Stabilitet i fotdon.

[friluftsrookie]

Jag tänkte höra hur ni andra resonerar kring, och vad ni använder för fotdon när ni är ute i obanad/ lite tuffare terräng med packning.

Själv har jag lundhags scoutkängor, och tycker de fungerar bra. De skyddar bra mot vrickningar (dock är de första kvalitetskängorna jag äger)

Är det stor skillnad på mina kängor och exempelvis Lundhags professional när det gäller stabiliteten? Med stabilitet menar jag styvhet, som motverkar att fotleden vrickas.
Min uppfattning från att ha läst här på utsidan är att det finns många åsikter och erfarenheter kring vilket fotdon man skall ha.

Som en icke helt irrelevant parallell för diskussionen, använder amerikanska specialförband ofta terränglöparskor eller multisportkängor även när de bär tungt, uppemot 30kg. (Från boken "Ingen lätt dag - en elitsoldats självbiograf" s168) här nämns multisportkängan Salomon Quest.

Handlar det i huvudsak om att ha starka fotleder för att kompensera för mindre stabila fotdon? Och i sådant fall, hur tränar man upp dem på bästa sätt?

 

[thureb]

Vore intressant

om det finns vetenskapliga studier att ta del av. Min tro är att det är individuellt vad man har behov av.

Jag har förstått att fallskärmshoppare hävdar att skaderisken för fotledsfrakturer ökar med lågskor jämfört med kängor.

Patrick har du någon info?

Thure

 

[TROY GARNER]

Du måste träna upp fotlederna om du skall konvertera från kängor till terränglöparskor.
Det tar en del tid och kan kosta nån fotled nån gång men sen är det bara och köra på.

Du får ju en hel del prestandafördelar med lätta skor - ganska mycket och sedan rycker fotleden istället för korsband/ledband som ju får ta smällen när man använder tunga kängor...

Jag har lite korsbandskador och ledband i foten skador men jag har noll problem med något då
muskulaturen är uppbyggd - jag kan gå jävligt långt.

Terränglöparskor skall du toppa med Goretexdamasker som går att låsa ordentligt i skor.
Vid häftigt regn eller snö för den delen kör du dom som skoförlängrare och har byxorna på utsidan.
Så du inte får in vatten i onödan läng byxbenen ner i dojorna.

Har du riktiga goretexdamasker med tätningringar i kombo med lite högre löpskor får man även en del vadprestanda som kan jämföras lite med kängor.
Jag brukar dock ha en del strumpor med mig och köra rakt igenom fast det är några plusgrader.
Man kan röra sig i så hög fart och terränglöpar skor ventilerar väldigt bra så dom torkar ur hyfsat och man håller värmen.

 

[Christoffer Hedman]

om det finns vetenskapliga studier att ta del av. Min tro är att det är individuellt vad man har behov av.

Jag har förstått att fallskärmshoppare hävdar att skaderisken för fotledsfrakturer ökar med lågskor jämfört med kängor.

Patrick har du någon info?

Thure

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=67386 lite vetenskap

 

[TROY GARNER]

Ha med silvertejp i början...

Det kan bli en och annan vrickning innan man är stadig speciellt om man på kort tid skall träna upp sig.

 

[friluftsrookie]

För att sammanfatta det hela då,

Det är bäst att fortsätta med scoutkängorna, och inte byta upp sig mot ett par lundhags profesional? Mina fotleder torde ju bli starkare om jag fortsätter med samma kängor.

Eller?

 

[friluftsrookie]

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=67386 lite vetenskap

Här är hela artikeln, dock är den inte heltäckande, eftersom studien är genomförd på grus, och inte obanad terräng.

 

[7S]

För att sammanfatta det hela då,

Det är bäst att fortsätta med scoutkängorna, och inte byta upp sig mot ett par lundhags profesional? Mina fotleder torde ju bli starkare om jag fortsätter med samma kängor.

Eller?

Det tycker jag inte i fall läget är så som en skrev i den tidigare länkade tråden:

men å andra sidan så hade nog inte evolutionen med i beräkningen att vi skulle gå på fjällvandring i blockterräng med 20 kg på ryggen 2 v om året och däremellan mest sitta still vid datorn.

Personligen har jag höga, stabila kängor av vana och de gånger jag har stukat mig på något sätt har jag haft möjligheten att åtgärda det tillfälligt genom att snöra den kängan hårt. Typ den gången jag sprang i ett bräske och trampade med framdelen av foten på en uppstickande stubbe som gjorde ont och ledde till en fraktur med mjukdelsskador.

 

[Tordnado]

Styva kängor (sulor) gör att du inte känner att underlaget vill vrida foten innan det är försent, dvs du har lagt full tyngd på. Har du tunna sulor (typbarfotaskor) så kommer du mkt tidigare känna att du håller på att trampa snett o kan då undvika att lägga full belastning på foten. Oftast är sulorna på kängor också breda vilket ger en större hävarm när du trampar snett.

Om man verkligen är ute efter vrickningskydd så är det tunna o lätta skor kombinerat med fotledskydd typ http://www.rehaboteket.se/ortos/fot...sta-anatomiska-stabilitet-overlagsen-funktion som gäller!

Många kängor är klumpiga men har väldigt lite skydd mot vridningar. Lundhags har ju bara mjukt skinn, det ger inte mkt stöd.

 

[TROY GARNER]

För att sammanfatta det hela då,

Det är bäst att fortsätta med scoutkängorna, och inte byta upp sig mot ett par lundhags profesional? Mina fotleder torde ju bli starkare om jag fortsätter med samma kängor.

Eller?

Köp hellre terränglöparskor och börja med lite tyngre packning längs asfalt/motionslingor.
Stega upp distansens lite då och då - det är när man börjar bli trött den stora risken är även vid plan mark.

Sen är det bara och köra på i terräng men det tar tid och många mil och bygga upp stabilitet.
Jag kan trots lite kors och ledbandskador hoppa 2-3m mellan klipphällar och med iaf 12,15kg i vikt i säcken
Det är en jävla kraft och jag skuttar över där me eld i röva där som en jävla 15 åring med bara två äpplen i fickan som pallat dom och blivit påkommen trots att jag är 40.
I 15 åldern är ju dom flesta odödliga och kan trilla ur flygplan,bli överkörda av ångvältar och så vidare...så håll er tränade - kul och vara sån när man blir äldre också

Tänk på att det finns terräng där lågskor/midskor är olämpliga helt och hållet som grövre stenskravel som ju innebär man man oavbrutet nästan trampar snett (tänk dock på att eventuella vridningar med stabila kängor istället kan ske i knäet)- men så här i normal terräng och så är det inga problem med lågskor/midskor

 

[joanna]

Som du märker, så finns det inga lösningar som passar alla - är man otränad vad gäller både muskler och balans och/eller av födseln mycket överrörlig i lederna, så kan man ju komma fram till att stukningsrisken väger tyngre än "barfotaidealets" alla fördelar.
Har man viljan/förutsättningarna att "komma över tröskeln" tror jag inte man någonsin vill tillbaka till styva skaft och uppbyggda sulor. De gånger jag av andra skäl (t ex stegjärnsfasthet) tvingas stoppa mina fötter i styvare skor, upplever jag precis den känslighetsförslust som Tordnado beskriver, med sämre balans, små stukningstillbud och, faktiskt, ont i knäna som följd.
Den sämsta kombinationen, i min subjektiva upplevelse, är uppbyggd/styv sula och låga mjuka skaft - då har man verkligen maximerat vridmomentet vid mista oprecision i fotisättningen (och den blir ju mer oprecis).

Något liknande upplevde jag när jag försökte använda gåstavar - slarvig fotisättning, stel gång och balansförlust inträdde chockerande fort.

Att bygga upp mer och mer stöd till svarare och svagare kroppsdelar som fixeras i låsta lägen i stället för att arbeta dynamiskt, verkar vara en ond cirkel som återkommer i vår kultur generellt.
Jag jobbar vid datorn, ofta i 8-12 timmas pass (och ibland dygnet runt), sittande på en rygglös enkel snurrpall och utan några som helst hjälpmedel - och har aldrig någonsin haft problem med vare sig rygg, musarm, handleder eller annat. Så var det också för ett gäng entusiastiska datanördar på Kalmars Högskolebibliotek, när vi studerade deras arbetsmiljö inför att de skulle få ett nytt hus. De satt lite hur och var som helst; ingen hade ont nånstans.
De gillade sitt jobb, vilket kan vara en del av förklaringen.

Sen gick vi till själva biblioteksexpeditionen - och där satt alla damerna (företrädesvis) med kopiösa mängder av alla tänkbara hjälpmedel - från superergonomiska stolar till diverse handledsplattor, hängande mitellor och Gud vet vad. I stort sett alla klagade på att de hade ont nånstans... varpå de skaffade än mer avancerade (och kroppslåsande) stöd.
De flesta gillade inte sitt jobb, vilket kan vara en del av förklaringen.