Regionala institutioner är mer lättpåverkade av regionala mer eller mindre exremistiska gruppers påtryckningar än vad statliga institutioner är. Därför vore det ett dåligt beslut att i fallet med varg och järv som fortfarande är så fåtaliga överlåta frågor om skyddsjakt till länsstyrelser istället för till Naturvårdsverket. Kanske borde börja med att prova strategin för björn och lo?
Att utredaren, om nu tidningsartikeln stämmer, "bedömer att rovdjursstammarna nu är så pass stora att de kan tåla en hårdare beskattning - även den lilla vargstammen som i dagsläget uppgår till cirka 150 individer", visar en brist på seriositet. Hur kan han komma fram till samma slutsats för varg och järv, som för björn och lo? Klumpa ihop rovdjuren som grupp, oavsett problemställning och deras antal.
Forskare som sysslar med genetiska frågor hävdar att en miniminivå för en genetiskt uthållig vargstam är runt 500 djur. Det skulle nog fungera, med tillskott av nytt blod österifrån då och då. Vilken roll har forskningsbaserade resultat spelat i utredarens slutsatser? Noll? Runt 150 vargar i Sverige och Norge måste betraktas som en låg nivå. Det borde de flesta förstå. Likaså att en järvstam på totalt drygt 300 djur är en liten järvstam i ett land av Sveriges storlek.
Att rovdjur kan bli för många lokalt är självklart. För ett antal år sedan begärde och fick t.ex Rattavare sameby utökad skyddsjakt på lodjur eftersom många lodjurshonor slagit sig ner i samma dalgång och i princip bara behövde gå ner och hämta nyfödda renkalvar i så hög utsträckning att det annars inte hade gått att bedriva renskötsel i området. Men lodjursstammen består av i storleksordningen 10 gånger fler djur än vargstammen. Det går därför inte att behandla skyddsfrågor om varg på samma sätt som för mer flertaliga rovdjur. Det är också lite speciellt med vargen eftersom den går så dåligt ihop med den industrialiserade stordriften i renskötseln som pågår idag. Staten har ju beslutat att ingen föryngring av varg ska tillåtas inom större delen av den yta som annars vore lämplig för vargen i Sverige, alltså ovan renbetesgränsen och inte bara i mellansverige. En fråga utredaren borde ställa sig är om det är vettigt?
Det är varghatarnas = tjuvarnas, tjuvskyttarnas fel att vi måst vara så restriktiva med skyddsjakt på varg. Fanns det lika många vargar i landet som lodjur eler björnar hade vi kunnat ha en reglerad vargjakt, haft vargen som jaktbart vilt. Men det har varghatarnas beteende hindrat.
För övrigt håller jag med Highlander-….. . Så länge tjuvarna fortsätter sin tjuvjakt och förhindrar vargstammens ökning och förhindrar att någon varg österirfrån annat än vart 20:e år ska nå mellansverige med nytt blod ska det vara ytterst restriktivt med skyddsjakt. Det vore fint om vi kunde nöja oss med skyddsjakt på utpräglade problemvargar, skrämsel med knallskott och elstängsel som metod att hålla undan vargar, tills vargestammen är så pass stor att det går att bedriva årlig jakt på den som med björn idag, men tjuvarna skjuter ju de vargar de över huvud taget kommer åt att skjuta.
Jag tror också länsstyrelser i många fall kommer att ge tillstånd till skyddsjakt på varg mer lättvindligt än vad Naturvårdsverket har gjort. Bara att hopppas att en eventuell ändring sker i kombination med utökad straffpåföljd för de som missbrukar begreppet skyddsjakt. Ju snabbare varghatarna stoppas, desto snabbare kan vi nå till en t.ex årlig vargjakt som på björn och behöver inte vara så restriktiva som hittills.
Raskesven