Bra fråga!
(var det svaret på mitt inlägg om telekopspö du syftade på?)
Efter att jag skrivit det inlägget så drog jag med vänner till sörmlandskusten för att fira nyår - med ovan nämnda teleskopspö (kort, köpt för 199 pix på stadium i Kiruna)och abumatic i packningen. På väg sprang jag in hos 'Berras sportfiske' i Sthlm och blev proffsigt ekiperad med två drag för havsöringsfiske - en helt ny erfarenhet för mig.
Och dag två slog det till!! I den grunda viken bakom stugan! Medans jag under gott och väl 20 minuter stod och pulade med den största (tja, och första..) havöring jag sett, mitt korta teleskopspö och min 0.20-lina från -00 eller nåt, hann jag nog tänka att DEN bilden ska jag slänga in i forumtråden, jämte bilder på fjällröding i Sarek, öring på Nya Zeeland och den där 1,3-kilosaborren från i höstas - samtliga bilder där min risiga utrustning figurerar.
Sen gick det som det gick - firren gjorde en vändning och lyckades spotta ut kroken.
Men spöt hade gjort sitt! Den gamla kapslade haspeln hade definitivt gjort sitt, kastat tilräckligt långt, helt trasselfritt som vanligt. Till och med en gamla linan hade hållit för den långa fajten. Kroken gick att spotta ut, men den var det enda som var nytt och fräsct i sammanhanget, bytt redan i butiken på inrådan av säljaren (som dessutom trimmade av 0,8 mm på luddet för att få den perfekt!).
Orutin helt klart, men oavsett hur rutinerad man är, och hur ball utrustning man har så tappar man väl en 4-kilos öring ibland? Och oavsett vilken utrustning man kör med är jag övertygd att det absolut mest avgörande för fiskelyckan är att man har prylarna i sjön, resten bidrar bara till nyanser. Åtminstone vad gäller själva fångstlyckan. Jag har fångat gädda på både hemmasnidad wobler och krokförsedd senapstub.
Däremot är jag den första att hålla med om att prylar i sig, inom det gebiet man snöat in på, kan göra en gosse hur lycklig som helst. I mina yngre år läste jag Napp och Nytt tills jag kunde färgkoderna utantill, band flugor av allsköns garnstumpar och slipade krokar tills fingrarna blödde. DET intresset har jag inte kvar, men jag fiskar fortfarande gärna, och njuter av det varje gång. Och fasen vet om jag inte får mer fisk nu för tiden..
/Per
p.s. - hade jag haft en håv så hade jag inte stått och lirkat i 20 minuter, så visst..
[Ändrat av fson 2004-01-05 kl 13:01]
...någon form av sublimering kanske, med tanke på att fisketillfällena är betydligt färre numera...
