Fem meter före slutet på min tredje etapp på Berglagsleden halkade jag på den blöta spången,
eftersom jag fören gångs skull släppte på försiktigheten.
Jag råkade hålla högerhanden lågt så den tog emot i fallet. Nästa dag reste jag hem till Linköping och därpå till sjukhuset. Det var det väntade, en radiusfraktur, gips i fyra veckor, svårt att spela då, t ex.
Efter fallet var jag förbannad, både på anläggarna och på mig själv, ty just där var det alldeles torrt (men mycken ljung intill spången) och spången var fullkomligt onödig. Nå, jag gick en etapp till, c:a 18 km, efter en orolig natt i tältet och jag bestämde mig för att gå utanför spängerna (många och långa) hela tiden. Det gick ju, men jag blev rejält skitig om fötterna. Såpass att när jag kom till Linköping C åkte jag hem först, bytte kläder och duschade, ty kombinationen av dy och fotsvett stinker rejält
(det gör den på buss och tåg också, förvisso).
Det lär ju finnas en hel del sådant i svenska fjällen också, men väldigt lite i Norge. Behövs verkligen alla dessa spänger?
PS: Sidokommentar. På låglandet skiljer sig min utrustning från fjället, Pyreneeerna och Alperna i att jag i de senare fallen har fotknölshöga låga kängor, i det förra låga skor. Vidare har jag stavar i bergen. Tror jag ska gå över till stavar även på låglandet, ty om jag sätter mig på rumpan släpper jag dem inte och tar alltså inte emot med ngn hand.
eftersom jag fören gångs skull släppte på försiktigheten.
Jag råkade hålla högerhanden lågt så den tog emot i fallet. Nästa dag reste jag hem till Linköping och därpå till sjukhuset. Det var det väntade, en radiusfraktur, gips i fyra veckor, svårt att spela då, t ex.
Efter fallet var jag förbannad, både på anläggarna och på mig själv, ty just där var det alldeles torrt (men mycken ljung intill spången) och spången var fullkomligt onödig. Nå, jag gick en etapp till, c:a 18 km, efter en orolig natt i tältet och jag bestämde mig för att gå utanför spängerna (många och långa) hela tiden. Det gick ju, men jag blev rejält skitig om fötterna. Såpass att när jag kom till Linköping C åkte jag hem först, bytte kläder och duschade, ty kombinationen av dy och fotsvett stinker rejält
(det gör den på buss och tåg också, förvisso).
Det lär ju finnas en hel del sådant i svenska fjällen också, men väldigt lite i Norge. Behövs verkligen alla dessa spänger?
PS: Sidokommentar. På låglandet skiljer sig min utrustning från fjället, Pyreneeerna och Alperna i att jag i de senare fallen har fotknölshöga låga kängor, i det förra låga skor. Vidare har jag stavar i bergen. Tror jag ska gå över till stavar även på låglandet, ty om jag sätter mig på rumpan släpper jag dem inte och tar alltså inte emot med ngn hand.