Jag och tjejen kom hem från Abisko i onsdags, efter att ha spenderat två nätter på klipporna ovanför Kårsavagge, och totalt fyra nätter i terrängen. Vi gick ner från Låktatjåkkastugan i måndags, och då var det väldigt mycket snö, i princip hela vägen ner från stugan till korsningen där vägarna delar upp sig gick vi på snötäckta klippor, mycket smältvatten i omlopp också, inte sällan under snön, så där får man hålla koll, speciellt om det är dimmigt. Vi hade knappt någon sikt alls så var omöjligt att se om vattnet man hörde var ett vattenfall i närheten eller vatten som gick under snön. Så kan vara bra med tidsmarginal om man tänkt ta denna väg.
Vi hade först tänkt ta oss ner via Guoblavaggi men på grund av dimman och snöläget valde vi Latnjavagge, och det gick hur bra som helst. Trots dimman var det lättnavigerad terräng, tack vare kompass och GPS. Finns mycket rösen att följa också. Typ vid den sydligaste av dom två små sjöarna kom vi under dimlocket, och där var också snön helt borta, och vi bjöds på en fantastisk utsikt. Vill minnas att den övre sjön var snötäckt, men inte den nedre.
Kan också nämna att jag var och åkte skidor i Riksgränsen första veckan i maj både i år och förra året, exakt samma helg. Skillnaden i snömängden var brutal, så det är verkligen ingen underdrift att det är mycket snö i år. Väldigt blött också på sina håll, men utsikten över Kårsavagge var helt fantastisk så det var värt varenda meter.