Nu är det inte fjäll som står först på programmet, men. Jag ägnar alltid mycket tid åt att packa inför årets första resa. Att trimma kartpacken kan bara det ta ett par dagar (den brukar börja med över 1 kg, sen stryker jag ett par hekto överlappning). Sen har jag trimmat maten lite, från 8 hg per dag till 7. Sannolikt blir det vid proviantering färre, men större, matportioner.
Givetvis tränar jag för uppgiften, speciellt viktigt eftersom jag varit sjuk efter en trafikolycka i mitten av februari (stabil bäckenfraktur, försvagad rumpmuskel).
I början av maj kunde jag gå fyra dagars skogsvandring, alltid något. Häromdan kunde jag äntligen springa lite. Jag har gått flera 15-km-rundor med ryggsäck, cirka 14 kg, cyklat, massor, och övat balansplatta, flexaband och uppstigning på ett ben (30 ggr var från toastolen, med skor på fötterna).
Sen kollar jag webkameror och vädersiter och ringer en och annan stuga.
Första resan skulle ha gått till Pyreneerna (sjätte gången)
men där är snöläget ställvis förtvivlat. Jag talade igår med stugchef i Frankrike med aningen imperfekt förbindelse, men ord som mauvais, dangereux, piolet och crampons kunde jag lätt uppfatta. Hans stuga på 2200 meter var omgiven av snö.
Så direkt efter det samtalet och ett par samtal till stugor i Thabor-området i franska Västalperna,
bokade jag om resan från Paris och bytte min spanska orbok mot en italiensk.
Det blir Västalperna, för ungefär nionde gången, där jag
fortfarande har ett och annat outrättat, ett område lika tältvänligt som Pyreneerna, kanske vänligare.