Att jag med (idag) ett halvår till 70 inte har på långt när samma kondition som vid 45 är givet. Men när jag springer känns det ofta som det som håller mig tillbaka är annat, något tekniskt. På längre sträckor blir jag trött i låren, men kan småprata för mig själv. Mina tusingar går inte riktigt så fort som jag hoppas, men jag kastar mig inte på marken och önskar att jag var död när jag avslutar en av dem. Jag springer aldrig så fort att jag känner det där lite otäcka suget, "skuldkänslan", i mellangärdet.
En f d kollega till mig, idag 50, var riktigt duktig för sådär 30 år sen (halvmaran på 73; min bästa tid, vid 44 års ålder, är 80.30). Han har en tolvårig son som idag springer fortare, milen på 44
(jag tror nog jag sprang lite fortare än så när jag var 50)
och han menar att man med åldern blir mindre rörligare i grenen bålen, och det kan nog stämma.
Jag märker det när jag går på stan.
Även om jag går med beslutsamma steg och svängande armar är det många som går om mig. Jag brukar roa mig med att försöka gå i samma takt men kan inte hålla jämna steg - ändå ser de inte ut att ta så långa steg. Jag är kapabel att gå 6-6,5 km i timmen om jag koncentrerar mig på den saken (vilket redan det är svårt; "raska promenader" är definitivt ingen aktivitet för mig).
Nu har min PT hjälpt mig med övningar för rumpan (gluteus medius) och höftböjarna, viktiga för kraften i löpsteget. Han har också gett mig en del rörlighetsövningar. En är "bergsklättraren", en skojig övning där man med händerna i golvet slänger ett ben framåt och det andra bakåt, helst rakt. Även bra uppvärmning, man får upp pulsen. En allmän rörlighetsövning, som avslutar ett morgonpass, är den jag döpt till Brutalstretch. Man ligger på golvet, huvet åt, säg vänster, så örat snuddar, och drar sen det krökta vänsterbenet över höger så att (helst) knäet når golvet. Det sitter numera i andra försöket, ungefär. En tredje är Ass-ups, där man fattar med fingrarna kring tårna och försöker pressa upp rumpan så att man står med raka knän - jag är inte riktigt där än (jag kan inte heller på rygg resa ett ben till lodrät ställning med det andra platt mot golvet).
Vore kul att jämföra med andras erfarenheter. Såvitt jag förstår behöver jag lite längre steg för att löpningen ska bli effektivare. Jag vill hålla på ett par år till, det är fortfarande ett starkt behov.
Det känns lite konstigt att erinra sig att jag när jag sprang som bäst så tränade jag aldrig, utom kanske lite crunches.
Jag kom rätt långt med att bara springa (fem dar i veckan i olika former månaden inför ett lopp). Idag desto mer, vilket kanske behövs för att underhålla magen och en benstyrka som jag nästan hade gratis förr i tiden.
En f d kollega till mig, idag 50, var riktigt duktig för sådär 30 år sen (halvmaran på 73; min bästa tid, vid 44 års ålder, är 80.30). Han har en tolvårig son som idag springer fortare, milen på 44
(jag tror nog jag sprang lite fortare än så när jag var 50)
och han menar att man med åldern blir mindre rörligare i grenen bålen, och det kan nog stämma.
Jag märker det när jag går på stan.
Även om jag går med beslutsamma steg och svängande armar är det många som går om mig. Jag brukar roa mig med att försöka gå i samma takt men kan inte hålla jämna steg - ändå ser de inte ut att ta så långa steg. Jag är kapabel att gå 6-6,5 km i timmen om jag koncentrerar mig på den saken (vilket redan det är svårt; "raska promenader" är definitivt ingen aktivitet för mig).
Nu har min PT hjälpt mig med övningar för rumpan (gluteus medius) och höftböjarna, viktiga för kraften i löpsteget. Han har också gett mig en del rörlighetsövningar. En är "bergsklättraren", en skojig övning där man med händerna i golvet slänger ett ben framåt och det andra bakåt, helst rakt. Även bra uppvärmning, man får upp pulsen. En allmän rörlighetsövning, som avslutar ett morgonpass, är den jag döpt till Brutalstretch. Man ligger på golvet, huvet åt, säg vänster, så örat snuddar, och drar sen det krökta vänsterbenet över höger så att (helst) knäet når golvet. Det sitter numera i andra försöket, ungefär. En tredje är Ass-ups, där man fattar med fingrarna kring tårna och försöker pressa upp rumpan så att man står med raka knän - jag är inte riktigt där än (jag kan inte heller på rygg resa ett ben till lodrät ställning med det andra platt mot golvet).
Vore kul att jämföra med andras erfarenheter. Såvitt jag förstår behöver jag lite längre steg för att löpningen ska bli effektivare. Jag vill hålla på ett par år till, det är fortfarande ett starkt behov.
Det känns lite konstigt att erinra sig att jag när jag sprang som bäst så tränade jag aldrig, utom kanske lite crunches.
Jag kom rätt långt med att bara springa (fem dar i veckan i olika former månaden inför ett lopp). Idag desto mer, vilket kanske behövs för att underhålla magen och en benstyrka som jag nästan hade gratis förr i tiden.