Spänger = slentrian ?

Fem meter före slutet på min tredje etapp på Berglagsleden halkade jag på den blöta spången,
eftersom jag fören gångs skull släppte på försiktigheten.
Jag råkade hålla högerhanden lågt så den tog emot i fallet. Nästa dag reste jag hem till Linköping och därpå till sjukhuset. Det var det väntade, en radiusfraktur, gips i fyra veckor, svårt att spela då, t ex.

Efter fallet var jag förbannad, både på anläggarna och på mig själv, ty just där var det alldeles torrt (men mycken ljung intill spången) och spången var fullkomligt onödig. Nå, jag gick en etapp till, c:a 18 km, efter en orolig natt i tältet och jag bestämde mig för att gå utanför spängerna (många och långa) hela tiden. Det gick ju, men jag blev rejält skitig om fötterna. Såpass att när jag kom till Linköping C åkte jag hem först, bytte kläder och duschade, ty kombinationen av dy och fotsvett stinker rejält
(det gör den på buss och tåg också, förvisso).

Det lär ju finnas en hel del sådant i svenska fjällen också, men väldigt lite i Norge. Behövs verkligen alla dessa spänger?


PS: Sidokommentar. På låglandet skiljer sig min utrustning från fjället, Pyreneeerna och Alperna i att jag i de senare fallen har fotknölshöga låga kängor, i det förra låga skor. Vidare har jag stavar i bergen. Tror jag ska gå över till stavar även på låglandet, ty om jag sätter mig på rumpan släpper jag dem inte och tar alltså inte emot med ngn hand.
 
Om just "din" spång behövs eller inte kan man förstås inte svara på utan att känna platsen. Rent generellt är dock min erfarenhet från platser där jag går året om att en plats som är helt torr delar av året kan vara ett kärr vid andra tider.

Vad gäller Norge och "gangbaner" som de kallas där, så är tendensen att de blir fler. Orsaken är att man ser det som ett sätt att motverka det markslitage som lätt uppstår på fuktiga ställen p.g.a. att folk går på sidan av den fuktiga, smutsiga stigen, varigenom det blir fuktigt och smutsigt även där, varvid folk går ännu längre åt sidan o.s.v.
 
Ja, det vanligaste motivet för spänger är att förhindra markslitage. I Norge har jag gått i djupa diken som uppstår när den mjuka marken inte är spångad...

Finns också exempel på spänger som går genom stenskravel, förmodligen för att göra vandringen säkrare. Men då gäller det att spängerna sköts om, annars blir det nog farligare att gå där än på stenen...

//J
 
Går du ute i markerna ansvarar DU för att DU håller dig på benen.
Är du utrustad med två ben och ögon, använd dom!

Att du nu startar en tråd nu kan liknas vid "varför finns inte rullstolar vid Kungsledensstart tillsammans med Skötare, gärna söta...."

Du bor dessutom inte i USA där du kan stämma på skadestånd till höger och vänster (tack gode gud!)
 
Väljer man gå en spångad led är det ju ens eget ansvar. Nog finns det andra vägar att välja. Går man utanför lederna slipper man (nästan) alla spångar.
 
Går du ute i markerna ansvarar DU för att DU håller dig på benen.
Är du utrustad med två ben och ögon, använd dom!

Att du nu startar en tråd nu kan liknas vid "varför finns inte rullstolar vid Kungsledensstart tillsammans med Skötare, gärna söta...."

Du bor dessutom inte i USA där du kan stämma på skadestånd till höger och vänster (tack gode gud!)

Jag tackar Harald och Johan för i vanlig ordning informativa inlägg i sakfrågan, även om de kanske missar en liten poäng: behövs alla dessa spänger; m a o spångas det inte en hel del på slentrian? Jag tänker då inte bara på halkriskerna, som jag är väl medveten om, utan att spängerna faktiskt också förfular.
Hur är det i fjällen? Jag har ju bara varit i svenska fjällen två gånger, men i Norge 14.

Frågan är alltså vad som är fulast? Och faktum är att jag även tidigare under turen i vissa fall gick vid sidan om spängerna för att minimera riskerna. Om fler gör så har vi slitaget iallafall.
Utmed Bergslagsleden finns dessutom många branta backar som också blir hala i regn och givetvis kringgick jag dessa i slingor.

Men jag borde också ha kommit ihåg att på Utsidan (och andra forum, som jag lämnat)
finns alldeles för många typer som söker förevändningar för fullkomligt omotiverade och lögnaktiga (självklart anonyma) personangrepp. Jag erinrar mig på rak arm fyra-fem trådar
på senare tid som illustrerar detta, t ex Fjällfest-tråden.

Första meningen förklarar mitt ansvar som om jag inte begrep det själv.
Jag blir inte idiot av att någon annan vill förutsätta det och det besvarar inte min fråga.

Som jag skrev så släppte jag för en gångs skull på försiktigheten.
Jag skrev också att jag blev förbannad även på mig själv.
Men varför bry sig
om det faktiskt sagda, när det går så bra att angripa ändå?

Andra och tredje meningen i citatet ovan
försöker smyga på mig, eller associera mig med, föreställningar jag inte varit i närheten av att uttrycka,
med kränkningen och förlöjligandent som enda syfte. Extra löjlig blir speciellt andra meningen mot bakgrund
av de rätt anspråksfulla kontinentala turer som är kärnan i mitt friluftsliv.


Utvecklingen på Utsidan äcklar mig.
 
nej nej

När jag var ansvarig på Sörmlandsleden etapp 5 så tvingades vi spånga en hel del.
Detta gjordes pga att vissa tider på året var dessa platser ogångbara pga att det blev sjöar eller lerhål just där, när vandrare börjar ta rundor runt dessa lerhål blir skadorna bara större och större så då har man inte så mycket val.
Jag kan säga att vi lade ut dessa spänger pga att det var absolut nödvändigt i vissa fall är det möjligt att dra leden förbi dessa blöta partier men när det inte går så måste man kanske lägga ut spänger.

I något fall så lägger man ut spänger för att spara på naturen, det gäller ställen där underlaget är extra känsligt.

Sörmlandsleden är en förening som lever på medlemsintäkter, bidrag & sponsorer. De har inte mycket pengar att röra sig med så de lägger inte ut spänger utan att det är absolut nödvändigt.
Jag skulle kunna tänka att det är precis samma sak med Bergslagsleden.

Sen ska ju spängerna bäras ut och byggas ihop det är betydligt mer jobb än vad de flesta tror.
Så att det spångas för mycket och i onödan det tror jag inte på...


Fem meter före slutet på min tredje etapp på Berglagsleden halkade jag på den blöta spången,
eftersom jag fören gångs skull släppte på försiktigheten.
Jag råkade hålla högerhanden lågt så den tog emot i fallet. Nästa dag reste jag hem till Linköping och därpå till sjukhuset. Det var det väntade, en radiusfraktur, gips i fyra veckor, svårt att spela då, t ex.

Efter fallet var jag förbannad, både på anläggarna och på mig själv, ty just där var det alldeles torrt (men mycken ljung intill spången) och spången var fullkomligt onödig. Nå, jag gick en etapp till, c:a 18 km, efter en orolig natt i tältet och jag bestämde mig för att gå utanför spängerna (många och långa) hela tiden. Det gick ju, men jag blev rejält skitig om fötterna. Såpass att när jag kom till Linköping C åkte jag hem först, bytte kläder och duschade, ty kombinationen av dy och fotsvett stinker rejält
(det gör den på buss och tåg också, förvisso).

Det lär ju finnas en hel del sådant i svenska fjällen också, men väldigt lite i Norge. Behövs verkligen alla dessa spänger?


PS: Sidokommentar. På låglandet skiljer sig min utrustning från fjället, Pyreneeerna och Alperna i att jag i de senare fallen har fotknölshöga låga kängor, i det förra låga skor. Vidare har jag stavar i bergen. Tror jag ska gå över till stavar även på låglandet, ty om jag sätter mig på rumpan släpper jag dem inte och tar alltså inte emot med ngn hand.
 
Kort svar: Jag tror knappast att budgeten för ledunderhåll är så väl tilltagen någonstans att det okynnesspångas.

I det här fallet råkade du illa ut på en hal spång. Beklagar, hoppas handen läker snabbt och utan komplikationer!

Hur många som sluppit råka illa ut pga spänger har varken du eller jag någon aning om.

Att det sedan är helt frivilligt att använda spängerna och att du vandrar lika mycket på eget ansvar på en spång som på blockmark behöver jag väl knappast påpeka.


Ska spängernas vara eller inte vara diskuteras så låt det vara utifrån ett estetiskt eller naturvårdsperspektiv, inte utifrån din olycka.

(f.ö. gör nya zeeländarna det bra. De slår hönsnät kring spängerna vilket eliminerar halkrisken.)
 
Finns också exempel på spänger som går genom stenskravel, förmodligen för att göra vandringen säkrare.
Ibland är det spångat på den enda framkomliga vägen utan att det finns en uppenbar anledning (slitageskydd etc) för det. Förmodligen beror det på att man vill göra sträckan tillgänglig för fler och bryr sig mest om hur de fungerar soliga dagar, när antalet besökare är stort. För min del får det gärna vara färre spänger men det skulle vara synd om man därmed omöjliggjorde för t ex äldre personer att promenera på leden. Det är en svår balansgång.
 
Självklart är det frivilligt att gå på eller vid sidan av en spång om det inte är angivet annat i ex. särskilda regler för ett naturreservat. Men när en spång eller stig eller annan anordning är anlagd så skall det i juridisk mening tolkas som att det är en uppmaning att gå just där. Ansvaret för olyckan blir därför större hos den som ansvarar för anordningen.
En idé är att höra av sig till den som är ansvarig för, i detta fall, spången och föreslå att de kompletterar med någon form av halkskydd.
 
Sluta dadda runt sâ förbaskat.
Plankor blir hala ibland.
Vi mâste sluta vadera in allt o alla. Snart har vi ett samhälle där ingen klarar att tänka själv.
Styr inte upp allt sâ hârt, lär istället individerna att tat ansvar för sig själva.
Tyskarna är ett par âr före oss pâ det omrâdet. Ett exempel; Där kan man inte âka skridsko pâ sin lilla pöl eller â om inte myndigheterna varit där och godkänt isen.
Vill vi ha det sâ i Sverige?

TS, vad vill du med trâden? Varna för att spänger blir hala ibland? Bra, det är lovvärt att egna misstag förhindrar andras.
Eller vill du förändra nâgot, ta bort spänger som inte behövs och lägga till där det saknas? OK, bra initiativ, meddela ansvarig för spângen oxâ.
Eller vill du gnälla för att nâgon annan inte förhindrade att du halkade, sorry, flytta till USA och snart Tyskland sâ kan det gâ.
Här ska vi forstsätta att kräva eget ansvar och uppmuntra egen eftertanke, även före.
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg