Hej Anders.Appelqvist
Efter min första artikel undrade du om Lantmäteriet har något samarbete med orienteringssporten.
Jag sitter nu och skriver på en artikel för Utsidan om informationsinsamling för de allmänna kartorna och samarbete med andra organisationer. Jag tänkte då beskriva litet kort några allmänna förutsättningar för samarbete mellan Lantmäteriet och andra "informationssamlare".
Jag hade också tänkt ta upp din fråga i artikeln, men jag inser nu att texten skulle kunna bli hur detaljerad som helst kring just orienteringskartor, och då finns risken att artikeln sväller och blir svårläst. Så därför tänkte jag att det är bättre att ge dig ett svar direkt.
Dessvärre kan jag inte mejla dig direkt via Utsidan, så det får bli ett foruminlägg för allmän läsning i stället.
Frågan om samarbete mellan Lantmäteriet och orienteringssporten har väckts av och till under de senaste 30 åren och jag minns själv att diskussionerna fördes redan 1974 då jag ritade min första egna orienteringskarta över några bergknallar i Stockholms södra förorter.
Efter ett antal år som anställd vid Lantmäteriet och som aktiv hobbykartritare av orienteringskartor borde jag kunna ge ett ganska uttömmande svar.
Det finns som jag ser det några områden där ett samarbete kan vara av intresse
- Utbyte av data/information
- Stöd vid planering av kartprojekt
- Flygfotografering (naturligtvis)
- Tryckning
- Distribution
Vi betar av områdena i tur och ordning.
Utbyte av data/information
En förutsättning för att detta ska fungera åt båda hållen är att orienteringskartorna är inordnade i ett känt koordinatsystem
För att import av data från orienteringskartor till Lantmäteriets system ska fungera måste de objekt som Lantmäteriet är intresserade av gå att föra över till Lantmäteriets databaser med hög grad av automatik.
Detta ställer ganska höga krav på datats kvalitet.
Tyvärr måste jag konstatera att både OCAD och PC-Mapper, som förvisso är bra programvaror för orienteringskartor, i första hand är konstruerade för att skapa grafiskt tilltalande kartor, och inte har en intern datastruktur som som utan vidare går att ta in och använda i ett GIS-system.
Mycket av datat i en OCAD-fil (.ocd) innehåller glapp mellan linjer och har inte den strikta nod-länk struktur som krävs för GIS-ändamål. Varje kartritare kan dessutom modifiera symboldefinitionerna helt efter eget huvud, vilket gör det svårt från ena tillfället till det andra att avgöra vad en viss objektkod i OCAD verkligen representerar för objektklass.
Åt andra hållet kan det fungera utan större problem.
Det kartprojekt som jag själv håller på med just nu är revidering av ett par äldre kartor utanför Hedesunda där jag bor. Kartorna har en okänd geometri, och för att rikta upp det hela började jag med att plocka ut vägar, bebyggelse, fastighetsgränser och litet mer ur Lantmäteriets grunddatabas.
Jag importerade data i Shape-format till OCAD och fick på så vis en grundstomme i Rikets Nät där jag kunde passa in skannade bilder av de gamla kartorna. Därefter kunde jag digitalisera av de skannade kartorna och få en digital karta som jag kan ha med mig ut i skogen i min Ipaq tillsammans med en blåtands-GPS.
Hela jobbet är litet av experiment, och jag vet inte om det är realistiskt att jobba på det här viset om man inte är ganska hemma på hur man knölar om data mellan olika format och koordinatsystem.
Stöd vid planering
Redan i mitten av 1980-talet föreslog jag vid SOFT:s kartkonferens att orienteringskartorna borde inordnas i Rikets Nät. Jag presenterade en egen metod för att underlätta för stereooperatören att rita rekunderlaget direkt på en kartstomme i Rikets Nät.
Jag blev nästan utskrattad av deltagarna, men några insåg trots allt nyttan och fick hjälp av Lantmäteriet (vi var några orienterare som bedrev litet underground-produktion) med kartstommar med fotogrammetriskt mätta stödpunkter som underlättade inpassning av stereomodellerna. Vi lyckades smussla litet med produktionen och orienteringsklubbarna kunde komma undan väldigt billigt. Jag tror att verksamheten är preskriberad vid det här laget.
Jag tror att idén fortfarande är användbar, dvs. att grundkartan skapas i Rikets Nät direkt och utan lokala deformationer. Den ende som mig veterligen har en bra produktionsmetod för orienteringskartor är Sven Bohlin som har jobbat med digitala givare på sin Wild B8 sedan flera år. Möjligen kanske Mildren Nyström använder tekniken fullt ut när hon gör underlag för norrbottenskartritarna.
De flesta av de som livnär sig på att göra orienteringskartor är nuförtiden helt övertygade om fördelarna med att "hänga upp" kartorna i Rikets Nät. Annars hade använding av GPS under fältrekognoseringen blivit rejält mycket krångligare.
Hobbykartritarna lever i många fall dessvärre kvar i det gamla sättet att göra kartor, där varje karta är en isolerad ö utan matematiskt samband med omvärlden, oavsett om de är ritade med OCAD eller inte.
Flygfotografering
Lantmäteriets flygfotverksamhet är konkurrensutsatt, och såklart är alla uppdrag intressanta. Längre tillbaka då kommunerna hade råd att ge frikostiga kartbidrag, stod uppdrag för orienteringskartor för bortåt 10 % av omsättningen för Lantmäteriets flygfotoverksamhet.
Om en så stor kund har bra samordning och beskrivningar av varje enskilt uppdrag bör det ge en bra förhandlingssits för orienterarna vid upphandling, oavsett om det är Lantmäteriet, Kampsax, BlomInfo eller någon annan på andra sidan förhandlingsbordet.
Nu tror jag att Bertil Lundqvist och andra som har skött samordningen på SOFT-nivå redan har en bra ordning på planerna för de årsvisa flygfotouppdragen för orienteringskartor, så det kanske inte finns så mycket kvar att göra på priset :-(
Tryckning
Lantmäteriet trycker Fastighetskartan och Terrängkartan digitalt. Orienterarna trycker också sina tävlingsupplagor digitalt i allt större omfattning.
Den teknik Lantmäteriet använder är tyvärr inte konkurrenskraftig jämfört med de billigare laserskrivare/kopiatorer som används för orienteringskartor.
Om kraven på format är större än A3 kanske Lantmäteriet kan vara ett intressant alternativ, även för små upplagor.
Vi trycker ju redan idag Fastighetskartan i helt unika exemplar (1 tryckt ex och inget mer) för de flesta kunder som beställer via tjänsten DinKarta. Formatet är upp till drygt A2, vilket få servicebyråer klarar av.
Men i praktiken så klarar sig nog orienterarna ganska bra utan Lantmäteriets hjälp vid tryckning.
Distribution
Det system som Lantmäteriet idag har möjlighet att ladda med alla möjliga sorters kartor är GeoImager, vilket är motorn bakom nättjänster som DinKarta, SverigeBilden, Historiska Kartor och MapMate.
Därmed går det att komma åt kartor på flera olika sätt, t.ex. via en SmartPhone (MapMate).
Myndighetsdelen av Lantmäteriet har efter den senaste omorganisationen inga möjligheter att aktivt arbeta för ett samarbete, utan där bör initiativet i så fall komma från Svenska Orienteringsförbundet.
Lantmäteriet ska i konkurrensneutralitetens namn i fortsättningen endast agera mot marknaden via auktoriserade återförsäljare.
Om det går att komma överens kring upphovsrättsfrågor och ersättningsnivåer mellan parterna LMV och SOFT går det kanske att komma framåt. Det går inte att behandla alla kartproducerande klubbar som olika parter i ett sådant samarbete.
Begränsningen är förstås att det då blir fråga om rasterdata, vilka förvisso går att få tillsammans med georeferensfiler.
Tanken att samla in och gemensamt tillhandahålla orienteringskartor i vektorformat är i nuläget alltför komplicerad att lösa. För det krävs en mycket striktare standardisering av objektkodning och datakvalitet för orienteringskartorna.
Jag hoppas att den här utläggningen har givit några svar på dina funderingar.
Du är naturligtvis välkommen att komma med fler frågor. Jag ska försöka svara så gott jag kan.
Hälsningar
Torbjörn Djuvfeldt
torbjorn.djuvfeldt@lm.se
Efter min första artikel undrade du om Lantmäteriet har något samarbete med orienteringssporten.
Jag sitter nu och skriver på en artikel för Utsidan om informationsinsamling för de allmänna kartorna och samarbete med andra organisationer. Jag tänkte då beskriva litet kort några allmänna förutsättningar för samarbete mellan Lantmäteriet och andra "informationssamlare".
Jag hade också tänkt ta upp din fråga i artikeln, men jag inser nu att texten skulle kunna bli hur detaljerad som helst kring just orienteringskartor, och då finns risken att artikeln sväller och blir svårläst. Så därför tänkte jag att det är bättre att ge dig ett svar direkt.
Dessvärre kan jag inte mejla dig direkt via Utsidan, så det får bli ett foruminlägg för allmän läsning i stället.
Frågan om samarbete mellan Lantmäteriet och orienteringssporten har väckts av och till under de senaste 30 åren och jag minns själv att diskussionerna fördes redan 1974 då jag ritade min första egna orienteringskarta över några bergknallar i Stockholms södra förorter.
Efter ett antal år som anställd vid Lantmäteriet och som aktiv hobbykartritare av orienteringskartor borde jag kunna ge ett ganska uttömmande svar.
Det finns som jag ser det några områden där ett samarbete kan vara av intresse
- Utbyte av data/information
- Stöd vid planering av kartprojekt
- Flygfotografering (naturligtvis)
- Tryckning
- Distribution
Vi betar av områdena i tur och ordning.
Utbyte av data/information
En förutsättning för att detta ska fungera åt båda hållen är att orienteringskartorna är inordnade i ett känt koordinatsystem
För att import av data från orienteringskartor till Lantmäteriets system ska fungera måste de objekt som Lantmäteriet är intresserade av gå att föra över till Lantmäteriets databaser med hög grad av automatik.
Detta ställer ganska höga krav på datats kvalitet.
Tyvärr måste jag konstatera att både OCAD och PC-Mapper, som förvisso är bra programvaror för orienteringskartor, i första hand är konstruerade för att skapa grafiskt tilltalande kartor, och inte har en intern datastruktur som som utan vidare går att ta in och använda i ett GIS-system.
Mycket av datat i en OCAD-fil (.ocd) innehåller glapp mellan linjer och har inte den strikta nod-länk struktur som krävs för GIS-ändamål. Varje kartritare kan dessutom modifiera symboldefinitionerna helt efter eget huvud, vilket gör det svårt från ena tillfället till det andra att avgöra vad en viss objektkod i OCAD verkligen representerar för objektklass.
Åt andra hållet kan det fungera utan större problem.
Det kartprojekt som jag själv håller på med just nu är revidering av ett par äldre kartor utanför Hedesunda där jag bor. Kartorna har en okänd geometri, och för att rikta upp det hela började jag med att plocka ut vägar, bebyggelse, fastighetsgränser och litet mer ur Lantmäteriets grunddatabas.
Jag importerade data i Shape-format till OCAD och fick på så vis en grundstomme i Rikets Nät där jag kunde passa in skannade bilder av de gamla kartorna. Därefter kunde jag digitalisera av de skannade kartorna och få en digital karta som jag kan ha med mig ut i skogen i min Ipaq tillsammans med en blåtands-GPS.
Hela jobbet är litet av experiment, och jag vet inte om det är realistiskt att jobba på det här viset om man inte är ganska hemma på hur man knölar om data mellan olika format och koordinatsystem.
Stöd vid planering
Redan i mitten av 1980-talet föreslog jag vid SOFT:s kartkonferens att orienteringskartorna borde inordnas i Rikets Nät. Jag presenterade en egen metod för att underlätta för stereooperatören att rita rekunderlaget direkt på en kartstomme i Rikets Nät.
Jag blev nästan utskrattad av deltagarna, men några insåg trots allt nyttan och fick hjälp av Lantmäteriet (vi var några orienterare som bedrev litet underground-produktion) med kartstommar med fotogrammetriskt mätta stödpunkter som underlättade inpassning av stereomodellerna. Vi lyckades smussla litet med produktionen och orienteringsklubbarna kunde komma undan väldigt billigt. Jag tror att verksamheten är preskriberad vid det här laget.
Jag tror att idén fortfarande är användbar, dvs. att grundkartan skapas i Rikets Nät direkt och utan lokala deformationer. Den ende som mig veterligen har en bra produktionsmetod för orienteringskartor är Sven Bohlin som har jobbat med digitala givare på sin Wild B8 sedan flera år. Möjligen kanske Mildren Nyström använder tekniken fullt ut när hon gör underlag för norrbottenskartritarna.
De flesta av de som livnär sig på att göra orienteringskartor är nuförtiden helt övertygade om fördelarna med att "hänga upp" kartorna i Rikets Nät. Annars hade använding av GPS under fältrekognoseringen blivit rejält mycket krångligare.
Hobbykartritarna lever i många fall dessvärre kvar i det gamla sättet att göra kartor, där varje karta är en isolerad ö utan matematiskt samband med omvärlden, oavsett om de är ritade med OCAD eller inte.
Flygfotografering
Lantmäteriets flygfotverksamhet är konkurrensutsatt, och såklart är alla uppdrag intressanta. Längre tillbaka då kommunerna hade råd att ge frikostiga kartbidrag, stod uppdrag för orienteringskartor för bortåt 10 % av omsättningen för Lantmäteriets flygfotoverksamhet.
Om en så stor kund har bra samordning och beskrivningar av varje enskilt uppdrag bör det ge en bra förhandlingssits för orienterarna vid upphandling, oavsett om det är Lantmäteriet, Kampsax, BlomInfo eller någon annan på andra sidan förhandlingsbordet.
Nu tror jag att Bertil Lundqvist och andra som har skött samordningen på SOFT-nivå redan har en bra ordning på planerna för de årsvisa flygfotouppdragen för orienteringskartor, så det kanske inte finns så mycket kvar att göra på priset :-(
Tryckning
Lantmäteriet trycker Fastighetskartan och Terrängkartan digitalt. Orienterarna trycker också sina tävlingsupplagor digitalt i allt större omfattning.
Den teknik Lantmäteriet använder är tyvärr inte konkurrenskraftig jämfört med de billigare laserskrivare/kopiatorer som används för orienteringskartor.
Om kraven på format är större än A3 kanske Lantmäteriet kan vara ett intressant alternativ, även för små upplagor.
Vi trycker ju redan idag Fastighetskartan i helt unika exemplar (1 tryckt ex och inget mer) för de flesta kunder som beställer via tjänsten DinKarta. Formatet är upp till drygt A2, vilket få servicebyråer klarar av.
Men i praktiken så klarar sig nog orienterarna ganska bra utan Lantmäteriets hjälp vid tryckning.
Distribution
Det system som Lantmäteriet idag har möjlighet att ladda med alla möjliga sorters kartor är GeoImager, vilket är motorn bakom nättjänster som DinKarta, SverigeBilden, Historiska Kartor och MapMate.
Därmed går det att komma åt kartor på flera olika sätt, t.ex. via en SmartPhone (MapMate).
Myndighetsdelen av Lantmäteriet har efter den senaste omorganisationen inga möjligheter att aktivt arbeta för ett samarbete, utan där bör initiativet i så fall komma från Svenska Orienteringsförbundet.
Lantmäteriet ska i konkurrensneutralitetens namn i fortsättningen endast agera mot marknaden via auktoriserade återförsäljare.
Om det går att komma överens kring upphovsrättsfrågor och ersättningsnivåer mellan parterna LMV och SOFT går det kanske att komma framåt. Det går inte att behandla alla kartproducerande klubbar som olika parter i ett sådant samarbete.
Begränsningen är förstås att det då blir fråga om rasterdata, vilka förvisso går att få tillsammans med georeferensfiler.
Tanken att samla in och gemensamt tillhandahålla orienteringskartor i vektorformat är i nuläget alltför komplicerad att lösa. För det krävs en mycket striktare standardisering av objektkodning och datakvalitet för orienteringskartorna.
Jag hoppas att den här utläggningen har givit några svar på dina funderingar.
Du är naturligtvis välkommen att komma med fler frågor. Jag ska försöka svara så gott jag kan.
Hälsningar
Torbjörn Djuvfeldt
torbjorn.djuvfeldt@lm.se
