Rädd för dykning.....

[mikroben]

Dykning måste vara den bästa äventyrssporten som finns. Jag är 16 år och tog mitt OWD cert för ett halvår sen. Första utedyken var i 2 gradigt vatten, och det kändes helt åt helvete. Innan man kom upp ur vattnet var det som om man ville skrika rakt ut. Var iskall om fingrarna och dräkten hade läckt lite. Dessutom var min avvägning så otroligt dålig. Sen dess har jag knappt vågat göra ett dyk. Försökte med en till kurs men efter första dyket skakade jag nästan av nervositet. I vattnet känner man sig som en orörlig, halvt flytande, halvt sjunkande sengångare.
Nu är min dyklust nere i botten, men är det bara jag som känner så här i början? Och blir det bättre med tiden om man försöker? Jag vill inte heller dyka om mitt eller andras liv riskeras. Om det är någon som har ett råd, eller kan säga att det var likadant för dig i början så skulle jag bli överlycklig.
Tack alla som ger ett gott råd eller kan ge lite hopp.

 

[Öst]

Bli av med dykrädsla

Jag har träffat en med liknande rädsla. Han blev av med det genom att öva upp vattenvanan genom fridykning.

Testa det och surfa på en del dyksidor så tror jag du blir sugen lagom till nästa sommmar.

Lcyka till

Andreas Öst
Alingsås DK

 

[junis]

gör dina dyk i varmt vatten. du slipper frysa o känna dig stel o stressad för att göra allt så snabbt som möjligt för att inte hinna börja frysa. en bra dykskola ska kunna ge dig en bättre chans än så här! försök hitta en dykkompis. tänk på att du är ung o erfarenheter på alla områden gör dig starkare. dykning är otroligt kul, inte spec svårt men ändå en utmaning. det är ingenting man lär sig på en handvändning. försök att dyka lite i pool nu under vintern så känns det lättare att börja dyka utomhus till våren.

 

[pqrstuv]

Starkt

Dykning måste vara den bästa äventyrssporten som finns. Jag är 16 år och tog mitt OWD cert för ett halvår sen. Första utedyken var i 2 gradigt vatten, och det kändes helt åt helvete. Innan man kom upp ur vattnet var det som om man ville skrika rakt ut. Var iskall om fingrarna och dräkten hade läckt lite. Dessutom var min avvägning så otroligt dålig. Sen dess har jag knappt vågat göra ett dyk. Försökte med en till kurs men efter första dyket skakade jag nästan av nervositet. I vattnet känner man sig som en orörlig, halvt flytande, halvt sjunkande sengångare.
Nu är min dyklust nere i botten, men är det bara jag som känner så här i början? Och blir det bättre med tiden om man försöker? Jag vill inte heller dyka om mitt eller andras liv riskeras. Om det är någon som har ett råd, eller kan säga att det var likadant för dig i början så skulle jag bli överlycklig.
Tack alla som ger ett gott råd eller kan ge lite hopp.

Jag har inga som helst erfarenheter av dykning så med råd kan jag inte bistå. Däremot vill jag ge dig en stor eloge för att du skriver så öppet och rakt om din dykrädsla. Det är starkt gjort och visar att du besitter ett så pass stort mod att jag är övertygad om att du kommer att övervinna din dykrädsla och återfå dyklusten. Önskar dig lycka till och hoppas att andra kan bistå dig med råd kring själva dykningen!

 

[lgniklas]

Träning...

Jobbig känsla det där... Särskilt som dykning är en fantastisk, inte bara sport utan även upplevelse. Jag känner igen mig något i det du skriver. Hade själv mycket god vattenvana innan jag tog mitt OW-cert, men upplevde ändå att det var jobbigt och väldigt väldigt annorlunda i början. Helt rätt, det är det. Bara saken att vara under vatten och samtidigt andas... Men det är precis som med annat, träning gör att allt det som känns konstigt, balans, flytkraft, rörelse, andning etc sätter sig i ryggmärgen. Dessutom kanske inte Sverige under det mörka halvåret är det enklaste dykvatten... dock bland de mest "lärorika" (tuffa). Jag älskar dykningen och är nu Divemaster... Om jag skulle ge något råd... ta det lugnt, inga stora djup eller svåra platser och väder... det räcker gott med allt det andra i början.

Ligg i, och lycka till!

Mvh

Niklas

 

[dexecupen]

Sverige kan vara ett dåligt land för sportdykningspropaganda. När jag dök upp var det april i Vaxholm med 3-gradigt vatten, halvmeter sikt. Att då sitta på en dybotten och försöka göra övningar eller träna nöduppstigning från 6 meter är ingen höjdare-åtminstone inte för alla. Personligen hade länge drömt om dykning och njöt en smula ändå..kunde dock inte se det där nöjda leendet hos tjejerna som fått dykkursen i present-tvärtom.

Men gör det enkelt för dig..varmt vatten med våtdräkt och mindre bly, bra sikt,lagom djup. Kolla med dykklubben när de kör sina bassängdyk och kolla om du kan få vara med mot nån liten penning.

MVH Ola

 

[Gubben på Udden]

Ett steg på vägen?!

Fredrik,
dykning är härligt och kan vara en fantastisk njutning. Det finns ju så oändligt många dimensioner på denna aktivitet. I början är man, rätteligen mycket fokuserad på själva tekniken, procedurer och annat "göra". Du har uppenbarligen mod (att dela med dig av din rädsla) och vilja (du har tagit OWD cert.) vilket är en mycket bra start. Du behöver förmodligen någon erfaren dykare/instruktör att hjälpa dig på vägen genom din rädsla. Störst chans att hitta en dylik är genom en större väletablerad dykklubb. Ser att du bor i Stockholmsområdet. Själv är jag medlem i Oceanic som ju även har egen inomhusbassäng i sin lokal på Kungsholmen. Kontakta Magnus Hagman magnus.hagman@oceanic.se där så hjälper han dig till rätt aktivitet/person. Lycka till !!

/L

 

[björner]

Det är nog så att alla inte gillar dykning. Tex är det både blött och kallt och dyrt och besvärligt med alla resor och att få på sej utrustningen och när man väl kommit ner så tar luften snart slut. Och inte blir det roligare av att sporten kostar några utövare livet varje år. Föreslår att du provar nåt annat, nåt roligare!

mvh/björn

 

[Hedman]

Jobbig utrustning

Jag tog dykcert när jag var femton och upplevde aldrig någon rädsla, däremot tyckte jag att det var alldeles för mycket utrustning. Tungt och krångligt och mycket att tänka på. På land kunde jag knappt röra mig. Nu är jag inte längre lika liten och klen, men jag har ändå inte dykt mer sedan dess på grund av all klumpig utrustning. Jag föredrar i stället att fridyka/snorkla (i varma vatten) och koncentrera mig på det som är kul, att röra sig obehindrat (nåja) i vatten.

I mitt dyksällskap fanns det dock några som jag tror la av helt pga rädsla, bland annt en tjej som ideligen fick för mycket luft i torrdräktens ben och flöt upp som en kork med huvudet nedåt. Hon greps av panik och var helt klart inte van vid vatten. Utrustningen kommer i vägen för upplevelsen, tycker jag, och kan säkert skapa en osäkerhet hos den som dyker framför allt i kalla Sverige.

 

[Markus.M]

Jag har fridykt/Snorklat tidigare, och "prövat på" med tuber!

Jag kommer ta mitt "certifikat" i vår (2003)!

Öven jag kan känna lite rädsla då man har sett lkte "otäcka" tvprogram mm.
Svävsa fritt ovanför 2000meters djup skrämmer mig då jag börjar tänka på det!

Men...vilket upplevelse!..och..ADRENALIN..(är missbrukare av adrenalin)..

Hmm..som någon skrev! Om du bara "tränar" "tränar" "tränar" och "tränar" (fridyk) så går det över!..

 

[pjurka]

Jag kan bara hålla med tidigare inlägg som sagt att träning är bra.

Jag är divemaster och har gjort x antal dyk i kalla svenska vatten, men kan trots det känna igen lite av det du beskriver. Inte så att jag är rädd eller nervös, men om man gjort vinteruppehåll så finns ändå den där känslan av att inte ha totalkoll på första dyket.

Och i början av min dykkarriär var jag definitivt osäker.

Men som sagt, försök att slappna av. Leta upp en dykklubb/sällskap och hitta en parkamrat som du kan känna dig trygg med.

Enda sättet för att bli bättre är genom att dyka mycket.

Och vi har alla varit nybörjare och losers i början.
Skit i andra om de verkar ha sunkig attityd gentemot dig (men lyssna på dem som är erfarna och har något att lära ut) och njut av det stora blå.

/pjurka

 

[assan]

Hej!

Dykning är sannerligen inget man lär sej över en natt. Började själv att dyka i somras och gjorde då ganska många dyk. När jag skulle i vattnet nu i december var det som att börja om på nytt...
Hoppas du fortsätter att dyka iallafall, för det mesta är de en underbar upplevelse!!

//Åsa