Jag får erkänna att vägen från Ekorrdörrens vindskydd o till Sylstationen var något av det jobbigaste jag vandrat på väldigt länge. Först en rejäl stigning uppför och sedan sten, sten och åter sten. Tack gudskelov att man vandrar i kängor o inte tennisskor iaf...
Den vägen som jag upplevt varje gång som så lätt. Kan det bero på att jag gått åt andra hållet?
men vacker är den sträckan.-
Christian