Under mitt tidiga isliv förde jag en hyggligt detaljerad isdagbok med ritad karta och färdspår i rött. Jag letade upp den gamla pärmen idag för att läsa om den enda färd jag minns att jag gjort i Ridö-området. Jodå, 5 feb 83 var vi ett klubbgäng på 17 pers som körde i det aktuella sundet utefter bägge stränderna. På min karta hade jag markerat för tunn is i det nu aktuella området. Min kommentar löd ’En fin tur, bitvis på de tunnaste isar vi (familjen) hittills befarit. Spännande!’
Jag fick något år senare förmånen att rita kartorna till Rolf Gezelius bok ’På skridskor i östra Svealand´. På dessa markerade jag efter Rolfs anvisningar sevärdheter, turförslag och annat av intresse som berördes i textavsnitten. Såsom sagts på annat håll har Rolf angivit att Ridösundet kunde vara lurigt, dock bara i texten, inte på kartan. Det sägs någonstans att en del erfarna ledare kände till dessa problem, andra inte. Vad är en erfaren ledare? Fem års ledargärning eller….? Den som startade sin ledarbana, säg 1988, hade efter 5 år knappt någon utskärgårdserfarenhet alls p.g.a. av alla mildvintrar i en obruten rad.
Många håller sig med vad man kan kalla ’hemmais’ och lär sig var och under vilka omständigheter ev. lurigheter ofta (inte alltid) förekommer. Sedan finns det alltid minnesekvilibrister som kan det mesta. Borde man inte samla in den sortens information och göra den allmänt tillgänglig och känd?
Ursäkta mig om detta har avhandlats i tidigare trådar men jag tror att tjat emellanåt hjälper.
T
Jag fick något år senare förmånen att rita kartorna till Rolf Gezelius bok ’På skridskor i östra Svealand´. På dessa markerade jag efter Rolfs anvisningar sevärdheter, turförslag och annat av intresse som berördes i textavsnitten. Såsom sagts på annat håll har Rolf angivit att Ridösundet kunde vara lurigt, dock bara i texten, inte på kartan. Det sägs någonstans att en del erfarna ledare kände till dessa problem, andra inte. Vad är en erfaren ledare? Fem års ledargärning eller….? Den som startade sin ledarbana, säg 1988, hade efter 5 år knappt någon utskärgårdserfarenhet alls p.g.a. av alla mildvintrar i en obruten rad.
Många håller sig med vad man kan kalla ’hemmais’ och lär sig var och under vilka omständigheter ev. lurigheter ofta (inte alltid) förekommer. Sedan finns det alltid minnesekvilibrister som kan det mesta. Borde man inte samla in den sortens information och göra den allmänt tillgänglig och känd?
Ursäkta mig om detta har avhandlats i tidigare trådar men jag tror att tjat emellanåt hjälper.
T
