Men något om knivbruk. För att slöjda behövs ett stål med lagom bett men där klingan ej bromsar i materialet. Följaktligen är slöjdknivarna smalbladiga och för skärpans skull av laminat eller triflexstål. Skaften skall vara stora och rejäla samt tillåta att man får rejält moment när man vill grovavverka, det är orsaken till att parerstången saknas.
Köksknivar har oftast huvudslipfasen ända från ryggen, ytan är viktig för hygienens skull, stora rejäla skaft kompletterar bilden. Knivbladen är ofta av rostfritt (läs trögt) stål.
Slakt sysslar inte de flesta med men bladen behöver inte vara så långa. För att skära genom leder behövs knivar både med styrka och smidighet. För rensning och köttstyckning behövs lite olika långa blad. Rostfritt är bekvämt och viktigt är skaft som pallar för hög disktemperatur samt tät skaftning. Givetvis stora och halkfria skaft.
Jaktknivar har oftast för långa och bred blad, men skaften och slidorna brukar vara bra. En handsmidd jaktkniv kan bli hur liten och dyr som helst nästan. Till smått fältvilt räcker det länge med en bra fällkniv.
Överlevnadsknivar behöver nog de färresta men de är en av de mest populära knivtyperna om man ser till försäljningen. Oftast både stora och kraftiga knivblad som fungerar dåligt både till slöjdande och köksande.
Huruvida det är något som behövs för stålet eller att en rejäl och tung kniv är lättare att begära ett högre pris för låter jag vara osagt, men jag spekulerar om det kan förhålla sig så.
Så starka som stålen är idag skulle man klara sig med en brytbladskniv för en femma, om det nu inte var för det där med att fillea fisk och så statuset.
Det finns inget status i en brytbladskniv, men skär bra det gör de, många gånger! Själv skyller jag på att de har ohygieniska skaft....
go tur
[Ändrat av johankse 2007-05-27 kl 20:42]
).
