... det jag såg av scouterna när jag växte upp .. inte precis lockade. ......En massa formalia ...
Det handlar ju mycket om personlig läggning. Många människor (i alla åldrar) GILLAR faktiskt ett visst inslag av det du kallar för "formalia". På samma sätt som de flesta barn går genom en period då favoritsagan vid läggdags är den som de redan kan utantill så kan människor fortsätta att finna en trygghet och uppskattning i en ritual där de vet vad som kommer, lågan som vandrar runt i ringen innan lyktan tänds för att visa att mötet börjar, flaggan som halas när lägret är slut och liknande.
Men där skiljer sig ju inte scouterna nämnvärt från hockey, fotboll, innebandy eller någon annan verksamhet där man kan skaffa klubbkläder. T.o.m. skolor brukar ju sälja skoltröjor! Det är ett enkelt sätt att främja en känsla av gemenskap och samhörighet..... Det var likadana kläder, .....
......En massa formalia ...
.....bevis på att man kan hantera kniv och yxa etc etc. .. påsydda märken ....
Också i grunden mer en fråga om praktisk anpassning snarare än ett mål i sig själv. Många barn går igenom en period då de samlar på något, kan vara pokemonkort, spelkulor, frimärken, klistermärken eller vadsomhelst. Den här samlingsivern är relativt lätt att kanalisera till strukturerad verksamhet, vilket är väldigt användbart om man vill att barnen skall lära sig något och hålla sig konstruktivt sysselsatta.
Vissa är naturligtvis så intresserade av uppgiften i sig att de inte behöver märket som extra morot, men för många så kan möjligheten att få ett märke utgöra skillnaden mellan att de lyssnar eller att de börjar busa.
Mindre viktigt men inte helt poänglöst är det att märkena gör det möjligt för en ledare som inte känner barnen vid namn har en möjlighet att bedöma lämpligheten i det som barnen håller på med.
..... Patruller och. ..gå på led.
Också främst en fråga om det praktiska. Om få vuxna skall överblicka många barn så underlättas det väsentligt av någon struktur. "Dagissnöret" är ju en extrem tillämpning av samma önskemål.
..... något som kan vara så spontant som friluftsliv. ..."få lära sig/uppleva friluftsliv". Det kan man göra utan formalia, regler och symboler. Jag kunde det, och många andra barn som rännt runt i skogen med slidkniv och metspö, kan det också. Utan knivbevis och metspöbevis och Alltid redo.
Friluftsliv i stort kan vara spontant, men de enskilda handgreppen MÅSTE ske med viss eftertanke. En del klarar detta på egen hand, men långt ifrån alla.
Många ungar är helt enkelt för rastlösa/omogna. Erbjuder man dem inte en aktivitet så hittar de snabbt på egna, mindre lyckade sysselsättningar. Vidjepiskor och fäktningsmatcher, kottkrig som snabbt eskalerar till tyngre och tyngre projektiler osv. osv.
Det var ett reportage/intervju med Skinnarmo i en av scouternas tidningar för några år sen, där han sade (ungefär) att han föredrog Friluftsfrämjandet som lät honom sitta på en sten och titta på myrorna och hur solljuset silade genom träden.
Har man den ron i kroppen så är det väl OK, men scouterna skall vara öppna för ALLA. Sättet att klara det, med få vuxna/många barn blir genom strukturerade aktiviteter.