Lapkast, klivsväng och tvärkörning
Visst kan det vara lurigt att ta sig utför med tung packning och givetvis underlättar det att ha utrustning som är lite extra anpassad för ändamålet.
Om man går en extra "vertikal" tur, som exempelvis i Jotunheimen eller 3-passleden i Kebnekaise-fjällen, brukar jag själv byta ut mina bekväma gå-på-platten pjäxor mot ett par Scarpa T4
r. Och så spänner man fast pjäxar lite extra i utförsbackarna.
Men om man "bara" har en turutrustning brukar det går bra ändå, fast det beror till väldigt stor del på hur stor skidvana man har. Har själv skidat runt med tung pulka och ett par 2.4 meter långa Tegsnäsare med supermjuka Lundhagskängor i Jotunheimen för ett par år sedan och det gick hur bra som helst.
För många känns det ju klart otäckt att det är så vingligt, vilket brukar leda till att man blir rädd och spänner sig, vilket givetvis inte gör det lättare. En annan instinktiv reaktion är att man lutar sig bakåt, vilket precis som luktafonen skriver lätt innebär att skidan "skenar" och faktiskt blir svårare att styra. I de flesta normala förhållanden ska man försöka ha tyngdpunkten mitt på skidan, undantaget är om man råkar ut för brytande skare.
Men det finns några gamla fina tekniker som brukar underlätta nedfärderna:
Den ena är det gamla hederliga "Lappkastet" (finns en jättesöt instruktionsvideo på
http://www.youtube.com/watch?v=Fs1WJk34kVc) som i alla fall funkar fin-fint med ryggsäck. Är ofta lite svårare att göra med pulka då den har en större svängradie.
Är det lite mindre brant / man känner sig lite kaxigare brukar jag gör en "klivsväng", vilket är ungefär som det låter. Man kliver runt i svängen genom att liksom ta små steg, istället för att ligga kvar med tryck på skidan genom hela svängen. Funkar för det mesta bra och är ett alternativ som ofta känns något enklare än den klassiska plogsvängen i bökiga snöförhållanden.
Och sist men inte minst. Är det fast till hård snö och ganska brant brukar jag ofta sladda nedför backen, framför alt om jag har en full-lastad pulka efter mig. Det är precis lika enkelt som det låter, när det börjar luta på ställer man skidorna på tvären och vrider kroppen i pulkabältet. Sen håller man sig fast i skaklarna och sladdar nedför backen. Är det inte tokisigt brukar det inte vara några större problem att själv bestämma hur fort det ska gå. Detta kan kombineras med ett lappkast, man skråar fram till sin vändpunkt. Gör ett lappkast och sladdar rakt ner ett gäng meter så pulkan får lite tid på sig att räta ut sig och fortsätter sen skråa.
/ Stefan
