sluta äventyra

hej patrik!

jag har redan erkänt att jag tänkte fel - äventyr borde ha definierats av mig från början, eftersom jag var ute efter ett svar gällande en viss situation och inte vilken situation som helst.

men jag vill inte diskutera skillnaderna. jag har nu definierat äventyr (minst fyra veckor hemifrån, kräver planering, kostar pengar) och det är med detta som utgångspunkt som jag undrar om folk "lägger av".

ni behöver inte svara på min fråga om ni inte vill, men nu är den i vart fall preciserad.
 
Går det att sluta?

En av mina kompisar är 74 år och går i skogen mer eller mindre varje dag, han lånar grannens hunf sticker ut i skogen och kokar kaffe och gör pannkakor eller bannock ibland. När isarna släpper tar han kanoten och sticker ut och leker i ån eller paddlar runt i något sjösystem ett par dagar. Det går inte så snabbt längre och är man gammal så investerar man i en lättare kanot (ren kevlar 15 kg) så man kan bära den mellan sjöarna. gubben köper mer prylar än vad jag gör och lägger massor av tid på att läsa och titta på dokumentärer om äventyr och planerar ytterligare en resa till Canada. Att bli pensionär och att ha massor av tid, det kommer bli höjdpunkten på friluftslivet. Sluta frilufsa gör man nog aldrig, det bara ser annorlunda ut genom livet.
 
Sluta frilufsa gör man nog aldrig, det bara ser annorlunda ut genom livet.

men slutar man äventyra?

det slog mig att jag faktiskt känner en som lovat sin familj att lägga av med långdistanscyklingen. han skulle visst engagera sig mer i familjeföretaget. men det vart aldrig så. han cyklar fortfarande runt i usa och springer marathon i alla delstater. men det är intressant att han TÄNKTE sig lägga av (medan folk som gillar skogspromenader inte verkar se någon anledning att ens fundera på saken).

tanken på att lägga av verkar inte bara slå äventyrare utan även extremsportare. i sommarnumret 2011 av modern psykologi intervjuas bland andra rallyförare annie seel: "Jag lade av förra våren och då blev jag väldigt deprimerad. När jag bestämde mig för att köra igen blev jag glad. Det var en enkel lösning på problemet." modern psykologi är förstås inne på adrenalinkickar.
 
kanske borde jag starta en ny tråd? säg till om ni tycker så. ibland tar det några felsvar för att frågeställaren ska förstå vad hon är ute efter...

jag undrar om det finns någon som har haft planer på att *lägga av* med sina äventyr, eller om det finns någon som av omgivningen känner förväntningarna på att lägga av (kanske t o m krav) och om det finns någon som har ett slutdatum. jag är alltså inte så nyfiken på folk som bara fortsätter, utan faktiskt på det här med att lägga av, eller tanken på att lägga av.
 
Friluftsliv är allt man gör i fria luften. Äventyr är friluftsliv där man inte är helt säker på utgången.
Det där var en väldigt bra definition, den ska jag spara i hjärnan och plocka fram vid lämpliga tillfällen. Jag har bekanta som helt snöat in på begreppet "äventyr" när dom fått höra att jag paddlar på vintern och i ganska höga vågor, tältar istället för tar in på vandrarhem oavsett väder m.fl. aktiviteter. För mig är det inte mera äventyr än att tända i vedpannan eller ligga i soffan, sörpla kaffe och glo på tv. Hela begreppet "äventyr" är bara förb. marknadsföring och inget annat, ett av våra nya mode-ord helt enkelt där alla ska bräcka varann. Jag är inte ute och gör saker för att glänsa, jag gör dom för min egen skull och brukar sällan dela med mig av var jag varit eller vad jag gjort.
 
när jag startade tråden tänkte jag mig äventyr enligt den definitionen min chef har när hon tror att jag ska sluta med dem någon gång i framtiden. dessa äventyr tar oftast längre tid än 4 veckor, brukar föregås av några månaders planering och äter upp större delen av min lön. det är såna äventyr (eller sånt friluftsliv, om ni så vill) jag undrar om folk planerar ett slut för.
Den typen av äventyr har jag aldrig haft möjlighet att genomföra, och inget intresse av heller faktiskt. Mitt frilufsande inskränker sig till paddling alla årstider, tältning, dykning, vintersimning när andan faller på och kroppen behöver motion mm. mm.


Friluftslivet tänker jag inte sluta med förrän det är dags att gräva ner mig.
 
Klart man känner krav på att lägga av med äventyr, framför allt när man har familj. Det stjäl ju tid och resurser från familjen och blir en direkt tävlan mellan att jag skall försvinna ensam i en månad eller om jag skall ta med hela familjen till ett varmare land istället en vecka.

De flesta jobb och de svenska semesterförutsättningarna gör det svårt att göra båda delarna.
 
när 17 är man säker på utgången?

men jag tänkte fel. istället för att skriva att avsikten inte var att skapa en diskussion om vad som var äventyr och friluftsliv, borde jag just ha definierat äventyr, eftersom diskussionen bara MÅSTE föras.

min fråga gällde äventyrande. när jag startade tråden tänkte jag mig äventyr enligt den definitionen min chef har när hon tror att jag ska sluta med dem någon gång i framtiden. dessa äventyr tar oftast längre tid än 4 veckor, brukar föregås av några månaders planering och äter upp större delen av min lön. det är såna äventyr (eller sånt friluftsliv, om ni så vill) jag undrar om folk planerar ett slut för.

det känns skönt att läsa att föräldrar fortfarande har picknick i skogen med barnen, men det var inte det jag menade med äventyr. no hard feelings, men om det är det som är era äventyr ser jag det nog som att äventyren upphör med komsten av knattar. och därmed har ni ju svarat på en av frågorna :)

Picknik i skogen är ju inget äventyr men mycket väl friluftsliv.

Nej man kan aldrig vara helt klar över utgången men om man vandrar Jämtlandstriangeln på sommaren är det ju inte direkt ett äventyr.

Det är svårt att definiera men som jag ser det är det ett äventyr så fort du gör något du inte är helt säker på tex som att bege dig till ett tämligen okänt område och ta dagen som den kommer du har ett start och ett slutdatum och en del planer på vad du skall göra under tiden som förlöper mellan start och slutdatumen. Sedan spelar åldern på deltagarna en stor roll i det hela. det som är äventyr för en 6-åring är säkerligen inte det för en 30-åring men det gör ju inte 6-åringens äventyr mindre värt!
 
Inte äventyr i expeditionsbemärkelsen men 26 m/s i byarna med spöregn var äventyrligt även där. Trodde tältet skulle blåsa iväg med sambo och hund när jag var tvungen ut och pissa (big mistake...). Jag och sambon skulle ta en lyxvandring några dagar efter att jag hade jagat i norra Jämtland och fick hyfsad blåst :)

Nej man kan aldrig vara helt klar över utgången men om man vandrar Jämtlandstriangeln på sommaren är det ju inte direkt ett äventyr.
 
Sedan spelar åldern på deltagarna en stor roll i det hela. det som är äventyr för en 6-åring är säkerligen inte det för en 30-åring men det gör ju inte 6-åringens äventyr mindre värt!

åldern spelar ingen som helst roll för min fråga, om det inte är så att åldern är anledningen för någon att sluta med äventyr. visst retas du med mig nu, Björn?
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg