Jag skulle åka min långtur på en dag från Hässleholm till Borgholm. En fin sträcka på 24 mil.
Startade 02:00 och kom efter tre timmar till en by som heter Lönsboda, lite drygt fem mil därifrån. Allt hade gått bra, förutom lite krampkänningar i låren.
Tar en liten paus där o kör vidare. 2km senare kommer det som jag tror heter oljegrus... Sten, grus som ligger på en äcklig botten av tjära. Det gick inte snabbt och inga bilar bakom mig som jag kunde lifta med. Det gjorde så ont i nedförsbackarna att man skrek, plus att tjära fastna på både hjul och stavar. Har inte riktigt inspekterat hjulen efter rundan, men fortsätter med berättelsen. Möter en tyskreggad bil o får stopp på den o frågar om det är långt kvar... Ja, tyvärr, en bra bit till får jag som svar. Står o väntar om det kommer ngn bakom mig, men icke.. När jag väl kommer till slutet av underlaget som sträckte sig 6,5 km stannar jag för att vila. får stopp på en bil till som e påväg mot Lönsboda o frågar om det kommer fler partier med denna oljegrus. Förmodlingen efter tingsryd fick jag som svar...
Ont i fötterna hade jag, men ville inte ge upp i första taget. Åker lite mer än en mil till, men inser att ja har 14 mil kvar till Kalmar och har jag såhär ont redan, så är det inte lönt. Så jag bestämde mig för att avbryta. SOM jag stör mig på det! Hade hellre åkt på en grusväg.
Jag hade inte full känsel i tårna på nästan en månad efter min inlines tur till Jönköping på 24 mil, så ville inte uppleva samma sak igen. Denna gången tog det bara 3-4 dagar.
Har ni liknade skräckhistorier på landets vägar? Och ta inte o fråga vägverket om underlaget, för då får man inga vettiga svar. Inga som stämmer i alla fall.
Jag har bilder på skillnaden, men vet inte hur man lägger in dem.
Startade 02:00 och kom efter tre timmar till en by som heter Lönsboda, lite drygt fem mil därifrån. Allt hade gått bra, förutom lite krampkänningar i låren.
Tar en liten paus där o kör vidare. 2km senare kommer det som jag tror heter oljegrus... Sten, grus som ligger på en äcklig botten av tjära. Det gick inte snabbt och inga bilar bakom mig som jag kunde lifta med. Det gjorde så ont i nedförsbackarna att man skrek, plus att tjära fastna på både hjul och stavar. Har inte riktigt inspekterat hjulen efter rundan, men fortsätter med berättelsen. Möter en tyskreggad bil o får stopp på den o frågar om det är långt kvar... Ja, tyvärr, en bra bit till får jag som svar. Står o väntar om det kommer ngn bakom mig, men icke.. När jag väl kommer till slutet av underlaget som sträckte sig 6,5 km stannar jag för att vila. får stopp på en bil till som e påväg mot Lönsboda o frågar om det kommer fler partier med denna oljegrus. Förmodlingen efter tingsryd fick jag som svar...
Ont i fötterna hade jag, men ville inte ge upp i första taget. Åker lite mer än en mil till, men inser att ja har 14 mil kvar till Kalmar och har jag såhär ont redan, så är det inte lönt. Så jag bestämde mig för att avbryta. SOM jag stör mig på det! Hade hellre åkt på en grusväg.
Jag hade inte full känsel i tårna på nästan en månad efter min inlines tur till Jönköping på 24 mil, så ville inte uppleva samma sak igen. Denna gången tog det bara 3-4 dagar.
Har ni liknade skräckhistorier på landets vägar? Och ta inte o fråga vägverket om underlaget, för då får man inga vettiga svar. Inga som stämmer i alla fall.
Jag har bilder på skillnaden, men vet inte hur man lägger in dem.
