Ensamsegling
Hej seglarvänner!
Jag har inte seglat så väldigt mycket själv eftersom jag helst vill ha sällskap (liksom de flesta verkar hålla med om). Jag har dock några gånger stuckit iväg själv med min 37-fots långkölade segelbåt som väger drygt 9 ton. Det är alltså en ganska stadig dam att segla ensam och eftersom hon egentligen inte är anpassad för ensamsegling blir det lite knepigt ibland. Det man dock alltid brukar lösa en situation är att ta det långsamt och i detalj gå igenom alla manövrar redan i förväg.
Man behöver inte (och kan inte) lägga till lika snabbt och smidigt när man är ensam. Man måste cirkulera en bit ut under en tid då man läser i sjökort, lägger ut fendrar, förbereder tampar och segel, så att inget är ivägen, allt är på plats och man känner sig konfortabel att närma sig soin tilläggningsplats.
Om det är en hamn med andra båtar (som liksom jag är rädda om sina skrovsidor!) bör man långsamt gå fram och prata med sina blivande båtgrannar och förklara situationen och be om lite hjälp. Det är få seglare som inte ger en hjälpande hand till sina seglande bröder/systrar, särskilt om de är ensamma ombord (det inger respekt att ge sig ut själv!). Det är dock viktigt att ta kontakten, eftersom inte alla (svenskar!) tar egna initiativ och hjälper till...
Jag har även seglat en hel del med två olika ensamseglare. Vi har visserligen då (av naturliga skäl) varit två ombord, men de verkar klara sig alldeles utmärkt även själva. Båda hade seglat i både Medelhav och Västindien själva och lärt sig hantera sina båtar mycket väl. Ingen av dem hade dock valt att segla själva om de hade kunnat välja, men att helt välja bort seglingen pga att ingen kunde/ville följa med det var de ej beredda att göra. -något som några av oss säkerligen känner igen oss i!
Fair wind!
/Stefan