stark stor som liten?

[Roffis]

hej!

Om vi har två personer, A och B. Person A är 1.65 cm lång och väger 65 kg. Person B är 1.85 lång och väger 80 kg. Om man nu skulle ta och jämföra dessa två personer, som för övrigt är lika tränade, vem har mest fördel gällande styrketräning?

Vad jag tror är att en kortare person som väger mindre borde vara bättre i övningar där man har kroppen som vikt, armhävningar, chins och dips. Den längre och tyngre personen torde vara något starkare i t ex bänkpress, benpress e.tc. stämmer det?

En kompis till mig sa att längre och större personen har "längre" muskler, därför är de naturligt starkare än korta.

Vad är det som gäller angående längd, vikt och styrketräning egentligen, någon som vet???

 

[docco]

Om de nu är lika tränade i förhållande till kroppsvikt så kommer den tyngre att lyfta mer vikt. Om vi fortsätter i resonemanget så kommer de att vara lika starka i kroppsviktsberoende övningar (chins, dips etc). OM de nu är lika starka i förhållande till kroppsvikt vill säga. Att de skulle vara det är ju inte särskilt troligt så diskussionen är närmast akademisk.

Musklernas längd har ingenting att göra med dess kraftutveckling. Möjligen så kan ju hävstångseffekter tillkomma där men jag känner mig inte tillräckligt vaken för att göra en sån analys. Nån mer rutinerad nattsuddare kanske?

/Per

 

[Kratim]

Hävstång

Den kortare borde ha lättare för de flesta moment. Vikten ökar ju exponentiellt jämfört med längden och ju kortare armar/ben man har desto kortare hävstänger blir det när man skall utveckla kraft. Har för mig att de flesta tyngdlyftare är ganska korta i rocken. Sedan kan man ju argumentera för att en kort person kanske kan lyfta tyngre, men han lyfter samtidigt inte lika "långt" som en längre person.

 

[Kriken]

Korta människor har lättare, då de har ett mindre moment i kraftöverföringen. Att längre har en fördel är fel.

 

[Graip]

Skillnaden i förmågan att bli riktigt stark, har först och främst med viljan/envisheten att göra.
Men sedan har det med två grundläggande medfödda förutsättningar att göra.

1. Förhållandet mellan mängden syreomsättande- (uthålliga) och mindre syreomsättande- (explosiva) muskelfibrer.

I varje muskelgrupp finns en blandning av dessa, där förhållandet är helt avgörande för om man kan sätta världsrekord i styrkesporter eller inte.
Har man övervägande de sk syreomsättande fibertypen, bör man välja någon uthållighetssporter, om man vill nå världstoppen.

Lätt att kontrollera med hjälp av diopsintest (tror jag att det heter).
Man sticker in en nål i låret och tar ut ett vävnadsprov.

2. Muskelfästenas placering (hävarmen som tidigare nämndes) har en avgörande betydelse också.
En storvuxen person har fästena placerade proportionerligt gentemot en småvuxen.
Dessutom har en storvuxen persom möjlighet att skaffa sig mycket större och därmed starkare muskler och muskelfästen.

Svensken Sven Hedlund 2m 160 kg(fd världsrekordhållare i styrkelyft) slet av sig båda lårmuskelfästena vid knäna, när han tävlade i USA om titeln världens starkaste man (ett jippo spektakel som körs varje år).
Sen var hans karriär slut inom kraftsporten.

/Björn

 

[Fluoronauten]

Musklernas längd har ingenting att göra med dess kraftutveckling. Möjligen så kan ju hävstångseffekter tillkomma där men jag känner mig inte tillräckligt vaken för att göra en sån analys. Nån mer rutinerad nattsuddare kanske?

Har för mig att ryssarna under sovjet-tiden 'modifierade senan som bisceps löper längs, genom att operera loss den från underarmen, och flytta den 'längre upp' på underarmen (mot handen alltså) - vilket medförde att de blev starkare. Har bara hört detta i andra hand, så jag kan inte bekräfta att detta är sant...