Skum is

Kanske inte så skum egentligen men igår när jag åkte på kärnis som utsatts för lite värme och vind noterade jag en sak som jag märkt tidigare. Det fanns tre typer av is:

1) Kärnis med vatten på, denna lät det inget om.

2) Kärnis utan vatten på, med slät yta, denna lät det inget eller lite om.

3) Kärnis utan vatten på, med mycket fina linjer på (spindelvävsmönster eller hur det skall uttryckas) och något som liknar nålstick, denna knastrade ofta och rejält.

Isarna var ungefär lika tjocka (6-8 cm), och nr 3 kanske lite lättare att pika igenom. Gissningsvis går isen genom stadie 1-3 i den ordningen. Min undran är om is nr 3 har betydligt försämrats av värme och är pipig rätt igenom eller om det är det översta lagret som spricker och låter så mycket. Sprickorna ser inte ut att vara genomgående. Känner mig osäker på hur bra den här typen av is bär, har stor respekt för den, känns lite obehagligt i början att dundra på i medvinden med fullt knaster. Känns inte som om isen rör sig (bågnar) vilket jag tycker man kan känna med tunn kärnis.
Tyvärr har jag ingen is av denna typ precis där jag bor så det finns ingen möjlighet att göra empiriska undersökningar för tillfället.

Det intressanta här är att hitta ett tydligt visuellt tecken på att kärnis är pipig rätt igenom jämföt med bara på ytan.

-Palle
 
Våriskrackelering

Det fenomen du beskriver under punkt 3 brukar kallas våriskrackelering och är ett tydligt tecken på att isen börjar försämras av värmen. Det är gränserna mellan iskristallerna som börjar luckras upp, och syns som det du beskriver likt ett ”spindelvävsmönster”. Dessa gränser har dålig hållfastighet och sådan is håller betydligt sämre än is av god kvalité. Hur mycket sämre kan variera stort, och isen kan dessutom snabbt förändras till det sämre om värmen fortsätter. Ibland börjar då isen ge ifrån sig ett gnisslande ljud, viket är en stor varningssignal.

Allmänt kan sägas att det är svårare att tolka ljud från mjuka och dåliga isar. I viss fall kan ”knastret” minska när isen blir svagare. Också pikning är svårare på sådan is, och isen kan variera i hållfasthet både lokalt och snabbt med tiden.

Det är sunt att ha respekt för denna typ av is.
 
Luriga isar

Kommer isen i fall 3 att få en sämre hållfasthet då den fryser igen? Och är det troligt att den efter det vid nästa mildväder kommer att luckras upp vid samma gränser?
Det jag är ute efter är om kärnisen kommer att vara känligare för mildväder framigenom. Som det ser ut nu kommer mildvädret att fortsätta här i Västergötland och gå hårt åt våra isar. Risken framigenom skulle då vara att kärnisarna här kommer att vara luriga vid mildväder vid en tidpunkt då de inte förväntas vara det.

/Benny
 
Re: Våriskrackelering

pby; sa:
Det fenomen du beskriver under punkt 3 brukar kallas våriskrackelering och är ett tydligt tecken på att isen börjar försämras av värmen.
Det är sunt att ha respekt för denna typ av is.

På våren så håller jag med Johan.

Såhär i januari tycker jag att vårisbegreppet är lite att ta i. Den typ av is du beskriver är värmepåverkad och har ofta sämre hållfasthet men i min erfarenhet brukar den inte vara omvandlad till vertikala pennformade iskristaller. Den är inte så hård som omgivande slät speciellt vattenbegjuten kärnis utan skridskon sjunker in litet längre. Is "3" kan vara åkbar under lång tid om den är dm-tjock eller tjockare men är den tunnare än ca 5-6 cm skulle jag ha stor respekt för den och helst avstå i varje fall vid plusgrader.

När vi åkte på den första sjön Öresjön under lördagen på israpportörskonferensen i Ljungskile januari 2000 fanns det flera sådana områden när vi passerade uddar om du minns Palle.

Hälsningar Thure
 
Krackelering

Jag håller med Thure om att detta inte är våris i egentlig mening. Vårisen är mer pipig, och den blidas när solen om senvintern är stark och står högt.

Jag har dock hört och använt begreppet ”våriskrackelering” om denna typ av is, men ett bättre ord är kanske ”värmekrackelering”, då den uppkommer vid blidväder. Ofta är denna is även ett förstadium till den pipiga vårisen och madrassisen.

Se även: Långfärdsåkning på skridsko av Rolf Gezelius, 1982, sid 61 + bild 93. Annars är fenomenet dåligt beskrivet i litteraturen vad jag har kunnat hitta.
 
Mera krackelering

Det var faktiskt just på Öresjön som jag såg fenomenet i helgen och drog mig till minnes tidigare turer. Värmekrackelering är ett bra ord.
I Isboken så finns ett bra tips om våris, att man kan titta på hur långt upp vattnet tränger i ett hål för att se vatteninnehållet i isen och därmed hur pipig den har blivit. Hade varit intressant att värma en bit kärnis och se hur den sjunker i vattnet jämfört med ytförändringen.
Jag förlitar mig mer och mer på visuell (och audiell) bedömning av isen och pikar mindre så det är intressant att försöka hitta visuella och audiella indikationer för olika istypers bärighet.
 
Re: Luriga isar

bennys; sa:
Kommer isen i fall 3 att få en sämre hållfasthet då den fryser igen? Och är det troligt att den efter det vid nästa mildväder kommer att luckras upp vid samma gränser?

Fenomenet uppträder ofta där det är strömt eller påverkat av varma vindar, eller vatten ovanpå isen.

När det fryser igen så kan isen snabbt bli mycket starkare men blir det milt ytterligare en gång tror jag det lönar sig att vara extra uppmärksam på dessa partier.

Thure
 
Knaster is (sötis-kärnis)

Litet tillägg till debatten, jag åkte på sådan knaster-is i lördags och kunde konstatera att det översta ytlagret ca: 20-30 mm var av sprättis karaktär när man pikade, det lossnade lätt stora flisor ur isens översta lager, under detta översta lager stannade piken på solid kärnis ca: 7 - 8 cm tjocklek, jag misstänker starkt att det var detta översta lager som lämnade ifrån sig knasterljudet. Kan tillägga att att det inte fanns någon tendens att skridskon skulle skära ner eller fastna med styrföre som följd av ytmjukhet, knaster-ytan bar skridskon fint.

mvh Bertil
 
Degenerering, etsad is

Intressant diskussion.

Ang. krackelerad is förstår jag precis vad ni menar.
Ett exempel finns i förgrunden till följande
bild:

http://w1.131.telia.com/~u13106411/langfard/isbedomning/syn/krack.jpg

Jag brukar kalla sådan is för "degenererad is", fast
det är ju inget bra ord eftersom det är ett mer
allmänt begrepp på is som börjar ge med sig för
naturen tärande krafter (värme, vind...)

En del pratar dessutom om "etsad is", vad är det
egentligen? Är det detsamma som den nuförtiden omtalde
skålgropsisen? Eller är etsad is detsamma som
krackelerad is?

Varför egentligen kalla det för värmekrakelerad is,
finns det någon annan sorts krackelerad is?
 
Krackelering

Utmärkt med bilden Krister.

Den is jag tänker på på Öresjön var mer av kärniskaraktär mestadels hård och med vattenfilm på ytan medan fläckarna med krakelering var mönstrade i en betydligt mindre skala. Mera som fingeravtrycksmönster om din bild är elfanthud.

Den is du hade bild på tolkar jag mer som nedstöpt snö medan isen på Öresjön troligen inte fått sitt mönster via nedstöpning utan genom nedsmältning av kärnis via varmna vindar eller underfrätning.

Önskar att jag hade en bild på det jag menar. Vi borde lägga upp en www-bildatlas över olika isfenomen nu när digitalkameror blir allt vanligare.

Thure
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg