Mycket granris och tjockt liggunderlag!
Med mycket granris och tjockt liggunderlag (försvarets). Har jag sovit ute en natt i - 24 grader utan problem.
Sovsäcken var försvarets dunsäck (Caravan tror jag det var) och i säcken hade jag underställ, tjock tröja och hela M58:an (filtuniformen). Kommer inte ihåg om jag hade vintermössan på mig (skulle nästan tro det) men sommarmössan lades i alla fall över ansiktet för att skydda mot frost.
Orsaken till detta lilla tilltag var en ganska rolig episod faktiskt. Speciellt så här efteråt.
Vi var ute på slutövning (ca: 15 mil norr om Östersund) mitt i vinter 1987. Kallt som fan var det men bra väder. Så vi klagade inte allt för mycket.
Sista natten var det sagt att övningen skulle avbrytas kl. 24:00. I egenskap av plutonschef var jag och stf. tvungen att sköta mina sysslor fram tills dess. När kl. blev 24:00 såg vi till att alla gick och lade sig (lång marsh hem dagen efter). Så fort det var avklarat smög jag och stf. ut tillsammans med span. och jagade B-styrkan.
Äntligen skulle vi få lite skoj efter att ha skött oss exemplariskt i 15 månader. Allt skulle tas igen på ett par timmar. Nu djäklar skulle de få...
Kl. 02:00 var vi åter vid förläggningen och vi gick till var sitt tält för att slagga lite innan reveljen kl. 06:00.
När jag kom in i "mitt" tält (som jag inte hade hunnit titta in i sedan vi gruperat tidigare på dagen) sov alla som små barn, bara eldvakten var vaken. Lätt "förblindad" av det, relativt starka ljusskenet, från fotogenlyktan frågade jag eldvakten var jag skulle sova?
Lite lätt harklandes säger han:
- Där! Samtidigt som han pekar på en plats nästan direkt in till höger (kl. 03:00).
Vi hade på den tiden plastmattor som isolation mot marken och alla tält skottades rent för, ända ner till marken, oavsett hur mycket snö det var. Så även denna gången. Vad man inte kunde se innan man började att skotta bort ca: 25 kvm med 80 cm snödjup var stenar och stubbar.
Gissa vad som låg under mattan på just den plats som jag skulle sova på...?
En stubbe modell större. Kanske 80 cm i diameter och 60 cm hög. Placerad precis i mitten av ligglängden. För att över huvud taget kunna sova på den platsen hade man antingen behövt sätta sig PÅ stubben och sova eller lägga sig runt stubben och krama den till sömns.
Inget av dessa alternativ lockade mig speciellt mycket.
Eftersom jag visste att alla hade gjort ordentliga ståvärn med gott om isolering, i form av granris, beslöt jag mig för att sova ute.
Det tog kanske en kvart sátt samla ihop ALLT löst granris vi hade. Vilket bildade en dryg meter hög pelare (ihoppressad med mig liggandes på). Liggunderlaget på toppen sov jag hur skönt som helst ända tills någon väckte mig kl. 07:00.
upp som en fjäder flög jag och utbrast:
- Men vad fan ni skulle ju väcka mig kl. 06:00.
Svar från vpl:
- Lugn allt är redan packat och klart!
- Va, är ALLT klart för avmarsch?
- Ja ALLT är packat och klart, vi vill hem och MUCK:a!
Lugnad sjönk jag ner i sovsäcken igen och kom just på att jag ställt kängorna utanför säcken tidigare på natten *SMART*.
Hela den dagen rullade jag fram som om jag gick på ett par ordentligt urgångna skor. Först sent på kvällen, när vi kom in till logementet hade de tinat upp så pass att de var följsamma nog.
Detta var min lilla anektdot om hur det är att sova ute mitt i vintern. Det går bara man har bra prylar, mycket granris och tur med vädret.
Mvh!
// Niklas