Pikmakarns pikar böjer sig

[kr-val@sectra.se (Krister Valtonen)]

Jag köpte Pikmakarns pikar i höstas eftersom jag tröttnat
på träpikar som går av efter en eller två säsonger. Jag
är ganska missnöjd med Pikmakarns pikar eftersom de
böjer sig så lätt. Det är en sak ifall man råkar fastna
med piken i ett hål i farten men Pikmakarns böjer sig
även när man pikar normalt, åtminstone för mig. Om
isen är 4-6 cm och man slår ganska hårt i vinkel mot
isen (i min mening en mycket normal situation: man
står på fast is och undrar hur isen är framför) så
böjer sig spetsen ner i isen och pikarna blir böjda
c:a 10 cm från spetsen.


Efter att ha frågat runt i LLK så verkar det som att
alla som har Pikmakarns har problem med att de böjer sig.
Är det någon annan som har problem med detta? Hur är
andra pikar av liknande sort, t.ex. Haglöfs pik?

 

[Mao]

Böjer sig hur lätt som helst?

Jag har inte stött på problemet att Pikmakarn´s böjer sig hur lätt som helst.


Dock har min ena pik-stav böjt sig när jag råkat fastna med piken i ett hål i farten men de har inte böjt sig när jag pikat normalt


Men jag tycket ändå att fördelarna överväger nackdelarna vad det gäller pik-stavar.
De är framför allt lättare och när man kalibrerat sin pik så går det också lättare att pika tack vare den vassa spetsen.


Jag skulle inte byta ut mina stav-pikar mot alla träpikar i småland...

 

[thure.bjorck@sssk.se (Thure Björck)]

Att böjas eller inte böjas.

Den enda aluminiumpikstav som jag testat som inte böjt sig är Almgrens teleskoppik. Den är betydligt styvare än tunnare skaft till följd av större diameter och uttalad konisk profil. Den fungerar tack vare detta t ex utmärkt att använda som del i bår.


Annars är böjning ett relativt problem. Är man stor tung och har långa pikar samt pikar mycket i farten blir problemet mer frekvent.
Jag har själv ingen erfarenhet av just Pikmakarns pikar men vad jag sett är problemet utbrett till alla pikar som baserar sig på aluminium eller stålstavar. T ex så drabbades Silvanders/Aourells issonder baserade på Kronans styva stålstavar även de av böjning. De tålde dock att böjas tillbaka många gånger utan att gå av. Aluminiumrör tål endast ett par böjningar fram och tillbaka innan hållfastheten minskar betydligt eller försvinner.


Thure


PS Den typ av stavar som balettskidåkare använder för att slå volter torde vara tillräckligt styva men var köper man sådana?

 

[staffanq2@hotmail.com (Staffan Danielsson)]

De har inte böjt sig än...

Jag har använt mina pikmakarpikar i tre säsonger nu, utan att böja dem. Jag pikar mycket och ofta då jag ofta leder privatturer. Otaliga gånger har den fastnat i hålet när jag pikat i farten, men hittills har jag alltid lyckats släppa piken innan jag böjt den.


Jag har fyra vänner med likadana pikar och ingen av dem har heller lyckats böja dem. Fick du ett måndagsexemplar???


Däremot tycker jag att det är svårt att kalibrera sig själv till pikarna om man är van vid en annan sorts pik. Det problemet har man ju iochförsig så fort man byter pik...


Oftast hör man ju att de skulle vara "för lätta", att man får tennisarmbåge om man åker på lurig is och måste pika hela tiden. Det håller jag verkligen inte med om. Jag pikar mycket hellre hela dagen med en lätt spetsig pik än en tung.


Jag är nöjd med min pikmakarpik, förutom att den är förhållandevis svårare (än andra pikar) att lära sig.


mvh Staffan

 

[Mats Å Olsson]

Jämför med andra stavar

Jag har både som längdskidåkare och utförsåkare upplevt olika kvalitet på aluminium. Man brukar få vad man betalar för när det gäller stavar. Ex. har Scott massor av modeller, men det är bara WC-racing-modellen som håller. Min uppfattning är att det går tre billiga stavar på en dyr när det gäller utförsstavar. Kanske vore värt att jämföra rörens kvalitet mellan utförsstavar och pikmakarns?


I utförsåkarsammanhang talas (-des?) det om att aluminium är bra för att det böjer sig vid fall och därmed sänks olycksrisken. Dock har man nu börjat gå över på kompositstavar.


Ser man istället till längdstavar så lägger man märke till att alla fina stavar är gjorda i kompositer. En stor fördel med dessa är att de blir styva i förhållande till vikten och det är ju något som också uppskattas vid pikning. Tidigare problem med sköra (kolfiber-)stavar är idag små eftersom man armerar med andra fibrer. Endast när vikten är priorotet # 1 är tillförlitligheten låg.


Jag har tidigare läst om att Excel tillverkar pikar men de verkar vara gjorda i glasfiber. Traditionellt brukar glasfiber ge starka men alltför flexande rör.


Själv önskar jag pikstavar med hårdmetallspets, kolfiber/kevlar-rör, rätt tyngdpunkt och varma handtag som kan användas sammankopplade eller var för sig. Då vaknar pryltoken i mig.

 

[kr-val@sectra.se (Krister Valtonen)]

Untitled

staffanq2@hotmail.com (Staffan Danielsson) skrev:

>Jag har använt mina pikmakarpikar i tre säsonger nu,
>utan att böja dem. Jag pikar mycket och ofta då jag
>ofta leder privatturer.



Jag tror att det är stor skillnad på folk som leder
och inte. Om man inte leder alls eller sällan då tror
jag man kan hålla pikarna raka. Jag leder nästan alltid
när jag är på tur. Dessutom tror jag att jag har ett
relativt kraftigt tillslag, vilket nog gör att de böjs
lättare. Min största irritation är just att de böjs när
jag gör min vanliga pikning i 4-6 cm tjock is. Reaktionerna
här gör nog att jag tror att det är min pikstil som inte
är "kompatibel" med Pikmakarns pikar.



>Jag har fyra vänner med likadana pikar och ingen av dem
>har heller lyckats böja dem. Fick du ett måndagsexemplar???



Måhända, eller så kanske de har förändrat matrialet till
senaste året. Jag har årets modell, i svart färg.


Jag kan direkt påminna mig tre personer som klagat
på att Pikmakarns böjer sig, en vanlig delatagare
och två ledare i LLK.

 

[Torbjörn Peters, Lövstafjärden]

Än sen?

Jag har ingen erfarenhet av Pikmakarns produkter men använder en aluminiumskidstav av märket LP sedan 15 år. Den är klenare dimensionerad än Pikmakarns och borde alltså böja sig lättare. En stav som belastas i "böjled" tillräckligt mycket måste antingen böja sig eller gå av. Jag har under dessa år kommit hem med krökt stav ett otal gånger. Nästa gång ute har staven likt förbannat varit rak igen. Jag har alltså riktat stavarna många gånger utan att deras brukbarhet försämrats. Dessutom bytt spetsar en gång. Dock har jag fördelat pikarbetet mellan de bägge stavarna.


Hade Lasse Almqvist haft tillgång till webben skulle ni fått se på gnistor!

 

[PIKMAKARN]

Kommentar från PIKMAKARN

Alltså den som klagar på mina pikar åker på en propp! Skämt åsido. Fakta: Haglöfs och jag använder exakt samma rör (7075 legering 1 mm godstjocklek). Almgrens 0.75 mm godstjocklek. Alla dessa pikar böjs då och då men kan enkelt böjas tillbaka direkt på isen och försvagningen blir minimal. Vissa pikar har böjts över 20 gånger och håller bra än. Att mina pikar böjer sig något oftare än de andra kan bero på att Haglöfs har plastdetaljer längst ner på piken som förhindrar att man hugger igenom isen. De böjs visserligen mera sällan men blir mycket svårare att pika med. Almgrens pikstavar har också en detalj längst ner på pikdelen som förhindrar genomslag. Jag har valt bort denna detalj eftersom jag anser att den försvårar pikning. Sen kanske det är så att de som har mina pikar helt enkelt åker mera och i tuffare fören. Nackdelen med komposit eller glasfiber är att de vid hård belastning inte böjer sig utan går av vilket kan ställa till stora problem under resten av turen. Angående Krister Valtonens pikstil så kan man säga att den som lyckas bryta av träpikar var och varannan säsong använder piken ganska extremt.

 

[kr-val@sectra.se (Krister Valtonen)]

Det är lätt att slita ut pikar

Träpikar slits på följande sätt:

Slitage i träet strax ovanför metallspetsen p.g.a. nötning mot isen.
Utmattning av träet strax ovanför metallspetsen p.g.a. upprepad kontakt med vatten.
Utmattning av träet strax ovanför metallspetsen p.g.a. trä är så mycket mer böjligt än metall.

Det som till slut händer är antingen att metallspetsen lossnar från piken genom träet utmattas precis vid metallspetsens ovandel (oftast) eller genom att träpinnen går av mitt på (mer sällan). Jag anser att detta är oundvikligt om man använder träpiken till att pika med. Själv åker jag statistiskt sett 5 gånger fler turer än medel-medlemmen i LLK och sliter alltså ut mina grejer 5 gånger så fort. När det gäller pikar är det förmodligen kanske uppåt 20 gånger snabbare eftersom jag leder så ofta. Jag skulle därför vilja kontra med att "den som INTE lyckas bryta av träpikar var och varannan säsong använder inte piken till att pika med".

Beträffande faktum att Pikmakarns pikar (eller motsvarande) böjer sig, så tror jag att det är en besvikelse för många. Man är van vid träpikar som är stela och väntar sig inte att dessa pikar skall böja sig så lätt. Jag tror att det skulle löna sig för Pikmakaren (och andra) att framhålla detta tydligt vid försäljningen.

Det är ett stående inslag vid de LLK-turer som jag deltagit i att personer står och böjer tillbaka Pikmakarpikar. Jag noterade också följande som fanns att läsa i Föreningens Långfärdsskridsko i Västerås årsskrift 1998 (sid 27):

"Något som man lägger märke till hos många nya åkare är att de sällan använder skidstavspiken (pikar typ Pikmakarns, min anm.) som pik, däremot ofta som stakhjälpmedel. Det är lätt att se hur flitigt en åkare använder de lätta skidstavspikarna som pik. De böjs nämligen mycket lätt. Om man ser någon med spikraka skidstavspikar tyder det därför på att de är mer eller mindre obegagnade som pikar."

 

[thure.bjorck@sssk.se (Thure Björck)]

Även böjning vid falluckeföre

Instämmer med dina synpunkter Krister.


I före med bristande överis eller slaskis som endast delvis bär så utsätts pikar och stavar för mycket stora påfrestningar om man fläskar på och hoppas kunna hålla balansen när skridskorna fastnar och hoppar ned en våning genom att ta emot sig med stavarna/pikarna. Vi hade sådant före på en tur i slutet av mars. Många pikstavar med eller utan neonfärg antog då bananform speciellt för ledarna som ju kom mest oväntat ut på bristande yta.


Att en bananformad pik inte är ägnad att öka gruppens förtroende för ledarens förmåga att bedömma luriga isar säger sig självt.


Att i stället åka mer defensivt och ha beredskap för att börja trippa med fötterna i stället för att fånga upp rörelseenergin med överkropp och stavar/pikar tycker jag är en bättre taktik. Detta kommer lite naturligare om man åker med ihopkopplad pik i bara ena handen. Om ledaren åker på detta sätt kan gruppen föja med en pik/stav i vardera handen och risken för skador bland deltagarna bör minska genom att farten av ledarens självbevarelsedrift hålls ned.


Ha en bra rullskridskosommar Krister. Jag drar nu till fjälls en vecka och när jag kommer hem har nog våren obevekligt tagit kol på våra isar här i Stockholmstrakten.


Thure

 

[Svenne@spray.se (Svenne)]

ÄN SEN DÅ

Ni skall alla vara glada att Lison inte har tillgång till nätet.
Han kan ställa att till sin spets HI HI!!