NUI; sa:
Hej Raskesven!
Förra året började jag testa gympadojor i hemmaterrängen. Jag använde dem sedan skarpt under en rejäl fjälltur som jag tror innehöll allt väglag som 80% av alla som går i fjällen råkar ut för. Det mesta var markerad led, med undantag av delar av Laisdalen samt Sarek.
Jag var så oerhört nöjd med resultatet helt enkelt därför att det var så fantastiskt lätt och smidigt att gå med dessa lätta dojor. Detta uppvägde mer än väl det lilla fåtal tillfällen då något annat skodon skulle varit bättre.
Så jag är nyfrälst och sådana personer blir ju lätt lite jobbiga
Samma gäller skodon: Varför skall man släppa hekton och kilon på fötterna i hundratusen steg bara för att de är så bra att ha i tusen steg? Hekton och kilon som skaver och klämmer och gör det till en underbar lisa att ta av dem på kvällen och då gå runt i sköna gympadojor.
Jag har skrivit det tidigare: Varför anses det fullt naturligt att ha tunga och obekväma superdojor på fötterna varje steg och sedan byta till lätta vadskor när man kommer till ett vad? Medan det av många uppfattas som fullständigt otänkbart att göra precis tvärtom. Att gå i lätta gympadojor större delen av tiden och byta till tunga kängor när man kommer till den extrema blockterrängen eller glaciärvandringen? Jag är övertygad om att turen blir lättare och behagligare om man bär jättekängorna på ryggen istället för på fötterna. Och om man inte skall gå i väldigt extrem terräng kanske man kan lämna kängorna hemma helt och hållet?
Jag undrar
om a) jag har en vidare erfarenhet
av kängor än de flesta, eller väljer bättre
b) skillnaden faktiskt är SÅ stor
mellan sydnorsk och kontintental vandring
å ena sidan, svensk fjällvandring å den andra.
Betr. a): har jag skor som tränger och klämmer och
känns heta så har jag valt fel!
Det har jag också gjort kanske en gång -
och då går det ändå fort när jag köper skor.
Faktum är att jag på
min senaste tur i Frankrike upptäckte, lyckligtvis
innan jag måste passera civilisationen mellan två
områden, att ovansidan på mina skor höll på att frigöra sig. jag köpte alltså nya och slängde de gamla
under pågående tur. Behövde inte skorna gås in?
Nej, bra skor behöver det inte.
b) Knepiga passager, block, branta snöfält, osv.,
skull de vara så mycket mer frekventa i Sydnorge eller
Alperna än i Norrbotten? Vet ej, jag har gått fem dagar i Lappland.
Så det KAN tänkas att de knepiga ställena är mer frekventa på mina turer. Då väljer jag förstås
det jag behöver (stegjärnsfasta söderut).
Då har jag ETT par skor
(precis som jag har ett par kalsingar,
en T-shirt, ett par strumpor ...) och vill absolut
inte ha fler! När jag var dum och oerfaren trodde
jag det var dumt att ha kängor på under resan
och släpade dessa nära 2 kg på ryggen, vilket
också gjorde det knepigt
att få upp ryggan på bagagehyllan. Jag vågar
säga av den erfarenheten att kängor
är mkt behagligare på fötterna än i packningen.
Så jag reser kanske 30 timmar med kängor på fötterna, och efter turen kanske jag stannar ett par dagar i
Paris och spatserar på boulevarderna i dem.
Vad? Jag har ALDRIG förstått varför det skulle varabehagligare eller säkrare att vada i annat än kängorna (eller varför en TAR AV SIG kläder).
Blöta blir de, men de blir lika blöta av 15 minuter
i vide och dvärgbjörk, efter regn.