Många mil i diverse terräng
Ja, jag är väl av hävd utsidans störste och mest oreflekterade Trailfox-förespråkare (-propagandist?).
Jag håller helt med om att skorna inte är så hållbara som man kan önska av en terrängsko. Mitt första par blev mycket hårt åtgångna av en bergsmara, men innan dess var de hyfsat oskadade. Mitt andra par har sedan dess klarat sig bra, men de har kanske inte sprungit så mycket i ris. Jag upplever att det är just nötning mot tårna/ovansidan som sliter på dem, att de är veka där. Det är å andra sidan inget unikt för lätta stigskor, har nött ut flera par på samma sätt. Allt som inte är grovt gummi nöts ut, och grovt gummi väger (och släpper ut väldigt, väldigt lite fukt...)
Min andra kritik är just att sulan har halvdåligt grepp på blöt sten. Detta är bättre på årets modell (och i ärlighetens namn har jag sprungit för lite på våt klippa med den för att säkert kunna säga), men om man jämför med flertalet vanliga joggingskor så är det ingen skillnad. Jämför man däremot med OL-skor eller dubbade Icebugs så ligger stigrävarna i lä. Tror att gummiblandningen är lite för mjuk för att få bra grepp vid fukt.
Men, sen har ju skorna ett otal fördelar! Skämt åsido, så är det en av de absolut lättaste terrängskorna som ändå är skön att löpa i. Passformen är rätt smal, och skon sitter som en mockasin tack vare mycket elasticitet ovanför fotknölarna (vilket också håller ute löst grus, vilket jag hört att andra klagat på hos stigrävarna, något jag inte alls skriver under på). Trots vikten är skon uppbyggd med visst hålfotsstöd och rätt bra dämpning. Dag 2 i BAMM06 började med några kilometer längs Rallarstigen, dvs hårdpackat grus. De som sprang i hårda OL-skor grimaserade illa där, på morgonen när man är rejält stel. Så icke jag. På längre (>40min) asfaltsträckor skulle jag undvika stigrävarna (dvs jag skulle ha ett par separata asfalts- och långdistansskor), men grus (om det inte är bilkörd grusväg, vilket är hårdare än asfalt!) är bara att springa. Har med fördel kört dem vintertid, då snön dämpar lite. Ren stig är förstås en baggis.
Vad jag gillar är att de är tillräckligt uppbyggda och tjocka i suldelen för att dämpa och stötta, men såpass tunna att man inte upplever dem som styltor på ojämnt underlag (som t ex mina Asics GT2120 gör), vilket lätt leder till vrickningar. Som G.Stam skriver så upplever jag inte heller att vassa stenar och rötter slår igenom den ändå rätt mjuka sulan, vilket kanske beror på att sulan är såpass tjock. Löpglädje var ordet, och när jag körde seriöst drog jag oftast stigrävarna på teknik-/intervall-/tempopassen. De är kul att springa i, men kan förstås kräva viss infasning om man är vana vid stadiga asfaltskor (som mina GT2120).
Hoppas min ohämmade propaganda gjorde dig klokare. Löpskor har ändå så begränsad livslängd beroende på dämpning mm att jag tycker man kan kosta på sig att testa nya par. För mig blir det ett par Icebugs på BAMM i år, beroende på att jag spår ett h-vetes regnande!
/A.