Var ute på en åttamils turpaddling i helgen - sol och spegelblankt två dar, och mulet och lite motvind den tredje. Dagen innan hade jag fått en grönlandspaddel på posten. Jag hade aldrig hållt i en sådan paddel tidigare så jag var lite nyfiken att testa konceptet.
Normalt paddlar jag vinge och paddla fort i motionskajaker är det jag brukar göra. Men jag har tyckt att vingen blir lite tung att paddla med 5+ m/s motvind när är ute och turpaddlar, trots att jag använder mycket små paddelblad. Så jag tänkte att grönlandspaddeln skulle kunna vara en paddel för mig när jag är ute på tur. Jag studerade några teknikfilmer och läste på lite extra innan jag for ut, men det var den enda förberedelse jag hade.
Observationer från en grön grönlandspaddlare:
- Det tog ett 2 - 3 timmar innan jag började få till isätten någorlunda och blev av med wobblandet.
- Greppet är bra, kunde paddla ca 10 km/h, men för ytterligare fart kändes det som jag behövde vingpaddel.
- Paddlade i början med ganska mycket arm som jag sett på filmerna, men gick allt mer över till mer vinglik teknik med mer bål, i min Epic 18x är man ju inte lika låst i sätet som en grönlandskajak.
- Även om tekniken blev väldigt lik min vingteknik kändes det som grönlandspaddlingen tog mer på axlarna och mindre på ryggen än när jag paddlar med vinge.
- Kändes som den var tekniskt enklare att paddla med än vingpaddel, enklare att få det där bra greppet genom hela draget (paddla-i-lera-känslan)
- Man blöter ner sig mindre än med en vingpaddel
- Man kan paddla nästan helt ljudlöst i lägre farter, i högre (över 6 km/h) lyckades jag inte undvika lite knarrande ljud från virvelbildning. Ganska svårt att undvika något plask också, men det går ibland som med övning ska det vara möjligt.
- Noll grader vinkel som grönlandspaddlar har funkar bra med min paddelteknik när påskjutsarmen ganska snabbt blir rak (tror egentligen att jag nog behöver putsa på det i vingpaddlingen, dvs ha mer böjd arm längre tid i påskjutet), men för andra kan det bli lite ovan handledsrörelse.
- Jag brukar glida på paddelbladet för lite extra balans när jag tittar bakåt, och det funkade inte lika bra med grönlandspaddeln. Gillar stödet man får av en i vingpaddel som glider mot vattenytan i fart bättre. Det kan nog vara en teknikfråga, men det känns som det är enklare att placera det breda skålade vingbladet för ett bra stöd än det smala grönlandspaddelbladet.
- Greppet med paddeln är så pass bra att motvindspaddling blir ganska tungt ändå, så jag vet inte riktigt om jag tjänade på det så mycket som jag trott. Måste nog testa mer för ett utlåtande på det.
Så vad säger jag? Tja, det känns som en rätt schysst turpaddlingspaddel ändå, trevligare än en vanlig plattpaddel, och verkar funka bra med vingteknik, bara några smärre justeringar. Blir det riktigt snabb turpaddling vill jag dock ha vingen med mig, kunde inte svara så bra när det blev ryck framme i klungan (jo det blir alltid liiiite racing över våra turpaddlingsturer, det är ju kul att paddla fort!). Kommer nog ha grönlandspaddeln med mig som reservpaddel hursom, en vingpaddel är så svårpackad på däck genom sina skrymmande paddelblad.
Normalt paddlar jag vinge och paddla fort i motionskajaker är det jag brukar göra. Men jag har tyckt att vingen blir lite tung att paddla med 5+ m/s motvind när är ute och turpaddlar, trots att jag använder mycket små paddelblad. Så jag tänkte att grönlandspaddeln skulle kunna vara en paddel för mig när jag är ute på tur. Jag studerade några teknikfilmer och läste på lite extra innan jag for ut, men det var den enda förberedelse jag hade.
Observationer från en grön grönlandspaddlare:
- Det tog ett 2 - 3 timmar innan jag började få till isätten någorlunda och blev av med wobblandet.
- Greppet är bra, kunde paddla ca 10 km/h, men för ytterligare fart kändes det som jag behövde vingpaddel.
- Paddlade i början med ganska mycket arm som jag sett på filmerna, men gick allt mer över till mer vinglik teknik med mer bål, i min Epic 18x är man ju inte lika låst i sätet som en grönlandskajak.
- Även om tekniken blev väldigt lik min vingteknik kändes det som grönlandspaddlingen tog mer på axlarna och mindre på ryggen än när jag paddlar med vinge.
- Kändes som den var tekniskt enklare att paddla med än vingpaddel, enklare att få det där bra greppet genom hela draget (paddla-i-lera-känslan)
- Man blöter ner sig mindre än med en vingpaddel
- Man kan paddla nästan helt ljudlöst i lägre farter, i högre (över 6 km/h) lyckades jag inte undvika lite knarrande ljud från virvelbildning. Ganska svårt att undvika något plask också, men det går ibland som med övning ska det vara möjligt.
- Noll grader vinkel som grönlandspaddlar har funkar bra med min paddelteknik när påskjutsarmen ganska snabbt blir rak (tror egentligen att jag nog behöver putsa på det i vingpaddlingen, dvs ha mer böjd arm längre tid i påskjutet), men för andra kan det bli lite ovan handledsrörelse.
- Jag brukar glida på paddelbladet för lite extra balans när jag tittar bakåt, och det funkade inte lika bra med grönlandspaddeln. Gillar stödet man får av en i vingpaddel som glider mot vattenytan i fart bättre. Det kan nog vara en teknikfråga, men det känns som det är enklare att placera det breda skålade vingbladet för ett bra stöd än det smala grönlandspaddelbladet.
- Greppet med paddeln är så pass bra att motvindspaddling blir ganska tungt ändå, så jag vet inte riktigt om jag tjänade på det så mycket som jag trott. Måste nog testa mer för ett utlåtande på det.
Så vad säger jag? Tja, det känns som en rätt schysst turpaddlingspaddel ändå, trevligare än en vanlig plattpaddel, och verkar funka bra med vingteknik, bara några smärre justeringar. Blir det riktigt snabb turpaddling vill jag dock ha vingen med mig, kunde inte svara så bra när det blev ryck framme i klungan (jo det blir alltid liiiite racing över våra turpaddlingsturer, det är ju kul att paddla fort!). Kommer nog ha grönlandspaddeln med mig som reservpaddel hursom, en vingpaddel är så svårpackad på däck genom sina skrymmande paddelblad.