Jag har länge gått och funderat på hur man skall kunna förnya skildringarna och berättelserna kring fjällvandring. Bokförlagen är heller inte längre lika intresserade av att ge ut litteratur som handlar om vår vackra fjällvärld. Även kända namn får problem. Det behövs lite djärvare grepp, och jag vill i all blygsamhet föreslå en diskussion som handlar om den irländske författaren James Joyce och hans bländande teknik i Finnegans Wake. Förutom att verket är omöjligt att översätta, uppfattas det också som omöjligt att läsa. Men här finns en dynamik och en fantasi, som skulle kunna förnya hela fjällitteraturen, om denna "Joyce-teknik" användes på rätt sätt. Får jag en åsikt om det här, så skall jag försöka ge några exempel.
Senast ändrad: