, men samtidigt kom det inte som en överraskning varken för väninnan eller hennes föräldrar att det skulle ätas på stan. Dom hade också möjlighet att skicka med henne en slant. Om dom hade pengar över vill säga.
Senast ändrad: