I ett inlägg nyligen akrev jag att Garmin G12 är kinkig med yttre spänning. Jag fick då en fråga över e-mail om detta, och om hur det är att köra med ackar. Eftersom svaret kan vara av intresse för fler lägger jag ut det (lätt redigerat) till allmänt beskådande här:
Just modellen Garmin G12 är kinkig med yttre spänning, men det gäller inte för de andra modellerna i 12-serien.
Mer exakt är G12 (som ju kostar ca 2000 kr) en snålversion av 12XL. För att spara in pengar har man bl a tagit bort en inbyggd spänningsregulator som gör att de vanliga 12-modellerna kan drivas med vilken yttre spännning som helst mellan 4 och 40 V DC. Därför kan man koppla dessa dyrare modeller direkt till ett bilbatteri på 12 eller 24 V utan problem. Den enklare modellen G12 måste ha en spänning som ligger mellan 5 och 8 V, så om man vill koppla den till bilbatteriet måste man ha en specialkabel som sänker bilens 12 V till rätt spänning, och det blir dyrare. Men det gäller som sagt endast för den billigaste modellen.
Att köra på vanliga batterier tycker jag inte är någon bra idé, dels för att det blir onödigt dyrt, och dels för att det är rätt dåligt mijlömässigt. Om det inte är så att man ska vara ute och vandra hela veckor utan att ha tillgång till någon som helst ström så tror jag att uppladdningsbara R6-batterier är en perfekt lösning.
Men det ska inte vara gamla NiCd-ackumulatorer, av många många skäl. Det bästa valet tycker jag är NiMH-ackumulatorer. Sådana finns med olika kapacitet (möts i mAh), och ju större desto bättre. Men de största är säkert också oproportionellt mycket dyrare, så den vanliga kapaciteten på 1300 mAh är nog det mest lönsamma valet.
Man kan få en enkel laddare och fyra ackar för 150-200 kr, t ex på Claes Olsson eller på macken. Jag har ganska nyligen köpt på Claes Olsson, och det verkar vara ett hyggligt paket. Ackarna kostar om jag minns rätt ca 25 kr styck. En nackdel i vissa fall är att det ingår en långsam laddare som behöver ca 15 timmar för att ladda upp en helt urladdad ack.
Om man kommer att köra mycket på ackar kan det vara bättre med en mer avancerad snabbladdare, men jag har inte hittat någon bra sådan ännu. Viktigt är att man inte ska plocka fram en gammal laddare för NiCd-ackar, för det finns stor risk att man sakta men säkert förstör NiMH-ackar i en sådan.
När man köpt nya NiMH-ackar ska man använda dem så att de urladdas helt de första 2 till 3 gångerna. Därefter är det bäst att ladda upp dem så snart man använt dem. På så sätt får de längst livslängd. Ibland, kanske en gång var annan månad, ska man dock köra dem i botten. (Det skall göras i en elektronisk apparat som en GPS som stänger av sig själv när spänningen blir för låg. Men man får aldrig göra det i en ficklampa eller något annat som kan urladda dem fullständigt, för då förstör man dem.)
Om man har en bra snabbladdare känner den av laddningsgraden och går över till ofarlig underhållsladdning när ackarna är fulladdade.
Om man har en långsam laddare får man tänka lite mer själv. Principen är vanligen att laddaren laddar med en ström som är lika stark som den ström som urladdar ackarna på 10 timmar (en 1300 mAh-ack laddas alltså med 130 mA). Men man måste ladda under ca 50% längre tid för att kompensera för värmeförluster, så det är därför man får laddningstiden 15 timmar. Har man laddat ur ackarna helt ska man alltså köra i 15 timmar. Har man laddat ur dem till hälften ska man köra 7,5 timmar. Är man osäker på hur urladdade ackarna är kör man så länge att man är säker på att de laddas upp helt. Med så låg laddningsström är det oskadligt att köra några timmar för mycket.
Man bör också dela in ackarna i grupper, så att alla ackar man sätter in i en apparat har exakt samma "historia". En av de få nackdelarna med NiMH-ackar är för övrigt att de har en rätt stor självurladdning, så om de får ligga oanvända några månader tappar de en hel del av sin laddning. Jag har inte hört om att det skulle vara direkt skadligt för dem (vilket gäller för många andra ackumulatortyper). Men om man lägger undan reservbatterier en längre tid så bör det inte vara NiMH-ackar.
ALj
Just modellen Garmin G12 är kinkig med yttre spänning, men det gäller inte för de andra modellerna i 12-serien.
Mer exakt är G12 (som ju kostar ca 2000 kr) en snålversion av 12XL. För att spara in pengar har man bl a tagit bort en inbyggd spänningsregulator som gör att de vanliga 12-modellerna kan drivas med vilken yttre spännning som helst mellan 4 och 40 V DC. Därför kan man koppla dessa dyrare modeller direkt till ett bilbatteri på 12 eller 24 V utan problem. Den enklare modellen G12 måste ha en spänning som ligger mellan 5 och 8 V, så om man vill koppla den till bilbatteriet måste man ha en specialkabel som sänker bilens 12 V till rätt spänning, och det blir dyrare. Men det gäller som sagt endast för den billigaste modellen.
Att köra på vanliga batterier tycker jag inte är någon bra idé, dels för att det blir onödigt dyrt, och dels för att det är rätt dåligt mijlömässigt. Om det inte är så att man ska vara ute och vandra hela veckor utan att ha tillgång till någon som helst ström så tror jag att uppladdningsbara R6-batterier är en perfekt lösning.
Men det ska inte vara gamla NiCd-ackumulatorer, av många många skäl. Det bästa valet tycker jag är NiMH-ackumulatorer. Sådana finns med olika kapacitet (möts i mAh), och ju större desto bättre. Men de största är säkert också oproportionellt mycket dyrare, så den vanliga kapaciteten på 1300 mAh är nog det mest lönsamma valet.
Man kan få en enkel laddare och fyra ackar för 150-200 kr, t ex på Claes Olsson eller på macken. Jag har ganska nyligen köpt på Claes Olsson, och det verkar vara ett hyggligt paket. Ackarna kostar om jag minns rätt ca 25 kr styck. En nackdel i vissa fall är att det ingår en långsam laddare som behöver ca 15 timmar för att ladda upp en helt urladdad ack.
Om man kommer att köra mycket på ackar kan det vara bättre med en mer avancerad snabbladdare, men jag har inte hittat någon bra sådan ännu. Viktigt är att man inte ska plocka fram en gammal laddare för NiCd-ackar, för det finns stor risk att man sakta men säkert förstör NiMH-ackar i en sådan.
När man köpt nya NiMH-ackar ska man använda dem så att de urladdas helt de första 2 till 3 gångerna. Därefter är det bäst att ladda upp dem så snart man använt dem. På så sätt får de längst livslängd. Ibland, kanske en gång var annan månad, ska man dock köra dem i botten. (Det skall göras i en elektronisk apparat som en GPS som stänger av sig själv när spänningen blir för låg. Men man får aldrig göra det i en ficklampa eller något annat som kan urladda dem fullständigt, för då förstör man dem.)
Om man har en bra snabbladdare känner den av laddningsgraden och går över till ofarlig underhållsladdning när ackarna är fulladdade.
Om man har en långsam laddare får man tänka lite mer själv. Principen är vanligen att laddaren laddar med en ström som är lika stark som den ström som urladdar ackarna på 10 timmar (en 1300 mAh-ack laddas alltså med 130 mA). Men man måste ladda under ca 50% längre tid för att kompensera för värmeförluster, så det är därför man får laddningstiden 15 timmar. Har man laddat ur ackarna helt ska man alltså köra i 15 timmar. Har man laddat ur dem till hälften ska man köra 7,5 timmar. Är man osäker på hur urladdade ackarna är kör man så länge att man är säker på att de laddas upp helt. Med så låg laddningsström är det oskadligt att köra några timmar för mycket.
Man bör också dela in ackarna i grupper, så att alla ackar man sätter in i en apparat har exakt samma "historia". En av de få nackdelarna med NiMH-ackar är för övrigt att de har en rätt stor självurladdning, så om de får ligga oanvända några månader tappar de en hel del av sin laddning. Jag har inte hört om att det skulle vara direkt skadligt för dem (vilket gäller för många andra ackumulatortyper). Men om man lägger undan reservbatterier en längre tid så bör det inte vara NiMH-ackar.
ALj
