Skadefri... Ja tack!

Jag och min vapendragare var och bouldrade tidigare i veckan. Vi värmde upp ordentligt. Stretchade lite, (ärligt talat inte särskilt mycket alls) och körde sen igång med ett problem där en slopig kant ingick. Efter ett par misslyckade försök fick min kompis äntligen bra tag i kanten och började jobba upp fötterna ... sen hördes ett ljud som mest kan liknas med en blyerspenna som bryts av. Ljudet kom från hans ringfinger.
Jag vet inte hur länge han kommer vara borta från klättringen nu, hoppas att han hinner träna lite innan ute-säsongen drar igång i alla fall.
Hur som helst så blir man ju lite rädd att det ska hända även sig själv, och undrar vad vi gjort för fel.

Min fråga är helt enkelt: Hur håller man sig skadefri?
Finns det t.ex. några bra regler för hur man lägger upp sina pass för att minska risken?
Alla tankar kring detta ämne välkommnas.
 
Jag brukar iaf öka svårigheten gradvis på ett pass. Jag börjar helt enkelt med att klättra lite längre lätta leder bara för att få upp blodcirkulationen och värmen i musklerna. När jag gjort det så kan jag ta tag i svårare boulderproblem osv. Det viktigaste är dock att stretcha efteråt (något som jag är väldigt dålig på) och att kanske inte nöta på ett och samma move hela passet utan att variera klättringen.
 
jag har samma rädsla som du, speciellt eftersom jag ska jobab i abisko i vinter så vill man ju inte paja nåt på klätterväggen så man blir borta från skidåkningen.

i höst har jag börjat klättra mkt mer frekvent än jag gjort tidigare(3 ggr i veckan i snitt) vilket har lett till att mina klättermuskler har växt snababr eän vad mina leder har blivit stadigare. så jag har börjat få problem med armbågarna.

jag tror helt enkelt att man ska variera sin träning, lyssna på kroppen och vara glad så länge det funkar=)
 
Precis det där med ringfingret har jag också varit med om. Det var på ett överhäng och jag höll en pocket med ring och långfingret, och så råkade långfingret floppa... Pang, sa det. Efter det hade jag väldigt ont i några dagar, sedan bättre och bättre och efter någon månad, tror jag, kunde jag börja klättra igen. Jag talade med en vän som utbildar sig till sjukgymnast om det, och han sa att det enda man kan göra är att låta bli att använda fingret/handen, och om det inte går över gå till en sjukgymnast. Just pockets ska man akta sig för, och särskilt om man håller med ring och långfingret. Som jag förstår det är handen uppbyggd av två "muskelgrupper", den ena för lill och ring, och den andra för pek och lång. Den förstnämnda är den svagare.

Slopes tycker jag brukar vara mjukast på musklerna... skumt.

Jag tror att vi klättrare är lazy asses av naturen. Och vi är utrustade med ett tålamod jämbördigt med fyraåringars. Vi kommer till gymmet/klubben, byter om och...borde stretcha och klättra lugnt en halvtimme. Men vad gör vi? Jo, vi drar lite i fingrarna ett par gånger, klättrar en jugtravers kanske, och sen hoppar vi på överhängande list/crimp/pinch/pocket-problem. Och så har vi mage att bli förvånade när muskler pajar!

En god regel kanske skulle kunna vara att den första kvarten man är på gymmet/klubben inte klättra något alls. Inte ens lätt klättring, för man blir alltid lockad att "skoja till det" med svårare grepp. Bara gå omkring, eller sitta på en madrass, och stretcha. Gärna med en varm tröja (överhuvudtaget inte frysa). Och så bygger man ju upp klättersuget som bara den. Lite som ett utdraget förpel... :)
 
Mitt råd till din vän är, goggla på: "pulley rupture" alt "a2 pulley rupture" så kommer han finna en del om det.

Jag gjorde samma sak i våras, pang i ringringret. Har gjort följande och det har funkat för mig.

14 dagar med spjälat finger
1 månader helt utan klättring
ytterligare 1-1.5 månad med mkt lätt klättring.
Sen började jag klättra lite mer igen. Men alltid med fingret hårt tejpat. Börjar närma mig den form jag var i före skada igen men jag håller borta från alltför fingriga leder och jag tar inte 2 finger pockets med lång+ring ringret längre. Väljer hellre pek + lång finger.
 
Jag kan inte annat än understryka vikten av att värma upp ordentligt och att stretcha. Detta gäller även om man t.ex. tagit en fikarast och hunnit bli kall igen. Ha en tröja att använda när du inte klättrar för att hålla värmen.

Precis om Marks skrev ovan, första kvarten uppvärmning utan muskelbelastning (klättring). Först när kroppen fått upp värmen ordentlit bör man starta med lätt klättring.

Jag skulle vilja rekomendera boken "training for climbing" av Eric Hörst. http://www.trainingforclimbing.com

Petzl har gett ut en bok som heter One move too many och handlar om klätterskador. http://en.petzl.com/petzl/SportProduits?Produit=478

Hittade även den här sidan om klätterskador för ett tag sedan.
http://www.climbinginjuries.com/


[Ändrat av teoek 2006-11-17 kl 14:20]
 
Sammanfattning

Tack för alla tankar. Sammanfattningsvis bör man alltså:

1. Värma upp utan att klättra. (15 min hopprep och armhävningar är nog bra)

2. Öka svårighetsgrad succesivt under passen. (börja med stora grepp alltså)

3. Sluta harva på samma problem. Se till att blanda olika rörelser och grepp.

4. Stretcha ordentligt! (Vilka stretchövningar är särskilt viktiga??)

5. Träna allsidigt! Blanda klättring med konditionsträning och styrkepass.
(Hur många klätterpass per vecka är lagom ur skadesynpunkt?)

Fyll gärna i fler punkter...
 
Uppvärmning och stretching inte hela grejen

Jag tror inte att man ska stirra sig blind på uppvärmning och streching. Alldeles för många tror att det räcker med att värma upp, och sen är man skadefri. Så är det naturligtvis inte. De gånger jag har skadat allvarligt mig har jag varit ordentligt uppvärmd.

Nej, jag tror att det handlar om att man överskattar sin förmåga, och drar för hårt på grepp man inte borda dra på. I mina fall har jag dragit för hårt pockets, trots att jag vet att jag är svag i det greppet.

Jag tror såklart att det är bra att värma upp ordentligt, både för att motverka skador och få ut mer av träningspasset.

Men, lyssna på kroppen, som nån sa! Och tänk!
 
Hebbe, jag håller med dig! Ibland fokuseras det så mycket på uppvärming och att strecha?

Min egen teori är att man boulderklättrar för mycket och oftast på plast vilket sliter otroligt mycket på kroppen. Lägg därefter till faktorn att man vill pressa sina grader hela tiden.... En kombination som är dömd att misslyckas och är som ett roulettspel! För vissa fungerar det men för många inte?

Mina fem ören, Christian
 
Re: Uppvärmning och stretching inte hela grejen

hebbe; sa:
Jag tror inte att man ska stirra sig blind på uppvärmning och streching. Alldeles för många tror att det räcker med att värma upp, och sen är man skadefri. Så är det naturligtvis inte. De gånger jag har skadat allvarligt mig har jag varit ordentligt uppvärmd.

Håller med! Jag har haft sönder fem pulleys och jag har vart uppvärmd varje gång. Min erfarenhet är att de går sönder efter för många försök på samma led med för lite vila mellan klätterdagarna.

Jag tror stenhårt på att variation är lösningen.

/Niclas
 
De gånger som jag skadat mig påminner om det du skriver. Jag har vart väl uppvärmd men alltför "på". Jag har försökt slita mig igenom (för mig) hårda moves. Nufötiden försöker jag att inte kämpa för länge utan om det är riktigt svårt och jag itne fixar det med en gång så hoppar jag av och går på det igen efter en liten stund istället. Jag får så dåligt omdömmde när jag är riktigt laddad.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg