Kul med språkfrågor i samband med knivar.
Några iakttagelser. Allt fler använder uttrycket vässa i samband med knivar. Den korrekta termen är
slipa. Vässar gör man en blyertspenna
.
Stroppa är en försvenskning av den engelska termen "strop". Om någon trots allt stroppar sin kniv så syftar han förmodligen på själva verktyget, dvs en läderrem försedd med ögla:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/30/49.html#STROPP-BLOCK
Den korrekta svenska termen är
strigla.
▬▬▬▬▬
Men nog med språklektioner.
@ carta:
Ett ståls primära syfte är att räta ut eggen. Visserligen avlägsnar också ett traditionellt stål en del metall men metoden är för långsam och för oprecis för att seriöst användas i samband med bryning/slipning.
@ ekis:
Att inhandla en ny kniv varje gång den gamla är slö är i längden inte ekonomiskt försvarbart trots att Sharpmakern kostar en del hundralappar.
Självklart är kravet på knivens grad av skärpa själva orsaken till varför vi köper så många brynen och slipsystem som vi gör. Helt klart är att denna grad är beroende på eggens förfining, dvs något som man inte klarar med endast ett enda bryne, såvida man har någorlunda högt ställda krav. Personligen slipar jag eller bryner mina köksknivar minst två gånger i veckan i samband med amatörmässig användning i eget kök.
@ hallonraden:
Att välja en kniv vars skärpa är medvetet av sämre kvalitet med villfarelsen av att man skär sig mindre i samband med olyckor är felaktig. Ett vasst blad är själva garantin till varför man inte skär sig, dvs varför bladet av misstag inte glider av ämnet och åker in i tummen i stället. De flesta knivkonnässörers åsikt är att en kniv aldrig kan vara för vass
. Med ditt sätt att tänka så skulle en täljkniv med vilja lämnas halvslö. Du kan tänka dig hur pass väl en sådan kniv arbetar...
~Paul~