Lång redogörelse från IKSU om plurrningen
Här en kopia av ett mail om den otäcka incidenten i Umeälvens delta i närheten av Obbola igår söndag som skildrats i dagens tidningar. Jag har fått mailet från Håkan Olsson en bekant i Umeå.
Den som skriver är Patrik Jigsved,
en biolog student i Umeå som inom ramen för IKSU,
dvs studenternas idrottsklubb tagit över rollen
som Umeås mest entusiastiska skridsko-organisatör, han driver bl.a en e-maillista och ordnar en del turer, varav turen i söndags blev inblandad i räddningsauktionen.
Mycket lärorikt men långt.
Hoppas ni är försiktiga nu när säsongen kommer igång.
Hälsningar Thure Björck
----------------------------------------------
-----Original Message-----
From: Patrik Jigsved [mailto
atrik_jigsved@hotmail.com]
Sent: den 4 november 2002 01:42
To: iksu_skridsko@yahoogroups.com
Subject: [iksu_skridsko] Västerfjärden Söndag
Hej!
Vi var idag 18 personer som åkte på IKSU-frilufts tur på Västerfjärdens is.
Vi gick på isen nedanför Strömbäcks folkhögskola. Isen var omväxlande bärig, som den ofta är i denna fjärden. Vi kunde ej ta oss in i Tjuvvarpet, där var
för tunn is i det svagt strömmande inloppet. Norrut gick att åka till i höjd med Mölle, där isen tunnade ut för mycket. Stora partier vi åkt på idag har
bestått av 4.0-4.5 cm ren kärnis, vilken bildar sprickor 90 grader ut från åkriktningen, när vi åker. Andra partier har bestått av en tjockare kärnis,
där vi kunnat "stå på" lite bättre. Vi har sett en lake makligt simma under isen, jagat en gädda också och en död nejonöga (på isen).
När vi skulle ta oss ner en liten bit utmed östra stranden av Vidögern, observerade vi en person som ålande på isen tog sig ut mot en "mörk klump"
på isen. När vi åkte något närmare upptäckte vi även en person som stod på västra stranden av Risön och en person som stod på östra stranden av Vidögern. Vi förstod att någon hade gått ner sig i Risösundet. (Risösundet är ett av alla svagt strömmande partier av Västerfjärden där en del av
Umeälven rinner. I Risösundet går strömfåran och är den sista smala passagen
innan havet. Och följdaktligen är där alltid tunnare is än på övriga Västerfjärden) Eftersom isen vi åkte på blev för tunn, gick vi iland och sprang bort mot olycksplatsen. Där mötte vi den ena av två män som var ute och åkte långfärdsskridsko. Det visade sig att de två skulle antingen passera Risösundet eller alternativt åkte en bit ut i sundet under deras
färdväg norrut utmed Risöns västra strand. De kom alldeles för långt ut på tunn is innan det var försent. Först gick en person igenom. När sedan hans
kompis (som också stod på dålig is) försökte dra upp honom, brast isen under honom också (antagligen av den ökande belastingen när han drog). Därefter
klarade den som först gått igenom isen att simmande slå sönder isen framför sig ca 100 m till östra stranden av Vidögern. Där han tog sig upp på land,
lyckades ringa larmtjänst (fast hans vattentäta Ericsson tagit in vatten, telefonen la senare av helt) och bytte till torra kläder. Under tiden befann
sig ett annat par på andra sidan Risön. De hörde rop på hjälp och skrinnade runt Risön på norra änden. De tog sig fram i höjd med platsen för de som gått ner sig. Där fanns en stuga och en brygga. Mannen tog sig ålande ut till personen i vaken, efter att först knutit fast ett rep de fann vid stugan som en förlängning av kastlinan. Men repen var ändå inte tillräckligt långa, så hon som höll i repet/linan vid land fick släppa sin ände, så mannen som ålade kunde ta sig sista biten fram till han i vaken. Där kunde
mannen på isen efter visst besvär göra fast kastlinan som mannen i vattnet hade, till sin egen. Sedan lyckades kvinnan vid land dra mannen i vattnet en
bit igenom isen, men det tog stopp när isen blev något tjockare. Mannen på isen hade med sig frigolit block ut till vaken, block som de funnit vid stugan.
Han fick mannen i vattnet att lägga sig på sådana, så han kan kunde ligga stilla i vattnet och flyta lite högre.
Ungefär i detta läge kommer vi åkande, och ser alltså en man åla ut till en annan ute på isen. En av oss försöker först med hjälp av en trästock/planka
att ta sig ut, men han går ner sig lite grann. Efter lite dividerande gör jag ett nytt försök, tar med mig två kastlinor ut och sitter fast i en tredje som någon håller vid land. Men efter bara ca 15 meter går jag igenom isen också, och blir dragen tillbaka igenom isen av någon av deltagarna. Vi insåg att vi kunde inte göra någonting mera än att vänta på
räddningstjänsten! Vi kunde bara stå och titta! Vad hjälplös man känner sig!
Samtidigt känns allt så overkligt det som händer framför en. En man kämpar för sitt liv där ute, och vi bara står och kan inget göra! Räddningskårer
från både Umeå och Holmsund försöker samtidigt lokalisera exakt var olyckan skett någonstans. Så småninom hittar de fram och det kommer två ur Umeå
räddningskår (De har gått på isen nedanför Strömbäck, och kommer utmed samma strand som vi gått) med en speciell räddningsbräda som används vid
isräddningar. De kopplar in sig i våra kastlinor och har sedan stora problem att ta sig ut de ca 100 metrarna till vaken. Isen så att säga varken bär
eller brister för deras räddningsbräda. Räddaren på brädan tar sig tillslut paddlande med något liknande en kajakpaddel framåt. Samtidigt kommer två
andra ur Holmsunds räddningskår söderifrån utmed Risöns västra strand. Där håller isen som tur är, så de kan gå på den nästan ända fram till vaken ,
och kommer fram först. De har sedan stora problem att få upp den vid det här laget nedkylda mannen. Efter en stund får de dock upp honom, och vårt gäng
drar med fem ihopsatta kastlinor iland räddningsbrädan med mannen i vattnet, mannen som legat minst en halvtimme på isen (och varit ett stort stöd för
han i vattnet) och en räddningsman. Räddningsbrädan drar dock snett, men de ombord kan genom viktfördelning få brädan på rätt kurs igen igenom isen. Där de nått land hjälper vårt gäng räddningskåren att få av de båda männen
kläderna. Han som legat i vattnet är inte medvetslös, men kan heller inte prata med oss. Men hans kläder tas av och en del av våra deltagares ombytensätts på mannen som legat i vattnet.
Mannen som hela tiden varit på isen får också låna kläder av någon av våra deltagare. Den nu kraftigt nedkylde mannen bärs iväg en bit på räddningsbrädan, och så småningom kommer helikoptern från Lycksele och kan efter lite hovrande landa och plocka upp
mannen och föra honom till sjukhuset i Umeå. När helikoptern hovrar över isen slår lufttrycket från rotorn sönder den tunna isen och isflaken flyger
runt i luften som tunna pappersbitar. Något senare kommer även en helikopter från Sundsvall, men den får vända.
Vi och räddningstjänsten tar oss så småningom tillbaka till Strömbäck. Solen tittar fram för första gången under dagen och vi alla känner så klart ett
stort behov av att få prata igenom det hela med varandra. Vid Strömbäck skiljs vi åt efter en mycket omtumlande dag.
Jag har senare ikväll fått veta att mannen hade ca 29 graders kroppstemperatur när han kom till sjukhuset, men att det senaste jag hörde var att den stigit till 35. Han hade även kunnat prata, så förhoppningsvis
har allting gått väl.
Mannen låg i vattnet minst en timme. Att han ändå överlevde beror nog till stor del på att han kunde ligga STILLA i vattnet och flyta på de frigolitbitar (och sin ryggsäck) som han fått till sig. Ligger man bara stilla så uppvärms vattnet något som befinner sig mellan kläderna och huden och man kan överleva ganska länge. Har man däremot inget att flyta på måste
man kanske trampa vatten eller på nåt sätt simma för att hålla sig uppe, om man inte kan hålla sig fast i en iskant som går sönder. Och då pumpar man
hela tiden in nytt kallt vatten till kroppen och kyls på så sätt av betydligt fortare. Till slut orkar man inte hålla sig uppe längre och drunknar. Så mannen på isen har en mycket stor del i att det gick så bra som
det gick. Som fick mannen i vattnet att inte känna sig övergiven, och kunde ge honom flythjälp. Och att det verkar sluta lyckligt! Han är verkligen
dagens hjälte! Tänk er själva att ligga där, kanske ca 50-60 meter från land, på en jättetunn is, och du vet inte säkert om isen håller för dig heller. I kanske 40 minuter. Du kan bara ligga där och försöka vara ett stödtill han i vaken...
För er som lånat ut kläder till de blöta männen, tag kontakt med mig så får ni veta vilka namn och hur ni kan nå de som har dem. I vissa fall har jag
hört att de torra kläder som mannen i vattnet fick låna har tyvärr klippts sönder på sjukhuset. Det är för tillfället lite oklart om ersättningen för
de kläderna, men någon på polisen trodde att mannen eller mannens försäkringsbolag skulle vara de som ersätter kläderna.
Det finns även en del saker hos polisen nu. I lilla förhörsrummet kan ni hämta vissa saker. Ring dock 15 20 10 först och fråga om din grej finns där.
Det är öppet 0900-15.00. Men det kan även till viss del öppnas andra tider.
Jag saknar även en kastlina som Tomas Ward hyrt.
Erfarenheter från detta mycket allvarliga tillbud:
Ha alltid ett totalt VATTENTÄTT MED MYCKET LUFT I packat ombyte när ni åker långfärdsskridsko. Isdubbar (någon form av det missade räddningstjänsten, så
de hade problem själva att ta sig fram på isen och upp på den, de har ju iallfall sina överlevnadskläder). Att alla har varsin kastlina, placerad så man kan nå den själv att kasta från en vak, dvs den skall inte sättas fast i ryggsäckens kompressionsremmar, utan skall ligga i en sidoficka av något
slag, så man lätt når den bakom axeln med en hand! En tillräckligt stark (ingen sån där billig alu som bara tål 50 kg!) karbinhake som man fäster kastlinan till ryggsäcken med och som man kan koppla ihop flera linor med (räddningstjänsten saknade rep/lina till sina räddningsbrädor, därför fick vi koppla ihop fem av våra kastlinor och hoppas på att de skulle tåla
belastningen när sex-sju personer gemensamt drog räddningsbrädan med tre personer på igenom isen 100 meter!! Och de höll!! Jag vill knappt tänka på
vad som skulle hänt om inte våra kastlinor hållt...det hade inneburit ytterligare flera extremt viktiga minuter för den nedkylne innan han kommit
från det kalla vattnet) Ha alltid en riktig ispik, och lär dig att använda den så du vet precis hur det känns när isen bär respektive när det börjar bli farligt. Pika ofta så du plötsligt inte är för långt ut på dålig is. Är det tunn is, åk inte för långt ut från land. Så länge isen är hel håller den, med dagens förhållanden med minusgrader, rel sötvatten och kärnis ner till kanske ca 2,5 cm om man väger runt 70 kg och står upp. Blir den sedan gradvis någon millimeter tunnare och går sönder, kommer den att förlora sin
styrka vid brottkanten, och du tar dig inte upp ur vaken, du slår bara sönder isen framför dig istället, den is som du faktiskt tidigare stått på!!
Ser du till att under dagens förhållanden inte åka på tunnare is än 4.0 cm (ja, jag mäter med skjutmått, vilket ger mig en bra koll på isens
tjocklek!!) har du en liten marginal, skulle den isen gå sönder vid en snabb uttunning, kommer du ändå att kunna häva dig upp på den isen du kom från.
Det bästa är ju att ute på större ytor öka till minst 6.0 cm. Och bara köra på 4.0 cm närmre land. OBSERVERA att dessa cm angivelser gäller endast
sötvattenkärnis vid några minusgrader i luften! Vid andra typer av isar och luft/vatten temperaturer måste man ha tjockare isar för att de skall bära!
När du åker, giv hela tiden akt på olika strukturförändringar i isen, som kan säga dig att isen där är svagare. Se upp för strömfåran om du åker i ett
vatten som påverkas på nåt sätt av en älv eller å. Var även försiktig runt vissa uddar och grund (de senare är ju inte så lätta att se) där strömmande
varmt bottenvatten kan komma upp mot ytan och försvaga isen/påverka till en senare isläggning.
Är det osäkra förhållanden, åk i grupp. Åker du ensam, håll en högre säkerhetsmarginal på isens styrka. Testa om din mobiltelefon tål vatten (kanske inte så lätt....) lägg den annars i någon form av vattentätt fodral (det kan räcka med dubbla plastpåsar). Det bästa sättet att snabbt få räddningstjänsten att hitta till en olycka är om du kan uppge exakta koordinater från en GPS, så ha en sådan med också! I detta fallet förlorades en del värdefull tid åt för räddningstjänsten att ta reda på exakt vart de skulle, eftersom osäkerhet rådde var det hänt någonstans. (kanske de som var´med om olyckan uppgett rätt plats, men räddningstjänsten ändå av någon anledning var osäkra på vart det hänt)
Har du några synpunkter eller frågor om dagens händelse?
Kanske dags för en issäkerhetsdag igen, till nästa helg? Det kan vi ju fundera på lite!
/Patrik