Räkna med förseningar!
Hejsan!
Efter att ha varit uppe i fjällen vid ett par tillfällen vid den tid på året som du beskriver, dvs början av juni, är erfarenheterna mycket goda och mycket blandade. Att man slipper både mygg och folk tycker jag personligen är mycket positivt. Att man dessutom kan få se dagsgamla renkalvar (som man givetvis ska hålla sig på långt avstånd ifrån) trippa fram på vingliga ben gör naturupplevelsen bara större.
Det som man däremot bör vara medveten om är att det kan vara mycket svårvandrat den här tiden på året, mycket beroende på hur vintern och våren har varit. Jag skulle om jag var i dina kläder korta ner turen en del så att du inte riskerar att hamna i tidsnöd.
Om våren har varit kall så BÖR du räkna med (framför allt om du tar dig upp på högre höjd):
Genomslagssnö: Då snön omvandlas från torr vintersnö till fast sommarsnö passerar den ett stadium av bottenlöst vattenfyllt slask-elände. Detta kan till viss del undvikas genom att till så stor utsträckning som möjligt gå i sluttningar där vattnet rinner undan. Vid det värsta tillfället jag varit med om gick vi en hel dag med snö upp till låren (no kidding) och tog oss hela 5 km på 8 timmar hård vandring.
Snöbäckar: Eftersom bäckravinerna ofta är snöfyllda händer det titt som tätt att vattnet rinner ovanpå snön. Dessa bäckar är helt omöliga (för att inta prata om livsfarliga) att vada. Den enda lösningen är för det mesta att man får ta och vandra uppströms tills att man hittar ett bra ställe.
Summan av kardemumman är att man inte bör räkna med mer än 60-70 % av normala dagsetapper + att man kanske helt tvingas lägga om turen om man kommer fram till en av de större bäckarna och finner den helt ovadbar.
God tur och lycka till!
/ Stefan
Hejsan!
Efter att ha varit uppe i fjällen vid ett par tillfällen vid den tid på året som du beskriver, dvs början av juni, är erfarenheterna mycket goda och mycket blandade. Att man slipper både mygg och folk tycker jag personligen är mycket positivt. Att man dessutom kan få se dagsgamla renkalvar (som man givetvis ska hålla sig på långt avstånd ifrån) trippa fram på vingliga ben gör naturupplevelsen bara större.
Det som man däremot bör vara medveten om är att det kan vara mycket svårvandrat den här tiden på året, mycket beroende på hur vintern och våren har varit. Jag skulle om jag var i dina kläder korta ner turen en del så att du inte riskerar att hamna i tidsnöd.
Om våren har varit kall så BÖR du räkna med (framför allt om du tar dig upp på högre höjd):
Genomslagssnö: Då snön omvandlas från torr vintersnö till fast sommarsnö passerar den ett stadium av bottenlöst vattenfyllt slask-elände. Detta kan till viss del undvikas genom att till så stor utsträckning som möjligt gå i sluttningar där vattnet rinner undan. Vid det värsta tillfället jag varit med om gick vi en hel dag med snö upp till låren (no kidding) och tog oss hela 5 km på 8 timmar hård vandring.
Snöbäckar: Eftersom bäckravinerna ofta är snöfyllda händer det titt som tätt att vattnet rinner ovanpå snön. Dessa bäckar är helt omöliga (för att inta prata om livsfarliga) att vada. Den enda lösningen är för det mesta att man får ta och vandra uppströms tills att man hittar ett bra ställe.
Summan av kardemumman är att man inte bör räkna med mer än 60-70 % av normala dagsetapper + att man kanske helt tvingas lägga om turen om man kommer fram till en av de större bäckarna och finner den helt ovadbar.
God tur och lycka till!
/ Stefan