Spinal stenos

[camoscio]

Jag har av och till haft en del besvär som jag härlett till äldre problem (1999) med buktande disk och ischias. Nyligen var jag och vandrade i Frankrike och Italien under mycket gynnsamma förhållanden och efter 18 dagar började jag känna av besvär på nytt. Jag påbörjade trots det en rätt krävande etapp där jag gäckades av ett pass - kunde inte spana mig till säker väg genom blockterräng - och återvände till dalen. Gick till en restaurang där jag kunde kalla på taxi som förde mig till Oulx (camping, järnväg (Paris-Milano)). Och märkte att jag hade svårt att gå utan smärta, speciellt när jag inte längre använde stavarna.

Väl hemma har jag efter kontakt med fysioterapeuterna i Linköping kommit fram till att jag drabbats av spinal stenos - en sammanpressning av ryggraden, möjligen i kombination med förbeningar, som gör att vissa nerver kommer i kläm. Avgörande för diagnosen var när jag påpekade att jag utan svårighet kan cykla - att cykling rentav är välgörande!


Vad som väntar vet jag inte, jag hade lågt blodvärde så det blir mer utredning av detta. Antagligen därpå remiss till specialist, magnetkamera, i värsta fall operation.

Nyfiken på andras erfarenheter av denna åkomma, en ålderseffekt (jag fyller 71 nästa månad). Vissa former kan visst botas med träning och jag har ju läggning och håg för fysiska aktiviteter.

 

[Karolina P]

Min svärmor hade spinal stenos och hade väldiga problem med smärtor. Hon opererades i Strängnäs och är sedan dess i princip smärtfri. Behöver inte äta tradolan, citodon, lyrica mm längre. Tar bara alvedon vid behov. Hon är jättenöjd med sin operation eftersom hon nu kan sova och leka med barnbarnen. Har dock hört från andra att det kan komma tillbaka efter något år pga ärrvävnad. En av svärmors vänner som opererades tappade känseln i utsidan av ena foten men tyckte det var värt det eftersom hon inte längre hade ont. Så vad jag förstår så är operationerna inte riskfria men enligt de flesta värt det eftersom smärtan iaf blir mindre...

Du får väl väga för och nackdelar...

 

[camoscio]

Min svärmor hade spinal stenos och hade väldiga problem med smärtor. Hon opererades i Strängnäs och är sedan dess i princip smärtfri. Behöver inte äta tradolan, citodon, lyrica mm längre. Tar bara alvedon vid behov. Hon är jättenöjd med sin operation eftersom hon nu kan sova och leka med barnbarnen. Har dock hört från andra att det kan komma tillbaka efter något år pga ärrvävnad. En av svärmors vänner som opererades tappade känseln i utsidan av ena foten men tyckte det var värt det eftersom hon inte längre hade ont. Så vad jag förstår så är operationerna inte riskfria men enligt de flesta värt det eftersom smärtan iaf blir mindre...

Du får väl väga för och nackdelar...

Tack för ditt svar. Jag har läst om Strängnäs, som jag tror är privat.
De verkar ha förnuftiga idéer.

Om det kan påskynda processen söker jag sådana alternativ - min hälsa är det som verkligen får kosta.


Det konstiga är att symptomen inträtt så plötsligt, med sådan kraft och så ihållande, oföränderligt från dag till dag. Jag lyckades ju vandra problemfritt i 18 dagar, med många passtigningar upp till 2800 m ö h. Det kan ju tyda på att problemen är lindrigare än symptomen - det har antytts att väl utformad fysioterapi ibland kan fungera. Kanske det är så för mig som ändå är i skapligt fysiskt trim för en 70-åring. Men vägandet överlåter jag åt läkare …

Hittills har jag dock kunnat sova - först i natt tog sovsidorna slut, men två Alvedon lyckades rädda sömnen resten av natten.


Men det blir en jobbig tid innan jag kommer under behandling. Jag kan visserligen hålla igång med cykling coh styrketräning, men det är jobbigt att bara kunna gå korta sträckor utan smärta.

 

[annsan]

Både min moster och min mamma är opererade för spinal stenos. Moster har tvingats göra två operationer då den första inte blev helt lyckad. Och hon har fått permanenta nervskador pga att det drog ut på tiden med operation. Kommer tyvärr inte ihåg detaljerna kring allt.
Mamma opererades i Strängnäs och var väldigt nöjd med vården där. Hon är dock inte 100% återställd men mycket bättre än innan. Båda fick träna en del innan men operationerna var nödvändiga ändå.

 

[camoscio]

gynnsam utveckling

I början såg det dyster ut - jag kunde knappt gå eller ens stå. Jag kunde cykla till affären men när jag skulle gå runt och välja varor fick jag ofta sätta mig för att värken skulle gå ur. Jag tog Alvedon 4 gram om dan, i två veckor dessutom en anti-inflammatorisk kur, vars tydligaste effekt var att höja mitt blodtryck till värden jag inte visste fanns.

Den 29 var jag hos en fysioterapeut som anvisade övningar, vilka jag gör ungefär fem gånger om dan; t ex ligga på rygg och dra knärna mot hakan, för att dra ut ryggraden. En annan, svårare, övning är "egentraktion"; man försöker liggande sträcka ut ryggen samtidigt som man spjärnar mot med rumpan och skjuter från med händerna. Den senaste veckan har varit nästintill besvärsfri; jag har inte ens haft ont på morgnarna och jag har slutat med helt med värktabletter.

Idag var jag på snabbvisit i Stockholm och Solna; jag behövde ställa upp och intyga min systers identitet i samband med en passansökan. På T-centralen fann jag mig själv småspringande för att hinna med ett visst tåg mot Akalla (massor med rulltrappor) och inte ens då kände jag av besvär.

På onsdag blir det magnetkamera och nästa måndag
(dan efter min 71-årsdag) ska jag träffa terapeuten igen.

Jag undrar, ni som har äldre släktingar som opererats för dessa besvär, såg ni någon sådan utveckling före operationen?

 

[Karolina P]

Svärmor klarade sig ett tag med sjukgymnastik men hon var nog inte lika idog som du. Tror hon bara blev gradvis sämre. Men det är ju jättebra om övningarna hjälper!! Många med spinal stenos klarar just cyklingen bäst eftersom den lätt framåtlutade ställningen skapar mest utrymme i ryggraden

 

[Örnsätrarn]

Jag blev opererad för spinal stenos för 22 år sedan på Akademiska sjukhuset i Uppsala efter svåra och långvariga problem. Efter operation försvann värken nästan helt men jag fick en kvarstående nervskada i höger ben och fot som gjort att jag hela tiden har domningar och nedsatt känsel av varierande grad. Jag har också en lätt hälta. Med åren har foten försvagats och speciellt under de senaste 2-3 åren har jag haft väldigt lätt för att vricka foten genom att den viker sig inåt. Jag använder nu skoinlägg för att motverka det och det hjälper till viss del. Det här problemet har varit en anledning till att jag varit tveksam till att återuppta mina Sarekvandringar nu när jag blivit pensionär. Men nu har jag i alla fall varit där. Trots mina problem efter operationen så är jag mycket glad att jag fick den gjord eftersom jag inte haft någon kraftig värk sedan dess och klarat mig utan värktabletter. Värken innan var helt outhärdlig och jag kunde nästan inte göra någonting. Springa har jag inte kunnat de senaste 30-35 åren.

En nära släkting har också opererats för spinal stenos men det har inte gått lika bra. Efter 3 operationer har hen sk droppfot (foten hänger) och svårt att gå längre än 100m.

 

[camoscio]

Spinal stenos kan ju ha olika orsaker. I mitt fall gissar jag att ryggraden har komprimerats - jag var 177 cm som längst, i flera år var jag 175 och nu är jag 173. Kanske det är just det fallet som är åtkomligt med fysioterapi - det får visa sig. Idag testade jag att omväxlande gå och springa en 5km-runda. Det blev mer löpning än jag planerat, mer än hälften. Jag hade lätta känningar i låret under löpningen och ingenting efteråt. (jag tog det förstås försiktigt, går man ut för långt eller hårt efter två månaders uppehåll lär knäna säga ifrån).

Efter att ha hört era berättelser (tack för dem) misstänker jag att jag är privilegierad, men att jag kommer att få fortsätta med mina övningar livet ut.

 

[camoscio]

Under dagen hoppas jag på svar på den magnetkameraundersökning, som jag genomgick den 19/8; min husläkare är tillbaka från semester idag. Och själv har jag under tiden till min stora överraskning varit ute och vandrat. Nio dagar, från St Anton i Österrike till Vicosoprano i Schweiz, med tält (sex nätter fritt, en på camping och en på hotell) och över flera mycket höga pass, som högst 2830 m ö h (jag steg väl 1500 meter den dagen). Jag gjorde mina övningar så ofta jag kom åt; mest känningar hade jag därför under den långa hemresan då jag inte kom åt att göra några övningar alls. Framgångsrik terapi får man nog säga; för två månader sen kunde jag inte gå eller ens stå utan smärta.

 

[MonicaKa]

Trådstartaren har ju redan kontakt med vården, så det är kanske inte så intressant att läsa om andra. Men det var en sida om spinal stenos i senaste numret av tidningen Runners World, om goda prognoser efter operation för många. (Jag läste inte så noga, men hajade till när jag kände igen begreppet härifrån.)

 

[camoscio]

Falskt alarm?

Ironiskt nog verkar diagnosen ha blivit fel, men terapin ändå fungerat! Utlåtandet från magnetkameraundersökningen lyder: diskbråck och "degenerativa förändringar" och så något med nervrötter. Det skulle alltså vara min gamla skada från 1999 som blev akut i början av juli. De där degenerativa förändringarna får jag väl veta mer om på Ryggkliniken. Två fysioterapeuter har ju noterat en viss stelhet kring ländkotorna L2 och L3, kanske den typ av kompression som under vissa betingelser kan ge upphov till stenos. Sen hade jag förstås tre veckors rehab och avsevärt lindrade symptom när jag blev plåtad. Nå, det mesta tyder väl på att jag slipper operation. Men jag ska läsa den där artikeln.

 

[Karolina P]

Vad skönt att hör att det "bara var diskbråck". Det kan vara nog så besvärligt när de trycker på nervrötterna. Diskbråck kan man ibland träna sig bättre ifrån medan spinal stenos alltid finns där... Så din träning har givit resultat - bra jobbat!