övningstur i maj, Stavsjö-Katrineholm.

[camoscio]

Min långa sjukdom (trafikolycka 12/2, stabil bäckenfaktur bl a)
har lett till att en muskel i rumpan, på vänster sida, tillbakabildats. Nu övar jag sen den 26/3
upp den
- de enda riktigt konditionskrävande av mina många rehabövningar -
går mycket, cyklar ute eller fortsätter innecykel. Jag räknar med att kunna genomföra en låglandsvandring i mitten av maj. Det tror även min sjukgymnast.

Syfte, t ex, att testa utrustning, men också att vänja mig att sova i tält; min förstelnade vänsterarm (armbågsfraktur) tycks göra favoritställningarna problematiska.

Alltefter hälsa och håg ser jag två klara alternativ:
1) Östgötaleden Boxholm-Omberg, tre dagar; där har jag rätt god överblick.
(förra våren gick jag Ulrika-Boxholm, så detta är ett slags fortsättning).

2) Sörmlandsleden Stavjö (eg. Kolmårdens station)-Katrineholm, 4-5 dagar.
Ser ut att ha mycket sjöar. Vill naturligtvis ha läger nära vatten, för mat, dryck och hygien. Vill bära högst två liter, kan rena eller filtrera, men kan inte tänka mig att koka vatten. Vatten också viktigt estetiskt värde. Nån som känner till denna sträcka? Tips, råd, saker att tänka på?


PS: evt. felande t,e,r beror på att min vänsterhand är försvagad efter olyckan.

 

[rockempire]

Gick den sträckan Ramsjöhult-Stavsjö förra våren, kallkällorna är inte att lita på!! Jag klarade mig på sjövatten.
Kolla med Sörmlandsleden innan du sticker ut ifall källorna är iordning.

Ha en trevlig tur!

 

[camoscio]

Väldigt viktigt, förstås, är huruvida jag kan finna tillräckligt med lägerplatser, alltså platser där det går att ställa upp ett tält, nära sjöar. Svårt att se på kartan, mycket en fråga om vegetation förstås.

 

[rockempire]

Du vill inte sova i vindskydd? Dessa ligger vackert vid sjöarna och runt dom finns goda möjligheter att ställa upp tält om så önskas.

 

[peter1959]

Min långa sjukdom (trafikolycka 12/2, stabil bäckenfaktur bl a)
har lett till att en muskel i rumpan, på vänster sida, tillbakabildats. Nu övar jag sen den 26/3
upp den
- de enda riktigt konditionskrävande av mina många rehabövningar -
går mycket, cyklar ute eller fortsätter innecykel. Jag räknar med att kunna genomföra en låglandsvandring i mitten av maj. Det tror även min sjukgymnast.

Syfte, t ex, att testa utrustning, men också att vänja mig att sova i tält; min förstelnade vänsterarm (armbågsfraktur) tycks göra favoritställningarna problematiska.

Alltefter hälsa och håg ser jag två klara alternativ:
1) Östgötaleden Boxholm-Omberg, tre dagar; där har jag rätt god överblick.
(förra våren gick jag Ulrika-Boxholm, så detta är ett slags fortsättning).

2) Sörmlandsleden Stavjö (eg. Kolmårdens station)-Katrineholm, 4-5 dagar.
Ser ut att ha mycket sjöar. Vill naturligtvis ha läger nära vatten, för mat, dryck och hygien. Vill bära högst två liter, kan rena eller filtrera, men kan inte tänka mig att koka vatten. Vatten också viktigt estetiskt värde. Nån som känner till denna sträcka? Tips, råd, saker att tänka på?


PS: evt. felande t,e,r beror på att min vänsterhand är försvagad efter olyckan.

Hej !
Vad du ska välja bestämmer du, men om jag skall tycka, o veta om sträckan så är sträckan Stavsjö- Katrineholm ett rätt alt. för dig, då det "vimlar av sjöar o vattendrag i området.
Jag har själv farit runt i detta område sedan 1972, så ett antal platser har man hunnit med att besöka utan att bli besviken.
Önskar dig lycka till o va skönt att du orkar kämpa på trots olyckan, en del ger upp....
Har en friluftsvän som gjort det.

Peter skuggan Sedin

 

[camoscio]

Tack. Funderar f ö på att börja i Åby, på Östgötaleden, skulle slippa trist vägvandring från Kolmården stn till Stavsjö (7 km).

Jag tältar väl i värsta fall där det finns vindskydd, hoppas kunna improvisera mer, som jag gjort (med pickande hjärta ) på Östgötaleden. Allt hänger ju på strändernas kvalitet - jag har filter och/eller tabletter, så vattnets kvalitet ska inte var ngt problem.

OT: rehabilitering är en absurd tillvaro. Jag sitter och böjer underarmen bakåt kanske 20 ggr om dan i hopp att vinna en halv grad. Det felade 75 grader när jag började den 22/2. Det felade 50 grader den 25/3.

Liknande med handleden. Dagen börjar med 8 set övningar som tar säkert en timme.

Det mest uppmuntrande är att jag slutade gå med krycka efter 7 veckor. Jag kan tänka mig yngre människor som skulle ha gett upp. Jag blir 64 i augusti.

 

[camoscio]

såhär blev det

I Norrköping, den 8/5, tog jag bussen till Åby, för den stod närmast och skulle just gå. Ändhpl Torshag ligger en km norr om Åby och en km söder om Östgötaleden. Denna följde jag österut till den pkt där den stöter på Sörmlandsleden från söder. Sen vek jag norrut och landade idag, den 11/5, i Katrineholm. Jag lämnade leden vid Gysas grav, c:a 4 km från Katrineholm. Jag kom lagom för att ta tåget hem kl. 11.00 (jag började etappen klockan 6).

Lägerplatser:
8/5, Lilla Älgsjön, en bit bortom fördämningen (själva stranden är ett populärt utflyktsmål).
9/5, Vikitteln.
10/5, Hönstorpasjön.

Tält alla nätter, även om de båda senare ställena hade vindskydd.

Betr. vatten är det på sin plats med källkritik. Jag kollade tre av de markerade källorna, det var snarare brunnar och vattnet såg orörligt och oaptitligt ut (utmed Östgötaleden har jag mest stött på klara källor där vattnet springer i dagen). De båda första lägren hade fint och klart vatten, jag satte till en tablett per liter för säkerhets skull. Hönstorpasjön är grund och det vattnet såg inte härligt ut, så det filtrerade jag, vilket tar fasansfull tid (det är ngt fel på mitt filter, man pumpar upp vatten i ett drag och pumpar tillbaka det mesta i nästa). Vid Viggaren försökte jag också pumpa vatten, men den sjön har inga vettiga stränder. Jag lyckades tigga till mig vatten på en gård som jag tror hette Svarvaretorp. De har gotländska utegångsfår, tjock ull, horn oberoende av kön, t o m lammen har små horn (de är för gulliga!).

Jag bar aldrig mer än två liter och skulle känt mig dum om jag burit mer.

Det var som sagt ett test, och jag vet nu att jag kan gå i sex timmar utan att få ont.
En fraktur som denna tar kanske 6 månader att läka helt - går man för mycket känns det i ljumsken. "För mycket" var i mitten av mars månad en kilometer, idag,
efter tre månader, vet jag inte gränsen.

Skulle säga att den första etappen var finast, med bäckar och forsar i början, en öppning vid Mela (populärt utflyktsmål, tror jag) och den utomordentligt fina sjön vid etappmålet.
Hela partiet kring Näsnaren, med Fagerön, också fint - jag tror kultur ofta slår natur
här i Sydsverige. På slutet, efter Forssjö bruk, fin gles furuskog. Annars är jag inte riktigt skogsmänniska. Det viktiga var att testa min kropp och min utrustning, inför sommarens sydeuropeiska äventyr.