Skräpigt!

Jag har just kommit hem från några dagars paddling på västkusten. Brukar undvika att paddla där så här års eftersom jag vet att det brukar vara mycket folk och båtar. Men SÅ MYCKET! Men det är ju i och för sig bra att så många kan ha glädje av den fina kusten.

Men nedslående var hur skräpigt det var. Jag vet inte hur många "lik" efter engångsgrillar vi såg, tomburkar, PET-flaskor och toapapper! Allt bara lämnat. En dag fick jag nog och tog faktiskt en påse och samlade ihop toapapper som låg slängt överallt och hur öppet som helst. Tråkigt!!

Det här om hur man uträttar sina behov i naturen har ju diskuterats förut här på forumet, så det tar jag inte upp igen, och jag hoppas och tror inte heller att forumläsarna hör till syndarna. Men jag vill uppmana alla att bidra till att sprida lite "vett och etikett" i naturen. Tyvärr har man ju inte plats i kajaken att ta med allt skräp man ser.

Så håll rent efter dig, och uppmana även andra att göra det! Och fortsätt och njut av skärgården!

Malin
 
Håller med dig fullständigt, har själv samlat toapapper, fiskelinor och annat skräp och bränt upp det.
Men hur gör du själv när du blir nödig på en stenig klippö? ;)
 
Plockade med oss ölburkar (!) från några klippor i Marstrands södra skärgård förra helgen. Hur lat får man bli att man inte tar med sig sitt skräp! Va fan, man har ju hur mkt plats som helst i en kajak!
 
Inte bara ett problem i skärgården. Var i jämtlandsfjällen och fiskade i början av veckan. Man förvånas över hur många ölburkar och konservburkar som ligger kvarlämnade.

Det som är mest konstigt är hur det kan vara så jobbigt att ta med sig tomt skräp hem som väger så mycket mindre och går att komprimera jämfört med att bära upp de fulla burkarna.
 
Instämmer med tidigare inlägg. Oavsett om man befinner sig i till havs, fjäll eller skog tycker jag man möts av en allt skräpigare miljö. Det är tråkigt när andra människor inte kan ta ansvar för sin egen materiel.
 
Visst är det tråkigt att vuxna människor som det faktiskt handlar om .. inte klarar att med med det man tar ut.

En det är väl så att gräva ner det i snön mentaliteten fortfarande lever kvar .. tyvärr

Vi har en helt underbar natur och det är ju tragiskt om vi inte ska lyckas behålla den vacker.

Inte för att man vill stå där med pekpinnen och kommentera andra.. men ibland undrar man hur endel är funtade.
 
Naturupplevelserna är en fest i sig

bergholm; sa:
Det måste handla om en enorm lathet och fruktansvärd orespekt för vår fina natur!

Det är inte bara av lathet och orespekt för naturen det gäller. De som släpar med sej ett flak öl i en kanot och sen tömmer dessa redan första kvällen är inte intresserade av naturen över huvudtaget. Där handlar det bara om att komma ut och festa. Allt det fina när man är ute går ju förlorat i onyktert tillstånd.
Har själv fått plocka undan ca 25 burkar, glasflaskor, kondomer och annat skräp innan jag ens kunde komma in i ett vindskydd vid Järnavik i Blekinge skärgård nu i våras.

/g
 
Hej!
Usch vad tråkigt att det är så många som upplevt samma sak som jag. Själv är jag uppväxt under "Håll Sverige rent"-kampanjen, och skulle ha mycket svårt att ens lämna en bit papper på gatan.

Här kommer ett svar till Björn på frågan hur jag gör på en stenig skärgårdsö.

På de flesta öar brukar det ändå gå att rösa efter sig, med en eller några lösa stenar. Alternativ hittar man en spricka eller skreva där folk inte kan trampa. Jag tror att det är pappret som blir kvar längst, och som ser skräpigt ut. Jag vill då passa på att rekommendera hundbajspåsar! Om man inte hittar något bra sätt att göra sig av med toapappret, går det alldeles utmärkt att lägga det i hundbajspåsar. För oss tjejer kan de ju under vissa perioder vara bra för att ta hand om annat som man inte vill lämna efter sig.

Malin
 
Skräp & dumhet

Instämmer!
Tyvärr är det nog inte bara lättja & dumhet som är förklaringen. J-ighet finns också med.

För ett par veckor sedan var jag och familjen till en liten vik på västsidan av Vänern, nära V-borg. En liten vik, kanske 50 m tvärs över. Tyvärr kan den också (alltför) bekvämt nås landvägen. När vi tänkte bada såg vi ett par glasskärvor. Och ett par till, och ett par till, och...

På en knapp halvtimme, på vaddjup och i denna lilla "pluttvik" hade vi fyllt en bärkasse med glasskärvor! Och jag menar verkligen _fyllt_, det var så att handtagen töjde sig!

När man krossar glas på ett sådant ställe, där man _vet_ att det kommer folk, och att de badar, då är man inte bara lat. Då vill man förstöra och skada. Synd (eller tur, beroende på hur man ser det...) att jag inte fick tag på någon av glaskastarna. Vederbörande skulle f... i mig fått plocka upp glaset från botten tillsammans med sina _tänder_!
 
Det är så deprimerande

(Sällar mig till den gnällande kören)

Det tråkiga är ju att det känns så meningslöst att själv försöka färdas spårlöst, när man ser sånt.

Eller förresten, jag tar tillbaka. Det känns inte meningslöst. Däremot känns det lite märkligt att vissa diskuterar hur djupt de skall gräva ned resultatet när de skitit, samtidigt som andra knappt bryr sig om att kliva av stigen. En del tänker på var de sätter fötterna för att inte lämna spår, och andra lämnar engångsgrillar etc.

Vad jag menar är: Att en slarvar spelar så mycket större roll än att tjugo andra sköter sig exemplariskt.
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg