Jag kände inte offret och kan därför inte bedöma om naivitet har med sammanhanget att göra.
Helt irrelevant dessutom eftersom det är en tragisk händelse oavsett.
Det är dock intressant att just det ordet påtalas så ofta när någon svensk eller annan västerlänning mister livet eller hamnar i trubbel på "farliga" platser runt om i världen.
Jag är av åsikten att varken dumhet eller naivitet behöver ha någon koppling till liknande händelser.
Det finns givetvis en grupp som inte har en aning om vad de ger sig in på och dessa kan eventuellt klassas som naiva, dumma, blåögda, suicidala plus en uppsjö med andra liknande epitet.
Sen finns det en grupp som gör en noggrann konsekvensanalys för att sedan väga fördelar mot nackdelar - vad får jag ut av Äventyr X i förhållande till riskerna?
Risk/reward-ratio.
Nackdelarna, riskerna och det på den negativa sidan är ofta kända faktorer och kan i regel bedömas objektivt. I de flesta fall kan vi trots allt få ett ganska hyggligt grepp om potentiella faror och många gånger även hur vi kan skydda oss mot dem.
Vissa kan vi inte skydda oss mot, men vi kan förebygga och förutse. Ja, det finns Black Swans, men det är allmängiltigt.
På den andra sidan finner vi givetvis de positiva aspekterna. De är däremot oftast extremt subjektiva och vad som kan vara en livsseger för en person kanske inte har något som helst värde för en annan individ.
För att knyta upp till den tragiska historien som tråden började med så kan jag berätta att jag en gång i tiden funderade på att korsa Darién Gap. Vi gjorde vad jag uppfattar som en relativt sansad konsekvensanalys och kom fram till att vi hamnade ungefär runt nollan i fråga om risk/reward.
Velande och ett uteblivet beslut följde.
Vi beslutade därför att resa till Yaviza för att få ett bättre grepp om vad vi eventuellt hade att vänta. En faktor vi inte räknat in i vår konsekvensanalys trädde då in i handlingen - orkanen Mitch.
Visst, "dåligt väder" fanns med i vår riskkalkyl, men i det här fallet stoppade ovädret oss från att ens färdas söderut från Panama City. Vi fick vidare reda på att de helt vansinniga regnen och vindarna skapat totalt kaos i södern och i och med detta vägde den negativa biten definitivt över.
Vi satsade därför på Plan B - att nå Colombia via Stilla Havet med hjälp av handelsbåtar och smugglare. Det funkade bra även om det tog några veckor längre än beräknat.
Så varför lockade Darién mig?
Känslan av att korsa mellan två kontinenter. Det är ett mytomspunnet område. Vild djungel. Djurlivet. Gillar civilisationens utposter. Utmaningen att ta sig till andra sidan. Intressanta Indianstammar. Att färdas landvägen så mycket som möjligt. Cyklar i dugout-kanoter kändes exotiskt. Att besöka ett område få utomstående sett. Planeringsutmaningen.
Lockelserna var många, men det är dessa jag kommer på nu. Spontant, 17 år senare.
Skulle jag göra det idag?
Troligtvis inte.
Aljazeera har några färska reportage om dagsläget i Darién om någon är intresserad av att veta mer.
Drugs, migrants and rebels: Life along Darién's Gap
Crossing the Darién Gap: US-bound migrants marooned in Panama jungle