Super Saint Bernard Hospicet
Karta Mont Blanc Grand Combin 1:50000
Av alla udda ställen jag besökt under mitt skidliv är nog Hospicet ett av dom jag inte glömmer i första taget.
Hospicet är ett gammalt men renoverat hus på toppen av passet mellan Schweiz och Italien. På vintern finns ingen bilväg hit upp.
Inrymt i huset som drivs av ett gäng präster är ett pang. Hela stället har en enorm historia. Under krigsår långt tillbaka i tiden har trupper släpat sej själva och krigsmaterial över det 2469 m höga passet. Prästerna tillika bergsmän har alltid varit en räddare i nöden för resenärer i dåligt väder. Och vid lavinolyckor. St Bernardshunden har sitt ursprung här som räddningshund.
Man övernattar och får middag frukost o en säng för 56 SFR. Sover gör man i fräscha 4 bäddsrum, dusch o toa i korridoren. Alltså betydligt bättre standard än de refuger man ibland hamnar på uppe i bergen.
Gratis är för den som känner sej manad är mässa i kyrkorummet varje dag 18.00. Faktiskt intressant även om man som jag är hedning och mer tror på han där nere. Ovanlig afterski eller hur? När vi var där hade dom även en videovisning om Hospicets historia som var klart fängslande. Hela stället har ett fantastiskt lugn. I entren möter en skylt med en överkorsad mobiltelefon. Inga pip o ring här bara lugn. Skööönt. Som omväxling.
På morron ser man prästerskapet i full turmundering diskutera turval med publiken på väg upp på fjället.
Klientelet på stället är mycket blandad, gammal som ung Men alla har ett gemensamt. Dom har tagit sej hit för egen maskin. Och är här för att göra turer.
Det finns ju en ägglift som servar en riktigt brant o bra nedfart och en enklare släpa på Schweiz sidan vid tunnelmynningen men det är allt. Resten är för egen maskin. Tar man den liften upp är turen till Hospicet betydligt kortare ca 45 min.
Går man som många hela vägen nerifrån dalen börjar man vid parkeringen på 1900 m.
Från Hospicet finns det hur många turvarianter som helst. Allt från riktigt avancerade till lättare turer.
Många besökare i området som inte övernattar på Hospicet tar liften upp och åker ner på Italienska sidan till Etroubles. En långlunch och tillbaka därifrån med reguljär buss genom St Bernardstunnel med hållplats vid liftens parkering. Glöm inte passet bara.
Det går att göra den här turen utan guide om man har litet koll på kartan och skaplig snövana. Men det är totalt offpist och inga markeringar.
Ett förslag vid ett besök på stället.
Gör som vi gjorde. Gör en tvådagars med övernattning av det hela.
Kör några åk i Super St Bernards liftområde. Frampå dan ta er över kanten och åk ner till Etroubles. Långlunch och sen tillbaka genom tunneln i tid för att hinna upp med liften igen före stängning
Åk ner en bit skinna på, knalla upp till Hospicet för övernattning.
Nästa morron, välj någon av topparna som ger ett åk mot Italien igen. Tex Mont Fourchon 2902. Därifrån sikta mot platsen där tunneln övergår från lavintak till tunnel. Staka 2,5 km på taket ner till Crevacole ett litet skidområde. Köp en enkelresa upp med liften.
Från toppen knallar man upp på en kam mot Tete Crevacole och får en hel nordsida för sej själv rakt ut i ingenstans. Ner mot tunnelmynningen igen och slutmål byn St Rhemy. Sen långlunch på en förstaklass restaurang i byn. Det finns bara en men superb och rätt dyr men …..
Taxi tillbaka.
Har ni upplevt det mesta är det här en klart udda grej.
Karta Mont Blanc Grand Combin 1:50000
Av alla udda ställen jag besökt under mitt skidliv är nog Hospicet ett av dom jag inte glömmer i första taget.
Hospicet är ett gammalt men renoverat hus på toppen av passet mellan Schweiz och Italien. På vintern finns ingen bilväg hit upp.
Inrymt i huset som drivs av ett gäng präster är ett pang. Hela stället har en enorm historia. Under krigsår långt tillbaka i tiden har trupper släpat sej själva och krigsmaterial över det 2469 m höga passet. Prästerna tillika bergsmän har alltid varit en räddare i nöden för resenärer i dåligt väder. Och vid lavinolyckor. St Bernardshunden har sitt ursprung här som räddningshund.
Man övernattar och får middag frukost o en säng för 56 SFR. Sover gör man i fräscha 4 bäddsrum, dusch o toa i korridoren. Alltså betydligt bättre standard än de refuger man ibland hamnar på uppe i bergen.
Gratis är för den som känner sej manad är mässa i kyrkorummet varje dag 18.00. Faktiskt intressant även om man som jag är hedning och mer tror på han där nere. Ovanlig afterski eller hur? När vi var där hade dom även en videovisning om Hospicets historia som var klart fängslande. Hela stället har ett fantastiskt lugn. I entren möter en skylt med en överkorsad mobiltelefon. Inga pip o ring här bara lugn. Skööönt. Som omväxling.
På morron ser man prästerskapet i full turmundering diskutera turval med publiken på väg upp på fjället.
Klientelet på stället är mycket blandad, gammal som ung Men alla har ett gemensamt. Dom har tagit sej hit för egen maskin. Och är här för att göra turer.
Det finns ju en ägglift som servar en riktigt brant o bra nedfart och en enklare släpa på Schweiz sidan vid tunnelmynningen men det är allt. Resten är för egen maskin. Tar man den liften upp är turen till Hospicet betydligt kortare ca 45 min.
Går man som många hela vägen nerifrån dalen börjar man vid parkeringen på 1900 m.
Från Hospicet finns det hur många turvarianter som helst. Allt från riktigt avancerade till lättare turer.
Många besökare i området som inte övernattar på Hospicet tar liften upp och åker ner på Italienska sidan till Etroubles. En långlunch och tillbaka därifrån med reguljär buss genom St Bernardstunnel med hållplats vid liftens parkering. Glöm inte passet bara.
Det går att göra den här turen utan guide om man har litet koll på kartan och skaplig snövana. Men det är totalt offpist och inga markeringar.
Ett förslag vid ett besök på stället.
Gör som vi gjorde. Gör en tvådagars med övernattning av det hela.
Kör några åk i Super St Bernards liftområde. Frampå dan ta er över kanten och åk ner till Etroubles. Långlunch och sen tillbaka genom tunneln i tid för att hinna upp med liften igen före stängning
Åk ner en bit skinna på, knalla upp till Hospicet för övernattning.
Nästa morron, välj någon av topparna som ger ett åk mot Italien igen. Tex Mont Fourchon 2902. Därifrån sikta mot platsen där tunneln övergår från lavintak till tunnel. Staka 2,5 km på taket ner till Crevacole ett litet skidområde. Köp en enkelresa upp med liften.
Från toppen knallar man upp på en kam mot Tete Crevacole och får en hel nordsida för sej själv rakt ut i ingenstans. Ner mot tunnelmynningen igen och slutmål byn St Rhemy. Sen långlunch på en förstaklass restaurang i byn. Det finns bara en men superb och rätt dyr men …..
Taxi tillbaka.
Har ni upplevt det mesta är det här en klart udda grej.
