Gränsdragningen...
mellan yrkes-, husbehovs- och renodlat sportfiske, är en fråga som kommer upp då och då i flera media.
En del anser att sportfiske är = tävlingsfiske.
Jag måste försvara trollingen, eftersom jag även idkar denna fiskeform.
1. När jag trollar, är jag ute specifikt efter stor lax och öring.
2. Enbart i sveriges största sjöar och havet, lämpade för denna fiskeform.
3. Bedrivs under högsommarperioden, för att komma ner till fiskbart vattendjup.
Vår och höst är det fluga som gäller även i havet.
4. När det nappar på ett spö, tas övriga spön in och drillningen kan börja.
5. Brukar aldrig ha mer än tre spön ute (fyra ibland), tror knappast det lönar sig.
6. Fiskeformen brukar ge mig 1st. hygglig öring och nån gädda, vid varje tillfälle (alltså inte alltid).
7. Man jobbar med sjökortet, byter drag och djup hela tiden, lägger upp olika strategier i samarbete med fiskekompisen.
8. Man har j*vligt kul helt enkelt, under en tid av fiskesesongen som inte hade gett någon ting om man stått på land eller utvadad bland grynnor i värmen.
7. Kan dock inte försvara avgasutsläppet från motorn.
Men kan väl jämföras med snöskoterns möjligheter att ta en ut på de större vidderna vintertid.
8. Alternativet i Stockholm att besöka närmsta P&T-sjö och dra en Regnbåge på fluga, tilltalar mig inte.
Våga vägra Båge.
/Björn