I min kår...
I min kår har vi nåt gammalt tält från vaude, två Mountain Hardwear Trango 2, ett gäng gamla ryggåstält, några kåtor. Vi har även ett tält-12 och ett militärt stabstält. Vi har hur många vindskydd som helst, många tunga men även en del lättare. Om man pratar förläggningsmöjligheter har vi även ett hus och fem segelbåtar. På fjället har det även hänt att vi begagnat olika märken av vindsäckar eller bara ett par spadar.
Vi lagar mat i allt från vanliga kastruller, till trangiakastruller. Vi lagar mat i lite större aluminiumkittlar. Vi lagar mat på vanliga, tunga gasolkök, vi lagar mat på vanliga trangiakök. Vi lagar även mat på våra gamla gasolspindelkök eller på något av våra tio pocket rocket. Vi har en prototyp till primus Twin. Är det kallt händer det att något av våra fyra msr whisperlight eller vårt
msr dragonfly eller vårt kapkök kommer fram. Trots att vi troligen har möjlighet att hålla 40-50 kittlar kokande på olika kök lagar min avdelning helst maten över öppen eld.
Vi har fyra olika typer av fjällpulkor, totalt kanske sex-sju stycken. Vi har snösågar och reservskidspetsar. Vi har ispikar så det räcker. Vi besitter tre påsar med osorterade vallor. Lavinsonder, ja typ tre st, används mest som snökasond och som utbildningsmatriel. De som rör sig i terräng som kräver riktig lavinsäkerhetsutrustning skaffar egen...
Jag skulle kunna hålla på mkt längre. Det som sätter gränsen i vår kårs verksamhet är inte utrustningen utan ledarnas kunskap, erfarenhet och engagemang.
Vi anpassar utrustningen till situationen. En veckas läger med nioåringar kräver en helt annan utrustning än en dryg veckas paddling med trettonåringar i en trevlig älv eller i skärgården. Vi har faktiskt avyttrat kårens kanotflotta och hyr i stället kajaker eller kanadensare efter behov. Vad kårens sjöscouter har med sig på sina seglingar kan jag bara gissa, men det är nog inte mkt som är samma som när vi åker på snökatur med kårens sjuttonåringar.
Däremot kan jag säga att scouterna har gett mig en oerhörd bredd på mitt friluftsliv. Scouterna satte mig i kontakt med "lättviktstarp" 1992, när jag var tretton. Samma år paddlade jag min första fors i görälven. När scouterna lärde mig klämma telisar som sjuttonåring fick jag dock stå för utrustningen själv. Scouterna har lärt mig så oerhört mkt så det går inte att beskriva. Framförallt har scouterna skapat ett intresse som har sporrat mig till egna turer och egna inköp.
Det viktiga är inte med vilken utrustning jag som ledare tar ut mina scouter i naturen, utan att jag lär dom att det är roligt där. Jag lär dom ledarskap och samarbete i grupp. Dom lär sig att göra saker på egen hand helt enkelt, scouting är så mycket mer än bara friluftsliv.
Om religion och scouting:
Vi i Svenska scoutförbundet är religiöst obundna. "Vi" är inte ens "lite" troende. Däremot är givetvis enskilda medlemmar mer eller mindre ateister men det hör inte hit. Jag tycker personligen att de religiösa scoutförbunden får alldeles för stor uppmärksamhet. Svenska scoutförbundet är större än alla andra förbunden tillsammans.
Medlemmar i Svenska Scoutrådet är:
-Frälsningsarméns Scoutförbund
-KFUK-KFUMs Scoutförbund
-Nykterhetsrörelsens Scoutförbund
-SMU Scout (Svenska Missionskyrkans Ungdom)
-Svenska Scoutförbundet
Ett förbund utgår alltså från scouting endast, ett från nykterhetsrörelsen och resten är kristna förbund. Kontakten mellan förbunden är relativt begränsad. Den håller dock tyvärr på att förbättras på senare år.
Om man som jag varken tror på att jesus är guds son eller lever helnyktert rekommenderar jag att man väljer en scoutkår som är ansluten till svenska scoutförbundet!
Om man som jag är intresserad av friluftsliv med allt däromkring och vill ge sig själv eller sitt barn en jätteupplevelse tycker jag man ska kolla på
http://www.ssf.scout.se/distrikt/ efter en scoutkår i närheten.
//Erik
). På Patrull planerade ju alltid ledarna något och lät oss i patrullerna göra en liten del av programmet. Nu blir det väll lite mer eget ansvar att planera något sådant (Kanske något att ta upp på planeringsmötet på söndag? 
