Jag har alltid försökt få ned packningens vikt med
tanke på säkerheten i första hand. Jag fick en tankeställare 1990 i Val Settus (en brant ravin)
i Sellagruppen, där man hänger
i kablar för att nätt och jämnt få fotfäste på
blöta och glatta dolomithällar. 1992 vågade
jag inte genom Schweizertor i Rätikon därför
att vajrarn avar slappa och min packnng stor och
tung. Sen har ju ryggproblemen tillkommit (dock har jag inte haft nämnvärd ischias sen 1999).
År 2003 valde jag en mindre slug variant i ett pass
vid Monviso, insåg att jag borde vända men kom
i glidning. Jag hade kanske 14 kg kvar i säcken
och inser att med tyngre eller större
packning hade jag inte
hunnit hitta det där räddande greppet i sista stund.
Då, och vid flera tidigare tillfällen, insåg jag
att även säckens storlek och form kan spela in.
T ex kan jag inte ha något under själva säcken,
eftersom jag kan behöva sätta mig och söka stöd med
fötterna (om jag inte lyckas vända mig).
Helst inget brett ovanpå, som kan slå emot en bergvägg.
Och helst ska säcken inte vara bredare än jag själv.
Senaste sommaren bar jag aldrig mer än 16 kg,
men jag märker att min säck verkar större
än andras. Jag packar i två större kassar,
pressar ned
och komprimerar bäst jag kan, sen kommer
maten i 5-6 packpåsar överst. Annat, som
lätt ska kommas åt, finns i en lockficka.
Kläder som åker av och på finns under locket.
Förvisso går det FORT när jag packar, och jag
packar allt utom en detalj (gissa vilken)
när jag är kvar i tältet - jag går aldrig ut ur tältet
innan jag ätit frukost och packat.
Nån som har tips på hur jag
får packningen lite stramare och kompaktare
utan ett förfärligt bökande?
tanke på säkerheten i första hand. Jag fick en tankeställare 1990 i Val Settus (en brant ravin)
i Sellagruppen, där man hänger
i kablar för att nätt och jämnt få fotfäste på
blöta och glatta dolomithällar. 1992 vågade
jag inte genom Schweizertor i Rätikon därför
att vajrarn avar slappa och min packnng stor och
tung. Sen har ju ryggproblemen tillkommit (dock har jag inte haft nämnvärd ischias sen 1999).
År 2003 valde jag en mindre slug variant i ett pass
vid Monviso, insåg att jag borde vända men kom
i glidning. Jag hade kanske 14 kg kvar i säcken
och inser att med tyngre eller större
packning hade jag inte
hunnit hitta det där räddande greppet i sista stund.
Då, och vid flera tidigare tillfällen, insåg jag
att även säckens storlek och form kan spela in.
T ex kan jag inte ha något under själva säcken,
eftersom jag kan behöva sätta mig och söka stöd med
fötterna (om jag inte lyckas vända mig).
Helst inget brett ovanpå, som kan slå emot en bergvägg.
Och helst ska säcken inte vara bredare än jag själv.
Senaste sommaren bar jag aldrig mer än 16 kg,
men jag märker att min säck verkar större
än andras. Jag packar i två större kassar,
pressar ned
och komprimerar bäst jag kan, sen kommer
maten i 5-6 packpåsar överst. Annat, som
lätt ska kommas åt, finns i en lockficka.
Kläder som åker av och på finns under locket.
Förvisso går det FORT när jag packar, och jag
packar allt utom en detalj (gissa vilken)
när jag är kvar i tältet - jag går aldrig ut ur tältet
innan jag ätit frukost och packat.
Nån som har tips på hur jag
får packningen lite stramare och kompaktare
utan ett förfärligt bökande?