Svaret finns kanske i underrubriken....
Det tredje ordet i underrubriken till Utsidan BETA är det magiska "äventyr". På film och tv visas sportprestationer i "häftig" terräng. Det stora äventyret. När jag var barn höll Bergman, Blomberg och Heyerdal de läskiga bitarna utanför sina föredrag och alster. Idag dramatiseras utmattning, ras och andra häftigheter. Snart har man inte klättrat om man inte karvar benet av sig med en slö smörkniv....Dramat och tragedin blir en del av underhållningen i media. Fy så smaklöst!
Men faktum kvarstår, folk går vilse, blir hungriga, frusna, våta och ensamma. I dramats värld klipper man bort staben med räddare och helikoptrar.... I verkligheten har man kanske dem på en 1/4 till en dags avstånd, i bästa fall.
Vi som alltid planlagt våra utflykter för att komma hem och torka prylarna och oss samt dricka varmt hemma i soffan, har nog få problem. Prestigen är inte särskilt stor och bergen står kvar om vi inte hinner den här gången.
Men för dem som på 6 dagar skall hinna 10 toppar och dessutom inte är van vid landskap och egna 16 timmars dagar kan det lätt gå åt pipan. God kondition innebär inte gott omdömme....eller stor uthållighet. Jag har sett massvis av en mils spänstfenomen krokna efter de första 3 milen i sakta malade tempo...
Att vi som gillar natur och berg tillåter medialiseringen och "häftigheten" i framställningen oemotsagda, grundar ju för att det är OK för media att breda på än mer. Numera sparas ju inte ens barn för prestationer och medialt utnyttjande i häftiga bestigningar och jobbiga övningar, se tvs barnutbud!
Det häftigaste jag vet är att topparna alltid ligger ännu högre upp än jag tror, bakom ännu en backe ett krön och att någon enstaka gång befinner sig både sikten och jag oss samtidigt på toppen eller i varje fall bra nära den...ännu några år.
Äventyr har jag blivit utsatt av andra för, det räcker!
