Pemmikan

[peter1959]

Måste slå ett slag för pemmikan, som är torkat kött, med egen smak tillsatt.
Perfekt på långturer.

Kolla i Calle Rogertsson,löparens tips !

http://callerobertsson.blogspot.com/2008/09/pemmikan-till-en-lnglparindian.html

 

[nermander]

Nej, det är inte torkat kött, det är FETT och torkat kött.

Det är alltså en typisk Atkins-mat och fungerar jättebra för inuiter eftersom de är vana vid kolhydratfattig kost (de har vad jag förstått kraftigt förstorad lever just för det). Jag har läst att amerikanska flygvapnet hade det som nödproviant till sina piloter som flög över arktiska områden just eftersom de sett att inuiterna använde det. Men de dröjde inte så många år innan de kom fram till att eftersom piloterna inte var vana vid sån kost var det inget bra.

Det är knappast särskilt hållbart heller i normal temperatur, eftersom fettet tyvärr lär härskna rätt snabbt.

 

[peter1969]

Är det inte risk att det härsknar snabbt under sommaren när det är tillsatt ister?

Det står i beskrivningen att han torkar köttet i 100 grader men jag har lärt mig att man inte får torka i högre temperatur än 50 grader.



Tillägg: Ser att Nermander hann före mig......

 

[hhhh]

Vid en tur till Grönland provade vi denna överlevnadspemmikan. Den var förpackad i aluminiumfolie och ca 10X7X3 cm stor. Blandningen var väldigt hård och på förpackningen varnades det att man bara bör inmundiga det i små mängder. Smakade hemskt. Provade spara en förpackning i flera år men någon härskning märktes inte.
koivu

 

[peter1969]

Hur kan det komma sig att det inte härsknar?
Jag läste receptet på hemsidan som peter1959 hänvisade till och det första jag tänkte på var att det borde härskna.

 

[KLAGER]

Det kan nog härskna, men det beror också på vilken typ av fett man använder:

http://blog.zeroinginonhealth.com/?p=250

"Pemmican varied in terms of what types of fat were used. Morrow fat was the best tasting but it may not have kept as long as the back fat because it was typically softer from the outset. Fat grows rancid according to its softness according to Stefansson. Mutton tallow may be the best of all since it is the hardest. The kidney tallow of sheep is non-greasy but it is nearly the most tasteless of all domestic animal fats. Rendered beef kidney suet was said to be the most agreeable of all fats. Many testified that pemmican made properly would keep indefinitely and Stefansson provide some examples where pemmican was left open or found after a period of time, used, and found to be in excellent condition. I reach for mine from time to time and it always tastes the same as when I first made it."

 

[nermander]

I reach for mine from time to time and it always tastes the same as when I first made it."

Det smakar härsket redan från början alltså

 

[LasseBE]

Doesn't look or sound very tasty! But was used on the expedition to the South Pole fe:
http://no.wikipedia.org/wiki/Pemmikan

Pemmikan er en blanding av tørket kjøtt, tørkede bær og fett, med høyt energiinnhold. Blandingen ble utviklet av amerikanske indianere, og har lang holdbarhet. Pemmikan har blitt brukt blant annet på tidlige polarekspedisjoner og i militære stridsrasjoner. Blant annet brukte Roald Amundsen og Robert Falcon Scott pemmikan da de gikk til Sydpolen i 1911/1912.

But Robert Falcon Scott and his team died when they were out there eating pemmikan, so maybe not the best example...

(hope you don't mind my English)

 

[fafner]

Njurtalg

Vi gjorde av pemmikan av njurtalg, annars ungefär som receptet ovan och det var knappt ätbart. Kokar man ris och smälter ner pemmikanen blir det nästan gott;-)

Flottigt är bara förordet, att äta det rent är en utmaning.

Fräckt är ju att du kan smörja skorna, nariga händer och du får blanka fina läppar när du har ätit!
Ni som har ätit försvarets hudsalva vet ungefär vad jag pratar om;-)

Blandar man med torkade blåbär så är det lite enklare att äta, men det är ungefär som valspäck - ingen höjdare men det går ner om man är hungrig och det är kallt ute!

 

[peter1959]

Vi gjorde av pemmikan av njurtalg, annars ungefär som receptet ovan och det var knappt ätbart. Kokar man ris och smälter ner pemmikanen blir det nästan gott;-)

Flottigt är bara förordet, att äta det rent är en utmaning.

Fräckt är ju att du kan smörja skorna, nariga händer och du får blanka fina läppar när du har ätit!
Ni som har ätit försvarets hudsalva vet ungefär vad jag pratar om;-)

Blandar man med torkade blåbär så är det lite enklare att äta, men det är ungefär som valspäck - ingen höjdare men det går ner om man är hungrig och det är kallt ute!

Jag kom att tänka på ett jättebra tips jag fick för många lägereldar sedan, från en okänd ensammen vandrare jag mötte en bister isblå vintermorgon med knäppande furor i av köld, långt bort och ingenstans, iförd alldeles för otidsenlig klädsel och utrustning, jag hade torra såriga läppar som jag vätte med tungan ideligen, han sade: "kyss en Ardenner i rumpan, så hjälper det...."

Jag råkade aldrig mer på honom...

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Jag tillverkade pemmican i Canada för många år sedan, enlig ett recept jag fick där, eller möjligen läste. Köttet torkades på sedvanligt sätt och pulvriserades sedan i en matberedare (innan matberedarna använde man mortel). Sedan tog man ister och smälte detta försiktigt i en kittel. Alla orenheter skummades bort så att man fick en ganska klar vätska. Denna blandades sedan med köttpulvret, ungefär 50/50, och hälldes i plastpåsar.

Detta höll sig i flera år, men fettinblandningen var för hög enligt min mening, vilket gjorde det hela ganska mjukt i rumstemperatur. Det smakade ungefär som man kan tänka sig; fett och ganska vämjeligt. Salt hade inte skadat. Men som sagt, är man hungrig och det är kallt så sitter det fint. Framförallt om man kan blanda det med något med kolhydrater.

Det är alltså inte allt fett som härsknar. I detta fall hävdades att orenheterna måste skummas bort. Jag har läst att man smälte smör och skummade detta inför vagntågstransporterna över den amerikanska prärien. Det som blev kvar efter skumningen höll sig tydligen utan att härskna i flera månader.

Jörgen

 

[MonicaKa]

Jag har läst att man smälte smör och skummade detta inför vagntågstransporterna över den amerikanska prärien. Det som blev kvar efter skumningen höll sig tydligen utan att härskna i flera månader.

Kallas ghee i vissa sammanhang.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ghee

Har bl a diskuterats här, klart användbart:
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=50264