Igår när jag var på väg hem från jobbet lyste en klippa i det vackra vädret så att jag svängde av landsvägen för att reka lite närmare. Jag hittade en lång klippvägg med både svaväggar och lite mer sportiga projekt. När jag kikat klart vände jag i änden av den lilla grusvägen (vid grindarna till Järna Båtklubb), och såg då en bekant liten skylt.
Mycket riktigt var det en skylt som upplyste om att jag just kikat på ett naturreservat. En av restriktionerna var att klätterutrusning var förbjuden inom reservatet. Reservatet omfattar för övrigt i huvudsak klippan/berget.
Ett annat reservat inte så långt från detta är Grottberget. Enligt uppgift är reservatet instiftat med ugångspunkt från att det finns häckande korpar på klippan (året runt?) respektive rödlistade lavar. Att lavarna enligt reservatbeskrivningen är av arter som lever på trädstammar, på marken eller upprättstående, har tydligen mindre betydelse för förbudet om all vistelse på själva klippväggen.
Att korparna får jagas av jägare på det aktuella området har tydligen inte heller inverkat på riskanalysen.
Jag blir så trött. Ett av två huvudsakliga skäl till att reservat ska instiftas är att skydda områden med rekreativa kvaliteter. Hur kan man då förbjuda folk att rekreera inom området??
Jag är i grund och botten miljövän och medlem i Svenska Naturskyddsföreningen sedan många år, men har en alltmer bestämd känsla av att många har lobbat för att reservat ska införas av den enkla anledningen att de inte vill dela med sig av den skog som är deras jaktmark eller ligger i närområdet till sommarstugan/villan.
Vad ska man göra? Klättring KAN bedrivas på ett vårdslöst sätt som så mycket annat, men i många fall kan jag inte se konflikten mellan klättringen och naturvärdena. Att jag kan ta repet med mig och klänga lite på hemvägen från jobbet eller i någorlunda närhet till hemmet, istället för att ta bilen till någon känd exploaterad klippa ser jag ju snarast som ett resurssparande beteende.
Mycket riktigt var det en skylt som upplyste om att jag just kikat på ett naturreservat. En av restriktionerna var att klätterutrusning var förbjuden inom reservatet. Reservatet omfattar för övrigt i huvudsak klippan/berget.
Ett annat reservat inte så långt från detta är Grottberget. Enligt uppgift är reservatet instiftat med ugångspunkt från att det finns häckande korpar på klippan (året runt?) respektive rödlistade lavar. Att lavarna enligt reservatbeskrivningen är av arter som lever på trädstammar, på marken eller upprättstående, har tydligen mindre betydelse för förbudet om all vistelse på själva klippväggen.
Att korparna får jagas av jägare på det aktuella området har tydligen inte heller inverkat på riskanalysen.
Jag blir så trött. Ett av två huvudsakliga skäl till att reservat ska instiftas är att skydda områden med rekreativa kvaliteter. Hur kan man då förbjuda folk att rekreera inom området??
Jag är i grund och botten miljövän och medlem i Svenska Naturskyddsföreningen sedan många år, men har en alltmer bestämd känsla av att många har lobbat för att reservat ska införas av den enkla anledningen att de inte vill dela med sig av den skog som är deras jaktmark eller ligger i närområdet till sommarstugan/villan.
Vad ska man göra? Klättring KAN bedrivas på ett vårdslöst sätt som så mycket annat, men i många fall kan jag inte se konflikten mellan klättringen och naturvärdena. Att jag kan ta repet med mig och klänga lite på hemvägen från jobbet eller i någorlunda närhet till hemmet, istället för att ta bilen till någon känd exploaterad klippa ser jag ju snarast som ett resurssparande beteende.
Jag tror att naturvärdena ligger i örter och insektsfaunan, men detta är en naturtyp vars värden ivartfall inte är glasklara. Men naturtypen är listad i det sk Habitatdirektivet (Habitat = naturtyp), så Sverige är skyldiga att skydda en viss del av vad som finns i Sverige av denna naturtyp. 
