Snöbron nedan vid Räitavagge litade vi på, men det var läskigt ändå!
Intressant med ett foto på en snöbrygga över en jokk. Här tycker jag att man kan dra slutsatser enbart genom att se på fotot, ännu fler om man verkligen befinner sig där. Så jag gör ett försök och sticker därmed ut hakan lite.
Bryggan ser ut att bilda ett ordentligt valv. Vill man inspektera på plats kan man ju gå ner en bit i ravinen och titta in för att se hur tjockleken är. Jag gissar att det handlar om flera meters tjocklek. Det innebär att bryggan är en väldigt massiv historia, och bara under den promenad man gör på den (som på fotot) passerar man direkt ovanför åtskilliga ton is och packad snö (kanske tio, tjugo ton eller mer). En människas vikt extra betyder inte så mycket då. Vandrarens vikt spelar större roll på isbryggor med vikt på bara något eller några enstaka ton.
Vidare ser man att bryggan håller på att brista i den närmaste kanten, en slags "kalvning". Jag tror att en så här stor brygga rasar inte plötsligt ihop helt och hållet utan den kalvar (så kanterna ska man hålla sig ifrån).
Ibland ser man bryggor som sjunkit ihop lite i mitten, men ofta fortsätter bryggan att vara stabil och hållbar, ungefär som en bågbro där sidorna lutar mot varandra och tyngdkraften håller bron stark. Man får dock kolla att tjockleken är tillräcklig på dessa ihopsjunkna bryggor.
Vidare går jag utan minsta tvekan över på en snöbrygga om ett gäng renar nyligen gått över. Visserligen händer det att även renar gör misstag men färska renspår över en brygga tycker jag känns betryggande.
Till sist instämmer jag i det som dave1 skrivit om att man ska tänka sig in i vad som skulle hända
om bryggan skulle brista. Förutom fastna, riskerar jag bli mos av ismassorna? Dras jag vidare i en fors? Inget av det här vill man ju vara med om.